”Utan korna skulle vi inte ha de här fina hagmarkerna”

I november tilldelades Eva och Tomas von Heideken från gården Fräkentorp, priset Årets klimatbonde av Svenskt Sigill Klimatcertifierad. 
– Vi är så glada och väldigt hedrade att vi har vunnit ett sådant här fint pris. Tänk att vårt fokus på ekonomi, ekologi och kretslopp uppmärksammas, sade Eva och Tomas efter prisutdelningen.

När Jorbruksaktuellt träffar Eva och Tomas hemma på Fräkentorps gård säger de att det fortfarande känns helt omvälvande.

– Det känns jättestort, särskilt när man vet vilka andra som var nominerade. Då känns det nästan ännu större. Det är många duktiga bönder och mycket att leva upp till, säger Eva. 

Vara i symbios

Att jobba med naturen på ett sätt som ger ett litet klimatavtryck har länge varit en av ambitionerna som Eva och Tomas haft för Fräkentorp. 

Under många är har de jobbat för att Fräkentorps gård ska vara en gård som är i symbios med naturen och samtidigt bli mer och mer självförsörjande. Båda två är intresserade av att jobba med kretslopp, att undvika slit och släng och ta vara på de resurser som finns på den egna gården. Och behövs det fixas med något på gården, väljer Tomas så långt det går att fixa sakerna på egen hand, och sedan att ta hjälp där det behövs för att komma vidare.

Eget fjärrvärmeverk

Energi är något som Tomas alltid varit intresserad av och redan för 19 år sedan började de med att ställa om till förnybar uppvärmning, och ersatte då oljeuppvärmningen på gården med ett hemmabyggt fjärrvärmeverk som värms upp med egen flis. 

– Alla pannor var gamla då dessutom. Så i stället för att sätta in nya i varje hus inklusive torken så byggde jag i stället en ny panncentral och grävde ner kulvertar under marken. Och det blev ett lyft, säger Tomas. 

Sedan dess har man arbetat mer och mer för att göra gården till ett så självständigt kretslopp som möjligt. På granngården har de anlagt en fiskodling, akvaponi, med tilapa och håller även på med två projekt för att starta upp egen produktion av både biokol och biogas. Något som blivit lite försenat av både corona och själva ansökningsprocesserna, men som de hoppas ska stå färdigt inom kort. För tre år sedan installerades 694 m² solpaneler och sedan februari 2022 har de inte betalat en elräkning.

Men huvudverksamheten på gården är ändå mjölkkorna, och köttet som kommer från gårdens egna ungdjur. 

– Utan korna skulle vi inte ha de här fina hagmarkerna, konstaterar Eva.

– Vi spar alla ungdjur som blir grovfoderstutar som betar i hagarna och längs med sjökanterna i två säsonger. Det ger ett moget, fint kött, säger Tomas.

Vill inte bli för stora

Eva och Tomas har valt att vara diversifierade och hålla sig till en lagom enhet med djur, omkring 60 mjölkkor plus all rekrytering.  De tror att det är en fördel ur smittskyddssynpunkt att inte ha för många djur i en besättning.

– Jag har hört att om man fördubblar djurantalet så ökar smittorisken fyra gånger. Så jag tror att det skulle vara bättre med flera mindre djurgårdar, ur den aspekten. Det är en viktig fråga att se över inför framtiden, säger Eva.

– Ja, framför allt är det också mindre sårbart om man ser till det totala. Om det kommer en smitta och slår ut en stor gård så blir det ju massor av folk som blir utan mat. Till skillnad mot om man har många små gårdar. Då sprider man liksom ut riskerna lite grann, tillägger Tomas.

Enligt Eva och Tomas lever deras mjölkkor längre jämfört med andra besättningar.

– Vi driver dem inte så hårt och de är friska, som kor är om de får äta grov­foder i huvudsak. Vi har haft väldigt friska djur, säger Tomas.

Eva anser att ekoproduktionen borde vara helt fri från antibiotika. Det behövs helt enkelt inte, menar hon.
 

Regenerativt jordbruk

På senare år har de även anlagt en fosfordamm på gården och börjat så in exempelvis långstråiga växter så som svedjeråg och rågvete, som får en stor biomassa djupt under marken som binder kol och gynnar mikrolivet. De har även börjat med regenerativt jordbruk på betena. Något som enligt Eva öppnat en helt ny värld.  

– Man ska ju helst inte plöja alls, men det är lite svårt med eko. Så man ska ha jättemånga fållor och så ska man efterlikna hur det var innan människan la sig i allt. Korna ska beta en tredje­del, trampa ner en tredjedel och lämna en tredjedel. Och sen byter vi fålla. Det tar 17 dagar för en gräsplanta att återhämta sig efter att den har blivit betad och om rotsystemet ska utvecklas måste man ge det tid även efter 17 dygn för att de ska börja samla energi igen. De plantor som lämnas kvar hinner gå upp i frö och så blir det en naturlig föryngring. 

Grönmassan som blir kvar efter att korna betat hjälper också till så att marken kan suga åt sig allt vatten även vid häftiga regn och håller även nere temperaturerna vid markytan på sommaren vilket gynnar både flora och fauna. 

– En varm dag skiljer det tio grader i jorden om gräset är nersnaggat mot om man har lämnat en del kvar.

Tung administration

Drömmen för Eva och Tomas är att bli helt oberoende, och de skojar om att de skulle vilja bli som ett eget litet samhälle. Som det är just nu anser de att inblandningen från staten och all byråkrati och pappersarbete som faller på dem som lantbrukaren är för betungande. De önskar att mer fokus låg på produktionen snarare än administrationen. 

– Nu är ju det viktigaste att vi producerar rätt papper och det är ju helt ovidkommande, säger Eva.  

Hon oroas också över att det inte finns något socialt skyddsnät längre. 

– Den enda gången i stort sett som en bonde inte tar hand om sina djur, det är när han själv är sjuk eller om det har hänt något tragiskt. Förr kunde du ringa avbytartjänst och så kom det någon, säger Eva.                     

Hon tror att samhället skulle se bättre ut om bönder ägnade sig mer åt produktionen och ifrågasätter om  all administration verkligen behövs. Eva skulle hellre se att någon kom och tittade hur det ser ut i ladugården men känner att mycket bara handlar om att fylla i papperna rätt.

– Jag lägger ner hela min själ i våra hagmarker och så kommer det märkliga människor som efter en timme ska tala om för mig hur jag ska göra. Ena året kommer det en och hittar en liten växt och ska då anpassa allt så att just den ska trivas, nästa år kommer det någon som är inriktad på fåglar och sen är det något helt annat. De tittar inte på helheten och kontinuiteten. Det lägger framför allt en sordin på det arbetet.

Hade kommit längre

Hon och Tomas vill egentligen bara få tiden att räcka till för det som de brinner för – att vara ekologiska lantbrukare som  utvecklar sin egen produktion.

– Vi hade kommit längre med både biogasen och biokolen om vi bara hade fått jobba i fred. 

Men att fortsätta bygga på sitt kretslopp och att bli än mer förnybara är fortfarande målet med Fräkentorp. Och i pipen ligger både drömmen om att göra gården mer uppkopplad och smart och att vissa saker bara i möjligaste mån ska drivas med solenergi, när den finns. Och nästa år när biogasanläggningen förhoppningsvis står klar är en egen biogastraktor något som står högt upp på önskelistan.