En dag på grönsaksfältet

Krönika: Det är sen eftermiddag i mitten av augusti och det är 28 grader ute. Vi står mitt ute på fältet, jag och mina två kollegor. Svetten droppar ner från min näsa och landar på den lilla salladplantan som jag precis planterat ner i marken. Sallad är vår grej.

 

Maria Hult. Foto: Carl Lemon

Vi är riktigt bra på att odla sallad och händerna jobbar snabbt när tusentals småplantor ska få utvecklas till sin fulla potential ute på fältet. Det är det sista för i dag, och den 11:e och näst sista salladsomgången för i år. En av tjejerna sträcker på sig och försöker böja tillbaka ryggen efter timmar i framåtlutad ställning. En annan av tjejerna går med raska steg och hämtar vattenspridaren. Lagom när den första spridaren går igång och det bekanta ljudet av vattenkastarens tickande når mina öron så kommer det där ljuset in över odlingen. Det där speciella eftermiddagsljuset som lägger sig som ett romantiskt filter över hela fältet och då slår det mig igen, jag älskar mitt jobb! Jag kan inte riktigt förstå att jag verkligen får jobba med det här, att någon är galen nog för att betala mig för att göra det jag älskar, vilken lycka. 

Det spänner i musklerna och ömmar i de skitiga händerna. Jag passar också på att sträcka ut mig. Jag lyfter armarna upp över huvudet och tar ett djupt andetag och bara stannar i den känslan. Här står jag mitt ute i naturen, himlen är taket på min arbetsplats och träden är väggarna. Jag har haft världens stressigaste dag, det är så otroligt mycket som behöver göras och det är så galet varmt. Men just nu stänger jag det ute. Telefonen ringer. Det är min sambo som ringer och undrar om det inte är dags att komma hem snart? Om jag kunde skulle jag ställa en säng i växthuset, jobba tills jag stupade och sen upp igen med solen. Men som tur är så väntar familjen där hemma och det skapas en balans.  ”Jo visst, jag är snart på väg, jag ska bara…”. Det finns tusen saker till som borde göras i dag, men timmarna räcker inte till. 

Ibland tänker jag att jag inte kan så mycket. Jag menar, hur svårt är det egentligen att odla grönsaker? Allt man behöver är ju frön, jord, vatten och sol och det kan de flesta ju få tag på. Men sen inser jag att det faktiskt är väldigt många som inte alls vet hur man odlar, som inte alls kan förstå hur man producerar mat. Då tänker jag i stället att jag kan ju jättemycket! Jag kan faktiskt ta ett stort fält som är helt tomt i början av säsongen för att sen klä det med växtlighet. Så att vi nu i augusti har en stor skatt i form av grönsaker och blommor i överflöd. 

Jag önskar att fler fick ha ett jobb som mitt, i samklang med naturen och med passion. Nu när debatten handlar om priset på mat och inte om kvalitet så hoppas jag att många tänker på att vi i Sverige både kan och bör producera mer råvaror i vår närmiljö. Det är mer hållbart både för naturen vi odlar i och för människan som utför arbetet. När man nu också pratar om matberedskap så är det ju bra om det finns odlare som faktiskt kan och vill odla mat här i vår egen närmiljö. Men ska det vara möjligt för oss producenter att fortsätta odla, så måste det också vara hållbart för oss ekonomiskt. Vi kan inte ständigt vara tvungna att jaga efter att vi ska producera mer mat för mindre peng. Så länge som vi svenskar slänger så mycket mat som vi gör så är maten för billig! Har du odlat blomkålen själv så lovar jag dig att du inte kommer att slänga den. Samma gäller om du betalar ett högt pris för blomkålen. Då ser du till att använda varje del av den. 

Jag torkar svetten ur ögonen med armen och lyssnar på vattenspridaren en sekund. Känslan av att jag har världens bästa jobb fyller hela sinnet. Jag ska bara stå här en liten stund till och ta in den vackra omgivningen som jag befinner mig i. Ett djupt andetag till så ska jag se om jag hinner med någon liten grej till. Just det, det är lika bra att plocka av vinbären innan de faller ner till marken av sig själva. Jag tar upp telefonen igen och ringer för att meddela familjen att det är lika bra att de börjar äta utan mig. I samma andetag påminner jag dem att ”oj, vad mycket vi ska umgås i vinter, när det inte växter något ute”. 

Maria Hult 
Odlare

Artikeln publicerades fredag den 09 september 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste