“Vallfodret är det absolut viktigaste fodret för alla hästar”

Hur producerar man ett bra vallfoder som passar olika hästar och som man kan ge i tillräcklig mängd för att tillgodose deras behov av långa ättider? Det berättar Cecilia Müller, universitetslektor vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU, mer om. 

 

Vallfodret är det absolut viktigaste fodret för våra hästar, och det är viktigt att det innehåller rätt mängd protein och energi för olika typer av hästar. Foto: Carolina Wahlberg


– Vi har ungefär 356 000 hästar i Sverige, och vallfodret är det absolut viktigaste fodret för alla hästar oavsett vad de används till. Därför behöver vi sätta fokus på hur vi producerar ett vallfoder som passar olika hästkategorier, inledde Cecilia sitt seminarium på Borgeby Fältdagar, tidigare i somras. 

Hon delar in Sveriges hästar i tre kategorier, den första är vuxna hästar som inte är högpresterande eller i avel och dit hör huvuddelen av alla hästar. Nästa kategorier är avelshästar, vilket innefattar avelsston och växande unghästar.

– De har en mer proteinkrävande verksamhet i kroppen, då proteinet är byggstenar som blir mjölk och bygger foster. 

Sista gruppen är de högpresterande hästarna. 

– De har inte lika högt proteinbehov som avelshästarna men däremot har de högt energibehov. Det är främst trav-, galopp- och distanshästar på elitnivå som vi pratar om. 

Hästar är gräsätare och har ett behov av långa ättider. Enligt Cecilia har de kapacitet att beta upp till 18 timmar per dygn, även om en betestid på cirka 12 till 14 timmar per dygn är vanligt, och magtarmkanalen är anpassad för fiberrikt foder. 

– Det ser man framför allt på den stora grovtarmen. Den fungerar bäst på gräs, och därför är den optimala foderstaten för en häst bara vallfoder med tillskott av mineralfoder och saltsten. Det enda som vallfodret inte kan innehålla tillräckligt av på våra breddgrader är selen och salt. 

För att de vuxna hästarna som inte är i avel eller träning ska kunna få tillräckligt lång ättid utan att få i sig för mycket energi och protein krävs därför ett vallfoder med ett anpassat näringsinnehåll. För den här hästgruppen innebär det enligt Cecilia ett energivärde på max nio megajoule (mj) per kilo torrsubstans (ts) och ett proteininnehåll på mellan fem och sex gram smältbart råprotein per mj. 

– Så det blir en balans mellan energi och protein som stämmer med vad hästen har behov av.

När det kommer till avelshästarna behövs däremot högre värden. 

– Här krävs ett energivärde på minst tio mj per kilo ts, samt sju till nio gram smältbart råprotein per mj för att kunna täcka deras behov med bara vallfoder. Om vallfodret är skördat för sent kan man hamna i den situationen att de här hästarna inte orkar äta tillräckligt mycket vallfoder för att täcka sitt energi- och protein­behov. 

För de högpresterande hästarna ska vallfodret helst innehålla över elva mj per kilo ts, medan det räcker med runt sex gram smältbart råprotein per mj, då träningen inte är lika proteinkrävande som avelshästarnas verksamhet. 
 

Cecilia Müller är universitets­lektor vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU. Foto: Isabella Odmark

Rätt skördetidpunkt

För att få fram ett vallfoder av önskad kvalitet handlar det enligt Cecilia om att skörda i rätt plantmognadsstadium. 

– Enkelt kan man säga att hästarna med lägst energi- och näringsbehov behöver en skörd som är tagen i sen plantmognad. För hästar i avel passar en skörd i tidig plantmognad bäst, gärna med baljväxter. För de högpresterande hästarna är en tidig skörd av ren gräsvall att föredra. 

Frågan är då vad som menas med tidig, sen och mycket sen skörd, och hur påverkar det? Cecilia ger ett exempel från en studie där de tagit en förstaskörd i juni, en i juli och en i augusti från olika delar av samma vall. 

– Vi ville dels titta på energi- och proteininnehållet, men vi ville också se hur hästarna svarade på fodret, hur smältbarheten blev samt hur de hanterade det ättidsmässigt.

Resultatet visade att energivärdet i mj per kilo ts i juniskörden låg på runt tolv, i juliskörden på nio och i augusti var det nere på mellan sju och åtta.

Rödklöver hjälpte till att hålla uppe proteinhalten i den mycket sena skörden. 

– I juni hade vi 0,3 procent rödklöver i vallen, i juni hade vi 3 procent och i augusti hade vi kommit upp i 30 procent rödklöver. Det senare är rätt stor andel, men i en sådan sen skörd var det inte så dumt för rödklövern gjorde att proteininnehållet blev tillräckligt högt, säger Cecilia och förklarar: 

– Hade vi inte haft så stor rödklöverandel i den här jättesena skörden så hade vi fått ett alldeles för lågt proteininnehåll, även för de ”tjocka ponnyerna” som inte behöver så mycket. Det vill vi inte ha eftersom det kräver komplettering med andra proteinfodermedel. En viss andel rödklöver kan vi alltså använda för att hålla protein­innehållet tillräckligt högt även i de sena skördarna. 

Ättiden påverkades

Man studerade även hästarnas ättid, och såg att ättiden i minuter per kilo ts var knappt en halvtimme i juniskörden. I juli- och augustiskörden var det lite mer, och låg på runt 36–37 minuter per kilo ts. 

– Det är inte jättestor skillnad i ättiden per kilo ts beroende på skördetidpunkten, men om man nu tänker sig att de här hästarna kanske äter tio kilo ts får vi faktiskt en rätt stor skillnad i ättiden per dygn. Det har betydelse för att hästen ska få sitt ättidsbehov tillgodosett.

Isabella Odmark
Isabella Odmark
Tel: 019-16 61 49
E-post: isabella@ja.se

 

Artikeln publicerades fredag den 23 september 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Traktorers utveckling och funktionerna vi inte tänker på att vi använder

Krönika: Sedan den första traktorn började att tillverkas i slutet på 1800-talet så har maskinen utvecklats på många olika sätt för att följa med utvecklingen i de agrara näringarna. Självklart i framför allt motoreffekt och växellådor men samtidigt har även ett intensivt arbete pågått med olika funktioner för att förbättra förarkomfort, effektivitet, säkerhet och design.

 

Kommentera