Rutor som svider

Krönika: Säsongens start blev inte perfekt. I området jag rör mig i gjorde våren entré tillsammans med en mycket torr väderlek och när det var dags att fira valborg var det många som hade fått den senaste nederbörden i form av snö under mars månad.

Martin Holmberg är agronom, rådgivare och krönikör i Jordbruksaktuellt. Foto: Åke Karlsson


Det resulterade i att vi under början av maj diskuterade hur vi kunde tillföra växttillgängligt kväve. Skulle vi köra flytande kväve? Var det aktuellt att mylla NS-gödselmedel i växande gröda? Eller kunde det vara möjligt att vattna ner växtnäringen som låg torrt ovanpå? 

Spola fram tiden en månad och diskussionen om tillgängligt kväve känns långt bort. Maj månad och starten på juni innehöll en hel del nederbörd och det är relativt få jag talar med som är missnöjda med vädret under den perioden. Dessvärre så fick den torra starten en del kostsamma effekter. De höstsådda fälten fick ett flammigt utseende, och hur åtgärdade man detta? Tja, i brist på bättre alternativ så fick många fält mer kväve, inte nödvändigtvis för att det behövdes utan mest för att det känns bra att ha gjort något. Det ska i rättvisans namn sägas att det ofta kan vara helt rätt lösning, men i år var tyvärr så inte fallet. Detta då brist på vatten gjorde att det kväve som redan fanns på plats från tidigare gödsling inte hade börjat tas tillvara av växten utan snällt låg och väntade på bättre – eller fuktigare – tider. 

Eftersom det var just bristen på vatten som orsakade det flammiga utseendet resulterade inte den godtyckliga kvävekompletteringen i en bättre färg i fälten, åtminstone inte innan regnet började att falla. När väl regnet var på plats kunde vi dessutom inte skilja ut de fält som kompletterats från de som hade en lägre mängd kväve ute – alla hade en precis lika fin mörkgrön färg. Resultatet av godtycklig komplettering ser vi dock nu. I resultatet från behovsanalyser av kväve i fält behövs det i de flesta fall en mycket liten komplettering, om någon alls. Visst finns det fält med ett större kompletteringsbehov, men det finns framförallt de som har ett negativt kompletteringsbehov där någon (i teorin) skulle behöva dammsuga upp gödselgranulaterna och lägga tillbaka dem i säcken. 

Att ha skjutit över gödslingsmålet med 50 – 100 kg N/ha förekommer och det har kostat många lantbrukare mycket pengar. Oavsett om kvävepriset i den egna kalkylen är satt till 11 eller 45 kronor per kilo kväve, beroende på vid vilken tid inköpet är gjort. Trist för både plånbok och miljö, men det blir en svidande väckarklocka som förhoppningsvis gör att vi får se fler nollrutor ute till nästa säsong för att ge så lönsamma fält som möjligt. En liten ljusglimt i detta är trots allt att vi ser fler nollrutor för kvävegödsling i år jämfört med i fjol, vilket gör att vi har en bättre bild och kunskap om att vi just nu har gödslat för mycket. Inte riktigt den insikten man hade hoppats på, men det är alltid något... 

Vart priset på växtnäring tar vägen till säsongen 2023 är hopplöst att förutspå men jag är tveksam till att snittpriset kan bli lägre än vad det var till vår nuvarande säsong, även om priset på NS27-4 var uppe och vände över 12 kronor per kilo. Det blir ännu en morot till att köpa ett gäng vimplar och en presenning. Just nu ser kalkylen för nästa år riktigt bra ut och det är väl synd att kasta ut en handfull tusenlappar i sjön (eller valfritt intilliggande vattendrag). Lycka till!

Martin Holmberg 
Agronom och rådgivare

Artikeln publicerades måndag den 04 juli 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste