Energikostnaderna kan slå ut Europas produktion
Det är hög tid att planera för och agera utifrån en osäkerhet så stor att vi har svårt att ta det till oss. Inflationen, räntorna och energipriserna rusar samtidigt. Det är en perfekt storm.
Redan förra hösten/vintern såg vi stigande elpriser och räntehöjningar. Givetvis är Rysslands krig mot Ukraina faktorn som gett upphov till den explosionsartade utvecklingen, men generalfelen är våra egna och ligger före i tid.
Tyskland med flera europeiska länder hade gjort sig beroende av rysk gas för sin energiförsörjning och vi har kopplat ihop vår elmarknad med den tyska. Det är nu uppenbart att det var desamma som att ge Putin ett väldigt effektivt vapen han kan fjärrstyra och använda utan att någon kan/vågar straffa honom för det.
Sverige är stor nettoexportör av el, nästan var dag. Men eftersom vi delat in landet i ”länder” (elprisområden) och har rejäla underskott i söder nästan var dag, så blir prissmittan från grannländerna enorm, i södra Sverige. Nytt för september är att nu även Norra Sverige tidvis får smaka på elpriser de inte alls är vana vid.
Det är meningslöst att gissa vad gas- och elpriset blir nästa vecka, nästa månad eller nästa år. Osäkerheten är för stor. Men vi kan vara helt säkra på att det i alla de tidsperspektiven blir väldigt dyrt.
Handelsbankens råvaruanalytiker Christian Kopfer sa redan innan Ryssland drog åt skruvarna på gas-pipelines till Tyskland ytterligare ett varv, att stora delar av basindustrin i Europa är konkurshotad.
För exempelvis stålindustrin i Kontinentaleuropa, är nu elkostnaden högre än den tillverkade varans pris. Således får de om de fortsätter producera när deras prissäkringar på el löper ut, inte längre något bidrag till övriga kostnader. Utan tvivel tvingas de stänga.
Eftersom detta är Europas kris mer än en global kris ersätts produktion av import. Med risk för tillgångs- och distributionsstörningar i den hastiga omställningen. Europa blir i detta scenario snabbt både fattigare och mer sårbart. Samtidigt kan inflationen förväntas vara mycket hög.
Ljuset i en väldigt mörk tunnel är att Europas politiker nu slåss för sina politiska liv i allt vildare försök att dämpa effekterna av den misslyckade energipolitiken. Sverige tycks, som den moderna traditionen bjuder, bli ett av de sista länderna att stödja medborgare och företag. När detta skrivs har ännu inget konkret förslag lagts fram för riksdagen.
Regeringen (före valet) har däremot genom en spektakulär lördagsmanöver, som många misstänker delvis ha varit valstrategiskt, ställt 250 miljarder kronor i garantier till aktörerna på finansmarknaden för energikontrakt.
Socialdemokraterna har också uttalat att 90 miljarder i extra avgifter som elkunderna som en konsekvens av obalansen på elmarknaden redan betalt in, ska återföras till medborgare och företag. Dock oklart hur och när.
Den tyska regeringen överträffar var vecka sig själv i löften om stödpaket. De är redan inne på stödpaket nummer tre för kompensation för höga el- och gaspriser. Bara under den senaste månaden har stödpaketen gått från 100 till 400 miljarder och senaste budet är 700 miljarder kr.
Samtidigt säger det norska olje- och gasbolaget Equinor, enligt Bloomberg News att det kan behövas likviditetsgarantier på 10,5 biljoner kronor för att rädda energihandeln i Europa.
Som du hör är situationen inte förtroendeingivande.
För jordbruket i södra Sverige innebär bara det skenande elpriset en kostnadsökning större än de krispaket branschen fått. Merkostnaden bara för elpriset kan bli det dubbla. Det skulle innebära att svenskt jordbruk i praktiken inte fått någon kompensation för stigande foderpriser, växtnäringspriser, drivmedelspriser med mera. De 90 miljarder som Socialdemokraterna lovat återföra till elkunder motsvarar bara en knapp krona per kWh (som du kan läsa mer om i artiklarna: Så mycket el och energi använder jordbruket och 90 miljarder räcker inte långt). Det är bättre än inget, men marginellt om månadspriset blir tre till tio kronor per kilowattimme, exklusive energiskatt, moms och nätavgifter.
Det är mycket viktigt att svenskt jordbruk bevakar sin internationella konkurrenskraft i denna turbulenta tid. Nu gäller sannolikt få av EU:s principer och var land kan misstänkas komma att i första hand se om sitt eget hus, precis som i pandemins början.
Stefan Ljungdahl
