Food power – mat och makt

Sällan har vi skådat en så massiv mediabevakning av världens livsmedelsproduktion som nu. Med kriget i Ukraina har fokus hamnat på tillgången av mat och den politiska vikten av att säkerställa den.

I början av sjuttiotalet i spåren av oljekrisen och spannmålskris konstaterade den amerikanska jordbruksministern att ”Livsmedel är ett vapen”. USA hade redan sedan tidigare en doktrin att med landets livsmedelsproduktion som maktmedel skapa politisk påverkan. Att makten över landets spannmål skulle kunna användas för att uppnå USA:s mål.

Rysk vetemakt

Då USA i huvudsak har nyttjat sin doktrin om ”food power” till att skicka livsmedel som bistånd för att stötta länder så har Ryssland under våren tagit ett grepp om spannmålsmarknaden från Svarta Havet genom att begränsa export av vete och majs.

För länder i Nordafrika och Asien som är helt beroende av import från Ukraina och/eller Ryssland  gäller det nu att hålla sig på god fot med Ryssland, samtidigt som man inte vill stöta sig med EU och USA. Speciellt när Ryssland flaggar för en rekordskörd av vete samtidigt som produktionen pressas av ogynnsamt väder i delar av Europa, USA och Indien.

Ökad rysk export

Enligt EU:s jordbruks­kommissionär Janusz Wojciechowski så ska Ukraina nu ha nått en exportnivå på 2 miljoner ton spannmål i månaden. Andra siffror uppskattar exporttakten till mellan 1-1,5 miljoner ton i månaden. De senaste åren har Ukraina exporterat runt 5 miljoner ton i månaden av spannmål och oljeväxter.

Bortfallet av ukrainsk export i spåren av de stängda hamnarna gynnar den ryska exporten av spannmål. Under innevarande marknadsår, som slutar sista juni, förväntas Ryssland enligt USDA exportera 33 miljoner ton vete. Nästa år förväntas exporten bli 40 miljoner ton vete. Då skulle Rysslands andel av världens handel med vete stiga till 19 procent, eller knappt en femtedel.