När ekomjölk säljs i konventionell förpackning, då har vi hamnat riktigt snett

Krönika: Vid årsskiftet kommer invägningen av ekologisk mjölk att minska har jag förstått. Det var väl på tiden kan jag på något sätt tycka. Varför ska man slita med att producera en råvara som inte går att sälja för sitt ”rätta” värde? Och framför allt, varför ska mejerierna köpa en råvara som inte går att sälja? Tro vad man vill men det måste ha gått ut över det konventionella avräkningspriset när man på sätt och vis sponsrat en produktion som inte bär sig själv. När ekomjölk som köps in dyrare säljs i konventionell förpackning, då har vi hamnat riktigt snett i marknaden. Har konsumenterna som traditionellt valt att köpa ekologisk mjölk bytt spår till konventionell mjölk eller väljer de numera växtbaserade produkter. Det är en spännande fråga.

 



Minskningen beror helt klart på att foderpriset skenar och skillnaden i avräkningspris hänger inte med i den utvecklingen. Men åter igen, tillgång och efterfrågan. Fast till viss del beror nog denna flykt från eko också på den helt hysteriska kontrollapparaten som finns inom den samhällsviktiga funktionen lantbruk & livsmedelsproduktion. Konventionella kontroller är mastiga, ekologiska kontroller är väl ännu värre. En gång för alla. Vem har egentligen kontrollen över att kontrollera kontrollanterna som kontrollerar kontroller? Varför litar man inte på att lantbrukare gör sitt bästa för att djuren har en bra tillvaro, oavsett om det står en stol till mjölkbilschauffören i mjölkrummet eller inte?

I rikspolitiken har övervakning och visitationszoner varit ett ganska hett ämne i höstens valrörelse och partiledardebatter. En del är för, en del är emot och en del vill ha kompromiss. Jag personligen ser väl inte att övervakning i riskområden är en så himla dum tanke egentligen, kan det rädda liv så är det helt okej för mig att bli lite filmad då och då. Inom animalieproduktionen så pågår redan denna övervakning och visitering utan större diskussion i form av kontroller och krav om rapportering av verkligen allting. Då är det något man får stå ut med för att ens få ha djur, få leverera mjölk till mejeriet och kanske få en liten extra slant för besväret. Oavsett om man hamnat i riskområde eller inte.

I Sverige kan man i vissa fall uppenbarligen både våldta och skjuta människor utan att få ett straff värt namnet. Kanske till och med få ett skadestånd för att ha suttit häktad. Medan bönder med nötkreatur, vars enstaka djur saknat ett öronmärke eller två, förut fick hot om tvärvillkorsavdrag. Tack och lov att det är borttaget. 

Missförstå mig rätt, jag tycker inte att svensk animalieproduktion har något att dölja. Snarare tvärt om. Men i vårt fall kan vi inte rösta om att bli kontrollerade med pappersarbete upp över öronen och i vissa fall av okunniga kontrollanter. Det är bara någonting man får acceptera om man vill hålla på. Man får acceptera att avsätta tid för att åka på kurser och vara med på klimatrådgivning för att få några öres tillägg på mjölk­avräkningen. Tid som på många gårdar är den allra allvarligaste bristvaran, i och med att det inte är ovanligt att det finns ett önskemål om att få anställa, men väldigt få att anställa. För hög arbetsbörda på gårdsnivå är ett betydligt större hot för vår livsmedelsproduktion än vad svensk mjölkproduktion är för klimatet, oavsett om man kommer upp i 43 eller 80 poäng i Arlas nya poängsystem.

 

Lisa Holmström

Artikeln publicerades torsdag den 15 december 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Det går inte att fatta fel beslut

Krönika: Brukar du tänka att det här beslutet är det optimala och sedan göra tvärtom? Nej, jag tänkte väl det. Vardagen består av många val och beslut som ska tas. En del sker medvetet och andra utan att du reflekterar över det. Vissa beslut kräver mer underlag än andra och en del går att fatta på den sköna magkänslan. Det senare behöver inte vara fel baserat på dina värderingar, men är inte optimalt i alla lägen.

 

Kommentera