Kampen om förfallna dikesföretag kan börja…

Krönika: I Sverige finns i runda slängar 50 000 mark­avvattningsföretag. I dag råder ett generellt markavvattningsförbud i större delen av landet vilket innebär ett hårdare bevarandeskydd. Få nya markavvattningstillstånd beviljas. 

 

Foto: Sofia Weimarck

Markavvattning är en grundförutsättning i jord- och skogsbruket, den behövs för att minska risken för översvämmad och vatten­sjuk mark vilket i sig minskar utlakning av både växtskyddsmedel och näringsämnen och ger mindre erosion av partikulärt bunden fosfor. Vi minskar även risken att fastigheter uppströms skadas. Win-win för både produktionen såväl som för omgivningen och det är en miljöåtgärd att förvalta sina vattenanläggningar.  

Jag oroar mig därför, då rättsfall dyker upp där myndigheter yttrar sig om huruvida ett nytt naturtillstånd inträtt och rätten att underhålla en anläggning förfaller. 

Tidigare generationer bildade mark­avvattnings­företagen under tidigt 1900-tal för att undvika svält. Till varje enskilt företag bildades en samfällighet för att sköta underhållet av den gemensamma vatten­anläggningen och en aktiv förvaltning var en självklarhet och en skyldighet! Någonstans mellan då och nu har aktiviteten börjat dö ut. Kanske skötte morfar diket så väl att mamma inte behövde och en del av kunskapen försvann på vägen. Möjligen har grannar flyttat, gårdar styckats av och nya fastighetsägare tillkommit, som saknar förståelsen om samfälligheterna. I skolan påminns vi inte längre om agrarhistoria och jordbrukskunskap. Anledningarna kan vara många, men att den aktiva förvaltningen försvunnit på många håll är ett faktum. 

Rättsfallen som hotar dikesföretagens existens baseras på att Naturvårdsverket påvisar att det skett en förändring i vegetationen, som lett till att ett nytt naturtillstånd inträtt. Det kan handla om växtarter som etablerat sig eller djurarter som bosatt sig. När det nya naturtillståndet inträtt kan dikesföretaget betraktas som övergivet och rätten att underhålla enligt tillståndet förfaller automatiskt. Detta eftersom att ett underhåll i så fall skulle leda till att det nya naturtillståndet försvann igen. Likt att fem av människan lagda stenar i en hög efter ett år blir ett biotopskyddat odlingsröse, riskerar ditt igenväxta dike och blöta båtnadsområde klassas som skyddad mark med nytt naturtillstånd. 

Vad som spär på min oro ytterligare är att olika utredningar, till exempel den så kallade Övergödningsutredningen, föreslår att reglerna för markavvattningsföretagen behöver ändras så att förfarandet kopplat till omprövning/avveckling förenklas. Detta för att få till fler våtmarksprojekt, vilket jag också önskar, men jag läser dock mellan raderna om fördelarna med försvagat skydd. Det är dessutom samma utredare som pekade ut hästen som en stor miljöbov till övergödningen i Östersjön.  

Mitt råd är därför att se över era dikesanläggningar, samla grannar till årsmöte och väck till liv era vilande markavvattningsföretag innan det är för sent. Det är betydligt billigare att göra det nu även om det innebär en arbetsinsats, än att behöva slåss för rätten att underhålla ett igenväxt dike och båtnadsområde i framtiden. Som samfällighet kommer ni alltid vara bättre rustade om det finns årsmötesprotokoll, foton från dikes­översyn eller kvitton från senaste underhållet att visa upp, som argument för att det inte är att anses som övergivet. 

I ett föränderligt klimat kommer markavvattningsföretagen spela en viktigare roll för produktionen. Underhåll av diken till rätt profil och djup sänker vattennivån med tio centimeter, har ni råd att inte göra detta? 

 

Cassandra Telldahl Bjelkelöv
Vattenrådgivare

Artikeln publicerades lördag den 30 juli 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste