Sockerhalten i vallfodret viktigt – framför allt för insulinresistenta hästar

Sockerinnehållet i vallfoder till häst är något som har diskuterats mycket de senaste åren. Men enligt forskaren Cecilia Müller är det en fråga som kanske fått allt för stor plats, men som är viktig om hästen har en störning i ämnesomsättningen. 

– Man diskuterar sockerhalten i fodret till friska hästar där det inte spelar någon större roll. Det finns inget som tyder på att sockerinnehållet i vallfoder skulle vara relevant för den friska hästens hälsa. Det är däremot mycket viktigt för hästar som har vissa ämnesomsättningssjuk­domar, som insulinresistens, säger Cecilia Müller. 

Hästar som är insulinresistenta har en störning i ämnesomsättningen som gör att de inte klarar av att hantera särskilt stora mängder socker utan att få ett högt insulinpåslag. Det i sin tur ökar risken för sjukdomen fång.  

EMS, eller ekvint metabolt syndrom, kallas det när hästen är insulinresistent, har en generell eller regional fetma och har haft eller riskerar att få fång. 

– Men det är viktigt att komma ihåg att hästar som är feta är inte alltid insulinresistenta, och insulinresistenta hästar är inte alltid feta. Men väldigt ofta hänger det ihop, säger Cecilia.

Andra sjukdomar som kan göra att hästen riskerar att få fång är Cushings sjukdom eller PPID, vilket är en tumörsjukdom på hypo­fysen som framför allt äldre hästar drabbas av. Även hästar som drabbas av korsförlamning är känsliga för utfodring med foder med högt socker och/eller stärkelseinnehåll. 
 

Olika typer av socker

Cecilia berättar att något som kan ställa till det i sockerdiskussionen är hur olika analysföretag redovisar sockerhalten i fodret. 

– Oftast står det bara socker men det står inte vilken typ av socker. Socker i gräs är inte bara av enda typ, utan det består i huvudsak av glukos, fruktos, sukros och fruktaner. Men det brukar man slå ihop till ”socker” eller det man kallar WSC, vilket står för water soluble carbohydrates eller lätt­lösliga kolhydrater. Av dessa är det bara glukos och sukros som är av intresse för de insulinresistenta hästarna.

Rekommendationen till dessa hästar är en foderstat med så lite socker och stärkelse som möjligt. Stärkelse bryts ner och tas upp som glukos i hästens tunntarm vilket också ger en insulinrespons. 

– När man pratar om vall­foder så finns det en generell internationell rekommendation som säger att max tio procent av torrsubstansen ska vara socker. Alltså max 100 gram socker per kilo torrsubstans.

Svårt att styra

Cecilia berättar dock att sockerhalten är något av det svåraste att styra i vallfodret. Tillsammans med andra forskare har hon undersökt hur olika vallarter och skördetidpunkt påverkar innehållet av de olika sockerarterna.

– Det kan variera väldigt mycket. Mycket diskussioner inom hästkretsar handlar om engelskt rajgräs, och det finns de som inte rekommenderar det till hästar. Men jag är inte lika snabb att välja bort det, för en högpresterande häst kan det vara alldeles utmärkt med engelskt rajgräs.

En art som Cecilia tyckte var intressant i studien var hundäxing, som betedde sig på ett helt annat sätt jämfört med de andra gräsarterna. 

– De andra arterna fick ett ökat eller varierande sockerinnehåll med ökad plantmognad vid skörd, men för hundäxing minskade sockerinnehållet konsekvent med ökad plantmognad. 

I normala fall är rekommendationen att skörda hundäxing ofta för att få ett högt energi- och näringsvärde. Men Cecilia menar att om man tänker om här kanske man kan få fram ett foder som även passar de insulinresistenta hästarna. 

– Skördar man lite senare än vad som rekommenderas så kanske man kan få ett foder som fungerar för de här hästarna, med lågt sockerinnehåll och inte särskilt högt energivärde. Vi håller på att jobba vidare med data från de här försöken, och resultaten kommer komma ut under nästa år.

Se upp med rörsvingel

En annan vallart Cecilia passar på att lyfta är rörsvingel, som hon menar att man bör avstå från i hästfoder. 

– Rörsvingel är nästan alltid endofytinfekterad, det vill säga att det finns en svamp som följer med fröet från generation till generation. Från bland annat amerikanska studier vet vi att den här svampen kan bilda toxiska substanser som kan ha väldigt stor påverkan på hästars hälsa, speciellt dräktiga ston kan drabbas. 

Något annat som påverkar sockerhalten är lagringsmetoden, om man väljer hö, hösilage eller ensilage. Med ensilage avses ett vallfoder med en torrsubstanshalt på mindre än 50 procent, vilket ger möjlighet till mjölksyrajäsning. Hösilage har mellan 50–84 procent torrsubstanshalt, och där är det för torrt för att det skall bli någon egentlig ensilering. Är det över 84 procents torrsubstanshalt så räknas det som hö, och då kan fodret lagras utan att plastas in. 

– Torrsubstanshalten i ensilage och hösilage styr graden av ensi­lering. Desto lägre torrsubstanshalt, desto mer omfattande blir ensileringen. Eftersom sockret i gräset är bränslet i ensileringen kommer sockerhalten också att vara lägre i ett blött fermenterat ensilage och högre i hö.