Hur behåller vi kompetensen i odlingsbranschen?

Krönika: Vi är ett litet team på fyra personer inklusive mig själv, och vi har nu jobbat tillsammans ungefär fyra år. Vi har med åren blivit ett bra gäng med olika egenskaper. För mig som ledare känns det tryggt att vi vet hur vi ska kommunicera med varandra om hur uppgifter ska utföras. När jag under säsongen njöt för fullt av detta välfungerande och tajta arbetslag, sa plötsligt alla upp sig en efter en. Vad händer nu?

 

Maria Hult är krönikör i Jordbruksaktuellt. Foto: Carl Lemon

Jag väljer ut och anställer personer som ska spenderar en hel del av sin vakna tid tillsammans med varandra och med mig. Det är en spännande uppgift men också utmanande. Själva rekryteringen tar tid och sedan behöver den nyanställda ett helt år på sig att lära sig platsen. Så det är ju viktigt att välja rätt när man investerar så mycket i en person. Jag har tyckt att det är en av mina styrkor att hitta just den rätta personen och skapa en välfungerande arbetsgrupp. Men nu har ju som sagt alla sagt upp sig… 

Tvivlet kommer krypande. Tron på min egen förmåga börjar svikta. Är jag kanske sämst som ledare och arbetskollega, inte alls så bra som jag har trott? Är jobbet för tungt? För tråkigt? För dåligt betalt? Så landar jag i att så här ÄR det i arbetslivet. Det är svårt att behålla och fortsätta motivera personal år efter år. Jag inser att jag istället för att fundera över varför de nu alla vill sluta, istället bör fundera på hur det kommer sig att de faktiskt stannat så länge hos mig? Att anställa och behålla en 26-åring i fyra år, känns helt plötsligt som en bedrift.

Hur får jag då personal att stanna? Jag tror att vissa grejer är avgörande så som helårsanställning och bra kollegor. Kollektivavtal är ju en bonus så klart. Många vill också vara med och skapa förutsättningarna för odlingen. De vill vara delaktiga i planeringen och de vill kunna påverka sin egen arbetsmiljö men även odlingen i stort. De vill även veta hur de kan påverka resultatet. Det verkar vara lika viktigt för mina medarbetare som det är för mig. Jag måste helt enkelt bli ännu bättre på att dela med mig av ansvaret. Det är läskigt men också väldigt kul att dela sitt drömprojekt med fler. Att våga bjuda in dem i mitt inre, där det hela tiden snurrar funderingar på hur vi ska prioritera, hur det går, hur vi ska utvecklas och hur vi kan förbättra odlingen och gruppen.

Nu när jag är inne i en rekryteringsprocess så gläds jag åt utvecklingen i branschen, för det finns flera seriösa odlingsjobb här i vårt närområde. Flera möjligheter för odlare att hitta en arbetsplats som passar dem och fler möjligheter för arbetsgivare att hitta personal med erfarenhet. Det är nyttigt att vi blir konkurrensutsatta. Om jag som arbetsgivare inte levererar så kan arbetstagaren helt enkelt byta arbetsplats. Tiden då odlare var tvungna att jobba gratis eller under dåliga arbetsförhållanden är förhoppningsvis på väg bort. 

Vi behåller kompetensen inom odlingsbranschen genom seriösa anställningar, utvecklingsmöjligheter och genom att lyfta det mervärde som odling har för naturen, människan och planeten.

 

Maria Hult
Odlare 

Artikeln publicerades söndag den 08 januari 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Det går inte att fatta fel beslut

Krönika: Brukar du tänka att det här beslutet är det optimala och sedan göra tvärtom? Nej, jag tänkte väl det. Vardagen består av många val och beslut som ska tas. En del sker medvetet och andra utan att du reflekterar över det. Vissa beslut kräver mer underlag än andra och en del går att fatta på den sköna magkänslan. Det senare behöver inte vara fel baserat på dina värderingar, men är inte optimalt i alla lägen.

 

Kommentera