”Den roligaste tiden på året är när vi släpper ut grisarna”

Utanför Sjöbo i Skåne ligger gården Klambylid. Här driver Rickard och Gunilla Nilsson Kravcertifierad smågrisproduktion, och via mellangårdsavtal levererar de över 4 000 smågrisar om året. Grisning sker i ett treveckorssystem och från och med maj går både suggor och smågrisar ute på bete.

På gården Klambylid driver Gunilla och Rickard Nilsson Kravcertifierad smågrisproduktion. De har i dag tre gårdar, som var och en hyser olika delar i produktionen. Hemma på gården hittas grisnings- och sinsuggsavdelning, på nästa gård finns gyltor och avelsdelen och på sista gården går suggor och smågrisar i familjeboxar. Tova Nilsson och Elin Larsson är anställda på gården.Foto: Carolina Wahlberg

Rickard är fjärde generationen på gården, som han och hans fru Gunilla tog över 1992. Då fanns både köttdjur och grisar på gården, och Rickard och Gunilla hade andra jobb och skötte gården vid sidan av.

– Men sen blev slaktsvinsstallet med ungefär 800 platser på granngården ledigt, så då började vi arrendera det och senare köpte vi gården, berättar Rickard.

Det var 1995, och 1997 valde man även att bygga grisnings- och sinsuggstall hemma på gården. Rickard började jobba hemma på heltid och de körde på med 114 suggor fram till för 16 år sedan, då de köpte en tredje gård och började fundera på vad de skulle göra där. Det var då de kom in på ekogrisar.

– Vi tog kontakt med Scan och vi gjorde skisser på hur vi kunde bygga om stallarna, men sen var man lite trög och när vi väl kom till skott var det ingen efterfrågan på ekologiska grisar. Det var runt 2008.

Var tredje vecka lämnar 200 smågrisar gården och föds sedan upp hos två storgrisproducenter bara några mil bort. Smågrisarna är då tolv veckor gamla och ska väga runt 30 kilo. I en av hagarna går de så kallade restgrisarna, som inte vuxit tillräckligt utan får gå kvar i tre veckor till.

Efterfrågan ökade

Planerna lades delvis på is, men man valde ändå att börja ställa om växtodlingen till Krav. Och 2014 fick de signaler på att det åter igen började bli efterfrågan på ekologiskt griskött.

– Då hade vi nyss renoverat slaktsvinsstallet men det var ändå ett lätt beslut, det var bara att ta ut allt igen och renovera om. Men vi kunde återanvända all den inredningen, så vi behövde inte köpa in något mer.

I februari 2015 var ombyggnationen klar och de kunde leverera de första ekologiska smågrisarna. Förra året, 2021, levererade de 4 200 smågrisar.

– Vi har mellangårdsavtal med två slaktsvinsproducenter, en i Hässleholm och en i Vollsjö. KLS Ugglarps håller i den ekonomiska biten, så vi får betalt av dem vilket är smidigt och bra.

Är det något ni tagit med er från att ni hade konventionell produktion till nu?

– Det är så olika så det har varit svårt att ta med något. Det har bara varit positivt med Krav, det är utmaningar men det är också spännande och det triggar i gång en att försöka få det att funka. Det finns inga färdiga system för Kravproduktionen med boxar och så, så man får själv få ihop det så det funkar, svarar Rickard och fortsätter:

– Men ensilage är väldigt bra, det håller magen i trim. Det hade man nog kunnat använda mer i konventionell produktion.

Mellan maj och oktober har grisarna tillgång till bete, och i alla hagar finns en gyttjepool.
– De vill ha gyttjan som skydd. Vi fyller på lite vatten varje dag, och poolen blir större och större och i slutet på sommaren är det en jättepöl, säger Elin och Tova.

Anställa personal

I och med omställningen till Krav ökade arbetsbelastningen, och Rickard och Gunilla fick anställa personal. I dag har de två anställda, Tova Nilsson och Elin Larsson, samt Åke Gustavsson som F-skattar.

– Det var ett stort steg för mig som alltid har jobbat ensam till att ha anställda. Det är helt annorlunda, säger Rickard.

