Bred beredskap

Krönika: Begreppet beredskap har den senaste tiden tagit stor plats i samhällsdebatten. I början av corona-pandemin fick frågan om Sveriges livsmedelsberedskap ökad uppmärksamhet och ämnets aktualitet har inte minskat sedan dess. Beredskap handlar om att vara förberedd för en händelse eller situation, men det förutsätter också att detta eventuella framtida tillstånd är definierat. I ett livsmedelssammanhang är beredskap tätt förknippat med självförsörjningsgrad. Idag är Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel 50 procent, men vad betyder det egentligen och hur ska det tolkas?

 

Foto: Ebba Lagerström

Självförsörjningsgraden på livsmedel är kvoten av konsumtionen av inhemska livsmedel och den totala livsmedelskonsumtionen, men är egentligen ett ganska svagt mått ur beredskapssynpunkt. Måttet inkluderar ingen tidsaspekt och säger ingenting om hur denna kvot förhåller sig över tid, inte heller beaktas självförsörjningen på livsmedlens insatsvaror. Anledningen till att vi idag kan upprätthålla en självförsörjningsgrad på 50 procent beror på att vi bland annat kan importera gödselmedel, foder och fossila bränslen. Om vi förutsätter en situation med försvårade möjligheter att importera varor och material, är det naivt att tro att vi ändå skulle kunna producera 50 procent av det vi äter. Därför kan det vara dags att fokusera mindre på självförsörjningsgrad och fokusera mer på andra mått som kanske är mer användbara ur beredskapssynpunkt. 

Självförsörjningsförmåga är ett bredare mått på kapaciteten att mätta befolkningen under krissituationer som beaktar en större del av livsmedelskedjan och är kanske ännu viktigare än självförsörjningsgraden ur beredskapssynpunkt. Detta mått inkluderar logistik, infrastruktur och distribution och är mer omfattande än självförsörjningsgrad. Dessvärre är detta mått svårare att kvantifiera, standardisera och beräkna. På något sätt måste självförsörjningsförmågan bedömas utifrån att befolkningen ska kunna få sitt näringsbehov uppfyllt. Det kräver att olika livsmedel behöver rangordnas utifrån en prioriteringsordning. Idag importeras ungefär 50 procent av gurkan som äts i Sverige, vilken till 96 procent består av vatten och bedöms ha mycket låg näringstäthet. Ska den ha lika stort relativt inflytande på måtten för självförsörjning som andra mer näringstäta livsmedel?

Men att denna prioriteringsordning skulle baseras enbart på nödvändighet ur näringssynpunkt är nog ganska oklokt eftersom det inte speglar människans matpreferenser. Preferenserna är mycket centrala eftersom det är de som styr vilka livsmedel som produceras i Sverige och de livsmedel som efterfrågas av slutkonsumenten är de det finns incitament att producera. Därför har konsumtionen minst lika stort inflytande på självförsörjningsgraden som produktionen och att enbart fokusera på självförsörjning ur ett produktionsperspektiv kanske är missriktat. 

Oavsett om man tror på att framtida krissituationer kommer bli vanligare eller inte, är det klokt att ha en bred beredskap. Den enklaste förändringen merparten av befolkningen kan göra för att öka livsmedelsberedskapen är att konsumera inhemskt i större utsträckning. Detsamma gäller för livsmedelsproducenterna, att i större utsträckning använda inhemska insatsmedel. Och det är i dagsläget mycket svårt, men behöver förenklas om självförsörjningsförmågan ska stärkas. 


Samuel Bäckelin
Ekonomagronomstudent

Artikeln publicerades söndag den 28 augusti 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste