Det bästa i livet är gratis

Krönika: Jag insåg i dag att jag fått en vana att gå lite framåtlutad på jobbet, som om jag tror att jag ska komma fortare fram. Att gå snabbt har jag alltid gjort men nu verkar jag ha tagit detta ett steg längre. Allt för att kanske hinna lite mer. För nog finns det att göra. Mycket börjar bli slitet, husen och inredningen är gamla och med det ökar reparationsbehovet. 

 

Jag trodde väl aldrig att jag skulle stå så pass mycket med rörtänger, skruvdragare och insexnycklar när jag kom hit en gång i tiden (men tro för allt i världen inte att jag är särskilt praktisk). 

Inte hjälper reparationerna heller, inte någon längre stund i alla fall. Faktiskt har vi kommit till stadiet att vi funderar på att byta ut inredningen i vårt gamla bb. Länge har jag tvärvägrat alla sådana idéer. Vårt fina bb har en inredning av lärkträ och det är tyst och lugnt och det finns absolut ingenting som skramlar och låter. Suggorna trivs där väldigt väl och smågrisarna får en mycket bra start i livet, stinna av mjölk och mödrarnas omsorg. Men så ville jag ha tak över smågrishörnan. Och gärna en annan front som grisarna lättare kommer in igenom. När jag ändå var i farten: dörrar som inte suggorna bryter upp om utfodringen dröjer lite för länge. Kanske även att vissa dörrar över huvud taget ska gå att öppna? Och då är vi där: bb som det nu ser ut kanske har gjort sitt.

Nu är det ju kanske inte världens bästa tidpunkt att ha spenderarbyxor på? Grispriserna är ju bra men allt annat kostar ju som bekant så mycket mer. Vi fick in en okej skörd, men verkligen inget rekord. Förhoppningsvis räcker den ändå så att vi slipper köpa in mer spannmål. Halm fick vi in, men inte i små fyrkantsbalar som vi normalt fyller hela skullen med. Anledningen stavas hiss­haveri. Vår gamla hiss från fyrtiotalet, en riktig rejäl sak helt befriad från displayer, datorer och fina sköra finesser, gick sönder redan sent förra hösten. Vid hissning ska lasset normalt fästa i rälsvagnen som sedan rullar in ett hängande lass på skullen. Efter flera försök utan att lyckas fästa så snörde vajrarna ihop sig och med dunder och brak slets rälsen av sina fästen och blev längst ut till en märklig båge. Vi har sedan försökt fixa i ordning den, vilket kanske inte är helt lätt då de som en gång konstruerade hissen sannolikt är döda sedan länge. Efter ett par försök har vi blivit tvungna att tillfälligt ge upp! Allt vi har nu är halm i rundbal och i vissa avdelningar blir det ett jobbigt år: vi älskar nämligen halm på Strömsnäs och på sina ställen blir rundbal till en svårmanövrerad plåga!

Man får kanske lära sig att gilla läget trots att det inte alltid blir som man vill. Inse att man får släppa taget kring alla ambitioner kring halm och trasiga dörrar, oro kring kostnader och en foderkvarn som läcker som ett såll. Gilla läget om än bara för en stund! Passa på innan det plötsligt skramlar till på andra sidan väggen av någon otålig sugga som lyfter av boxdörren med en smäll. Ja, passa på, slå ner på tempot, dra ner på steglängden, räta på ryggen och begrunda läget. Kanske rent av koka sig en kopp te, sätta sig på trappen och se höstens färgsprakande löv, känna sval klar luft och inse att det bästa i livet ju faktiskt är alldeles gratis.

 

Josefin Ingvast 

Artikeln publicerades onsdag den 09 november 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Kan normalt betyda olika saker?

Krönika: Inflationen fortsätter att ligga på en högre nivå än vad vi under många år ansett vara normalt. Vi får gå tillbaka till tidigt 90-tal för att hitta motsvarande nivåer och riksbankerna runt om i världen höjer sina styrräntor för att motverka utvecklingen. Följden blir högre marknadsräntor och här blir det intressant att ställa sig frågan vad som är normalt? Låt oss resonera lite kring begreppet referensram.

 

Kommentera