Både Elin och Tova började på gården för ungefär två år sedan, och ingen av dem hade tidigare erfarenhet av grisar utan har fått utbildning på plats och även fått gå kurser.

– Jag läste naturbruk inriktning häst på Bollerup, och därefter jobbade jag med lite olika saker innan jag började här. Jag sökte hit för jag ville utmana mig själv och prova något nytt, berättar Tova.

I familjeboxarna, där suggorna går efter grisning och fram till avvänjning, går sju suggor med sina 70–90 smågrisar. Vid avvänjning flyttas suggorna till en annan gård och smågrisarna går kvar.
– Suggorna ska ha 7,5 kvadratmeter var i familjeboxen. Dessa är så kallade tvårummare, så de har en del med djupströ, en ätdel med spalt och en uteyta, berättar Rickard.

Maj till oktober

Året om har grisarna på gården tillgång till en hårdgjord yta utomhus, och får där ensilage i höhäckar. I början på maj är det betessläpp och grisarna har tillgång till betet i mellan fem och sex månader.

Alla hagarna har koppling till stallarna så att grisarna kan gå in och ut som de vill. För att få ett friskt bete växlar man så hälften av fältet utanför betas vartannat år.

– Vi har tio hektar här vid stallet, och så betar vi fem hektar om året.

I vallfröblandningen hittas vitklöver och rajgräs, och man har även börjat så in cikoria.

– Den är väldigt omtyckt, så den är nog väldigt god när den är färsk. Sen blir den stabbig. Men vi har märkt att det är det första de äter, säger Rickard.

Vad är viktigast för ett bra bete?

– En gris äter mycket gräs, den betar som en ko. Så det gäller att ha friskt och ungt gräs och putsa av det när det blir för gammalt, precis som ett kobete. Håller man inte ordning, och det inte är gott gräs, då börjar de böka för att leta rötter. Och då håller inte betet så länge, svarar Rickard.

Tova är anställd på 100 procent som djurskötare, medan Elin är anställd på 50 procent med djuren och 50 procent i växtodlingen.
– När Tova är ledig så har jag stallen. Sen hjälps vi åt med de uppgifter där man behöver vara två, som vid vaccinering eller flytt av djur. Det roligaste med jobbet är att hitta nya metoder som ger resultat, som gör att grisningen eller avvänjningen går lite bättre, säger Elin.

Växtföljden är viktig

På gården brukar de även 200 hektar, och enligt Rickard är växtföljden viktig. I dag består den av ettårig vall, höstraps, höstvete, vårkorn, åkerböna och avslutas med vårkorn med insådd av rödklöver.

– I och med att vi är Krav så är det krav på att det ska vara vall i växtföljden, så den säljer vi till en Kravmjölkgård. Sen har vi rödklöver, som räknas som vall, som vi tröskar som frö. Det är väldigt noga att växtföljden fungerar. Som rödklövern, den är en bra förfrukt för den generar runt 70–80 procent kväve till efterföljande gröda.

– Jag börjar oftast med att skrapa, halma och fodra i bb-avdelningen, och kolla så att alla smågrisar mår bra. Sen brukar jag fodra i sinstallarna och därefter i familjeboxarna. Sen är det alltid lite olika efter frukost, vi har treveckorsschema så det beror ju på vad det är för vecka. Men oftast är det kastrering, seminering eller att flytta djur som är dagliga rutiner, berättar Tova Nilsson, om en vanlig arbetsdag på gården.

Fodret – en utmaning

Fodret till grisarna består av en blandning av korn, vete, åkerböna, nakenhavre och koncentrat.

– Som kravproducent får vi inte tillsätta aminosyror. Så vi har börjat köra mer på nakenhavre och även åkerböna, för de har bra nivå på aminosyror.

Sojakoncentratet som de köper in är också svårt att få tag på.

– Foderleverantören ringer och frågar om man kan dra ner lite i foderstaten, för de försöker ju fördela till alla. Vi har testat att ersätta med potatismjöl och lucernpellets, säger Rickard, men berättar att grisarna inte är helt nöjda.

– Lucernpelletsen ligger kvar i foderautomaterna. Det går lite bättre där vi har blötutfodring.

