Bogserad FMG vägsladd tål att jämföras med väghyvel

Att det finns många grusvägar som skulle behöva underhållas mer, det kan Per Karlsson skriva under på. 2020 investerade han själv i en bogserad FMG TLN370 vägsladd, och hjälper i dag olika vägföreningar runt om Örebro.

 

FMG vägsladdar finns i tre olika storlekar, detta är den minsta TLN370 som Per Karlsson anser vara i lagom storlek för hans behov. Ibland kan den till och med kännas aningen bred fast att det är den smalaste, menar han.Foto: Valdemar Jensen


På Tångeråsa-Torp utanför Fjugesta bor och jobbar Per Karlsson. Här har han precis fått upp sin efterlängtade maskinhall med golvvärme och fyra stora portar. Per driver enskild firma där han för det mesta lagar och servar maskiner men för några år sedan började han bygga upp en liten maskinpark som han nu utför många olika jobb med.

– På sommaren är det mycket torvkörning med traktor och vagn men för att dryga ut maskintimmarna tillkom senare snöröjning och vägsladden från FMG. Först tänkte jag att det kunde vara kul att ha en vägsladd för att kunna sköta om lite vägar i närområdet och försöka sälja in sig hos några vägföreningar, vilket visade sig vara lite svårt till en början, men det känns som att det blivit lite lättare efter att folk fått se resultat, säger Per.

I dag sköter han om 15 mil grusväg men säger att han gärna hade haft ännu mer jobb med vägsladden. Vägarna som han i dag sköter om är några grusvägar i närheten där han bor och de riktigt breda grusvägarna som går mellan 16 olika vindkraftverk uppe i Kilsbergen utanför Örebro.

– När jag började leta efter en vägsladd jämförde jag lite olika märken men FMG föll mig mest i smaken. Även om den var ganska dyr så tänker jag att man har en rejäl vägsladd för resten av livet nu. Sladden väger ungefär fem ton och kommer på så vis ner i backen riktigt ordentligt om man vill. Skulle jag sänka ner den max här på min grusväg hade jag varit nere och rivit under gruset och fått upp stora stenar, vilket inte behövs.
 

Sladden som såldes av Lantmännen Maskin i Örebro, väger strax under fyra ton, har en arbetsbredd på 275 centimeter och lämpar sig bäst till vägar med bredder från 3,5–5 meter. Till TLN370 rekommenderas en traktor med minst 140 hästkrafter och en vikt på minst 6 000 kilo, men Per anser att det inte hade gjort något ifall hans traktor hade vägt mer än sina sju ton. 

Jämfört med väghyvel

Per har en Case 175 CVX som han drar sladden med men säger att det enda som ibland sviker honom är traktorns egen vikt som är sju ton.

– Ibland blir traktorn lite för lätt när man verkligen trycker ner sladden ordentligt, då lyfter sladden traktorns bakände upp i luften. Det bästa hade varit att ha en traktor som väger mellan 10–11 ton för att alltid vara säker på att man kan köra på det djupet man vill. På mindre grusvägar som denna eller liknande behövs dock inte mer tryck, jag är redan nere så djupt det går utan att dra upp stora stenar.

Tycker du att man kan jämföra ditt ekipage med en traditionell väghyvel som många pratar varmt om?

– Mitt ekipage tycker jag ändå tål att jämföra med en väg­hyvel. Jag tror många ligger kvar i det gamla, man rynkar på näsan när det erbjuds traktorsladd. Det ska vara väghyvel säger folk, och man kan inte ha en traktorsladd som tar hand om ens grusväg eftersom det aldrig blir riktigt bra. Där anser jag att många har fel. Visst är en väghyvel riktigt bra och kan inte helt ersättas med min traktorsladd, men jag skulle säga att resultaten blir snarlika. Mina kunder som först rynkade på näsan har nu i stället vänt om och är faktiskt riktigt nöjda, vilket är roligt, säger Per och fortsätter:

– En grusväg blir inte bäst underhållen genom att köra över den stenhårt en gång om året när man river upp allt möjligt på vägarna, större stenar, matjord och gräskanter. En grusväg ska kontinuerligt underhållas för att inte grus ska försvinna ut i kanterna och sedan ner i dikena. Efter ett tag börjar också vägkanterna växa in som sedan dras med ut i vägen när man sladdar den. För att behålla så mycket grus som möjligt på vägen och så mycket gräs och jord som möjligt i kanterna är det bäst att sköta om vägen oftare. Väghyvlarna är ju ofta inte tillgängliga tillräckligt ofta, men det är jag, säger Per.

När kör du som mest vägsladdning under året?

– Det blir för det mesta på våren och hösten men även under sommaren ifall det skulle behövas. På våren sladdar jag alla vägar och sprider samtidigt salt på dem för att de ska damma mindre under sommaren. På hösten försöker man sladda vägarna innan tjälen kommer så de fryser till ordentligt när de är i bra skick innan nya hålor bildas. Eftersom det är jag själv som har snöröjningen på de flesta vägarna kanske man är lite extra noggrann för att få ett så bra resultat som möjligt för att underlätta plogningen sen på vintern, skrattar Per.

 

Tillval som Per gjort på sladden är bland annat den hydrauliska kantskrapan som bättre får med sig gruset ute i kanten tillbaka in på vägen igen. De tio lastbilshjulen på slutet ger en bra återpackning av vägen och bevarar på så vis fukten bättre i vägen.

 

I Pers nya maskinhall kommer han kunna utföra sina mekjobb i värmen. Han berättar att han tidigare stått utomhus under plåttak och presenningar men att den efterlängtade hallen nu äntligen står färdig inför vintern.

 

Per har här svetsat på en egen lösning för att kunna köra det bakre och sista schaktbladet upp och ner hydrauliskt. Tidigare fick man gå ut och justera manuellt men nu reglerar han i stället mängden grus som ska dras med inifrån hytten.

 

Det är en del hydraulfunktioner som ska kopplas. De fyra översta uttagen har Per monterat dit själv efter sin egna lösning med det bakre bladet som krävde fyra uttag till utöver de tio som redan fanns. 

 

De fyra extrauttagen som behövdes har Per snott ifrån frontlyften, alltså kopplat på slangar fram och dragit dem bak. Därför styr han nu vissa funktioner med frontlyftens spak.

 

Per sitter och finjusterar med de 14 justeringsmöjligheterna som finns på sladden. 
– Det tog ett tag att lära sig vilken vipp man ska dra i för att göra rätt men nu har jag fått häng på det, skrattar han.

 

Ett annat tillval är dessa roterade rivpinnar som har mycket längre hållbarhet än ett traditionellt planstål. 
– Dessa rör sig hela tiden och river bättre men om de slutar rotera blir de nedslitna fort, man får blåsa rent dem och spruta ner dem med typ 5-56 när man kört klart, säger Per.

 

Valdemar Jensen
Valdemar Jensen
Tel: 073-925 05 41
E-post: valdemar@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 19 november 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Mjölkbonde - att vara eller att inte vara

DEBATT. Det har varit ett kaosartat år där marknaden i stort sett har kraschat. Pandemi, krig och inflation. Priserna på foder, gödning och diesel har varierat från dag till dag - ibland från timme till timme. Jag har kritiserat systemet. Politiken. Forskningen. Och även lantbrukarna. Jag har många gånger frågat mig själv om avvecklingen av vår svenska bondekår faktiskt är den utveckling lantbruket så länge har väntat på.

Kommentera