Håll ett öga på konsumtionen

Krönika: Riskerar vi att bortse från viktiga parametrar när spannmålsmarknaderna analyseras? Normalår är konsumtionen av spannmål relativt trögrörlig, men i år kommer efterfrågan att bjuda på snabba kast.

 

Vid Svarta havet säger Ryssland upp spannmålsavtalet som öppnat för export från ukrainska hamnar. Vilket får vetepriserna att skutta upp på världens börser. Besked om att FN tänker köra vidare utan ryska säkerhetsgarantier lugnar något. Sedan kommer besked om att försäkringsgivare inte längre vill försäkra transporter från Ukraina på grund av den stora osäkerheten som råder efter det ryska utspelet. Påverkan på världens spannmålsmarknader av situationen vid Svarta havet sker kontinuerligt, utvecklingen skapar både långa och korta pristrender.

Två sidor av myntet

I Nordamerika härjar torkan i viktiga höstvetestater. Höstens vetesådd är överlag i dåligt skick och bedöms för tillfället vara sämre än 2012.

Spannmålsproduktionen i både USA och Ukraina är viktig för världens livsmedelsförsörjning. Och vad som påverkar produktionen där är av vikt för bönder över hela världen.

Som vi skrev om i somras så är det dock lätt att värdera information som bekräftar den egna önskan tyngre än vad den kanske är. I USA konstaterar man att det ser kärvt ut för höstsådden, men att det inte per automatik innebär att skörden måste bli dålig. Det ställs dock högre krav på den kommande utvecklingen för att kompensera den dåliga starten. Och vid Svarta havet bör man komma ihåg att Ryssland har tagit en spannmålsskörd på rekordnivåer i år och att deras export går för fullt, även om det är något långsammare än förväntat.

Minskad efterfrågan på foder

Marknadens fokus ligger ofta vid stora omvälvande händelser som drabbar produktionen som torka, översvämningar, krig etc. När vi tittar på efterfrågan ser vi dock oroande tecken som inte ges samma tyngd i diskussionen.

Vid EU:s djurräkning i somras konstaterades att antalet boskap hade minskat med 1,4 miljoner djur och antalet grisar med 2,6 miljoner djur. Summorna inkluderar alla djurklasser i de deltagande medlemsländerna och ger en signal om den pågående utvecklingen i animaliesektorn.

Bryter vi ner grissidans data i mindre bitar framkommer det att antalet suggor i EU på ett år har minskat med nästan 500 000 djur. 

500 000 suggor motsvarar en minskad produktion av slaktgrisar om cirka 12-14 miljoner grisar per år. 

Ett bortfall på 13 miljoner slaktgrisar medför en minskad efterfrågan på foder motsvarande omkring 2,5 miljoner ton spannmål per år.

Förändrad konsumtion

För den europeiska grisproduktionen är minskningen en följd den pressade lönsamheten i branschen som pågått ett tag. Men det finns även signaler om förändrade konsumtionsmönster i spåren av kostnadsinflationen i samhället. Höga energipriser, stigande räntor och stigande livsmedelspriser förändrar hur konsumenten agerar vid butikshyllorna.

Scandi Standard minskade sin slakt av kyckling med 13 procent i kvartal tre jämfört med samma period förra året till 89 000 ton. Stigande livsmedelspriser innebär enligt Scandi Standards vd Jonas Tunestål att konsumenterna ändrar sina köpvanor och med rådande utveckling bedömer han att priskänsligheten hos konsumenterna kommer att öka ytterligare.

I Tyskland rapporteras om minskande intresse för det dyrare, djurvälfärdsstämplade köttet till förmån för billigare kött producerat utan extra tysk djurvälfärd. 

I Sverige rapporteras om minskat intresse för växtbaserade köttsubstitut och en nedåtgående trend för ekologiskt, två dyrare segment. Än är det fortsatt god efterfrågan på kött och på svenskt kött men det kan givetvis hotas av en svagare ekonomi.

Så vi kan nog konstatera att omvärlden är svåranalyserad både för kött- och spannmålsproducenter. Inte bara tillgångssidan präglas av stora osäkerheter utan även efterfrågan gör svängningar som är utöver det normala.

 

Erik Brink
Jordbruksaktueltt

Artikeln publicerades torsdag den 10 november 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Kan normalt betyda olika saker?

Krönika: Inflationen fortsätter att ligga på en högre nivå än vad vi under många år ansett vara normalt. Vi får gå tillbaka till tidigt 90-tal för att hitta motsvarande nivåer och riksbankerna runt om i världen höjer sina styrräntor för att motverka utvecklingen. Följden blir högre marknadsräntor och här blir det intressant att ställa sig frågan vad som är normalt? Låt oss resonera lite kring begreppet referensram.

 

Kommentera