Även att få till ett bra avvänjningsfoder är en extra utmaning som Kravproducent menar Rickard.

– Utöver att vi inte får tillsätta syntetiska aminosyror så får vi inte heller använda konventionellt mjölkpulver, eftersom Jordbruksverket klassar det som en komponent med vegetabiliskt ursprung. Annars är det en jättebra ingrediens till smågrisarna vid avvänjning. Så vi får försöka få ihop något bra själva, säger Rickard och berättar att de använder fiskmjöl, nakenhavre, åkerbönor, ensilage och saltbalans.

För att underlätta vid avvänjning, som sker när smågrisarna är ungefär sex veckor gamla, jobbar de med kullutjämning när kultingarna föds och har även några amsuggor.

– Vi försöker också vänja dem vid fodret så de är i gång och äter innan vi avvänjer, säger Rickard.

I dag ligger de på ungefär 15,5 levande födda smågrisar per kull, och tolv avvanda.

Rickard berättar att hela marknaden för Kravgrisar ligger på runt 25 000 grisar om året, vilket gör att nästan en femtedel kommer från deras gård.
– Målet var att försörja de här två gårdarna som vi har mellangårdsavtal med, med smågrisar, och nu är vi de enda som levererar smågris i Skåne. Men det finns också ett par integrerade besättningar.

Speciella Regler

Rickard berättar att grisar på bete kan drabbas av rödsjuka, vilket man vaccinerar mot.

– Det är en bakterie som finns i jorden som gör att de får feber och hudutslag, säger Rickard och Elin tillägger:

– Det kan också leda till att de har svårare att komma i brunst och bli dräktiga. Dessutom ökar risken för att de kastar.

Vid medicinsk behandling av djur gäller dubbel så lång karenstid i en Kravcertifierad besättning som en vanlig, och det finns strikta regler mot avmaskning.

– Avmaskningsmedel får vi bara använda vid akuta behov, men inte kontinuerligt.

För att minimera risken för smittor på betet har de en jägare som skjuter undan fåglar, vilket i dagsläget är största problemet. Vad gäller vildsvin har de inte haft några större problem ännu.

– Vi har sett några driva förbi men de har inte ställt till några problem ännu. Det är mer dovhjorten som springer ner staketen, vi har rätt stora stammar här, säger Rickard och fortsätter:

– När vi avvänjer så tar vi hem suggorna till ett betäckningsstall, och där går de i fyra till fem veckor tills de är dräktiga. Så vi har aldrig brunstiga djur ute på bete, för det kan ju locka till sig vildsvin.

Rekryteringsgraden ligger på runt 50 procent, och Nilssons har haft problem med att smygbrunster stimulerats i gång när suggorna flyttats till familjeboxarna. Som Kravproducent måste man söka dispens varje gång man köper in konventionella djur som rekrytering, på Klambylid har man valt att satsa på egen avel. Det är ett stort jobb men har flera fördelar, bland annat att man vet vilka djur man har att jobba med, menar Rickard. Benställning och spenar men även hur suggorna är i hanteringen, både själva och med smågrisar, samt hur de är att lasta och flytta är fokus i urvalet.

Sälja Skånegrisen

Kostnadsökningarna till följd av coronapandemin och kriget har påverkat, och har enligt Rickard lett till att framför allt vissa storgrisproducenter varit osäkra på om de velat fortsätta.

– Det går åt runt 300 kilo spannmål till en slaktgris, och marginalen finns inte när priset på spannmålen stiger med några kronor. De måste få mer för grisen, och det har vi lyckats förhandla fram nu, säger Richard och fortsätter:

– Vi är vår egen lilla marknad med grisar. Så det är väldigt känsligt egentligen. All mat blir ju dyrare, och frågan är ju om kunden vill betala ännu mer för våra grisar. Det får vi se här framöver.

Rickard berättar att de har planer på att profilera sig mer på närproducerat.

– Typ sälja Skånegrisen till skåningarna, så kanske vi kan fånga lite fler kunder. Så det är på gång, men det är lite svårt för slakterierna vill inte köra gård för gård. Men de kan nog tänka sig att märka grisarna som kommer från Skåne med en extra märkning.