En brasiliansk nyårssupé

Krönika: Det var veckan mellan julafton och nyårsafton, där dagarna går i varandra och det är svårt att veta vilken dag det är. Då kom posten med reklamblad och när jag frågade varför Coop skickat ut tre olika reklamblad, muttrade min far något om att Ica gör likadant, men andra dagar. Mina föräldrar hade absolut kunnat sätta upp ”ej reklam” på postlådan – däremot är deras motivering att allt papper att elda med, är bra papper. Så tack Coop och Ica! ”Blinkblink”.

Som sagt var det veckan där det är svårt att minnas dagar, men jag minns tydligt vad som fanns på de första sidorna från stora Coop. På första parkett fanns en entrecôte från Brasilien. På andra sidan blev det nästan bättre, en FÄRSK oxfilé från Brasilien. På tredje sidan stoltserade frysta räkor, fiskade på Grönland, räkor i lake från Atlanten och musslor från Irland/Nordostatlanten. Till detta fanns plastförseglade avokados och annat smått och gott. De andra två utskicken var snarlika, men där fanns också utrymme för lammytterfilé från Nya Zeeland. Däremot kanske en eloge ska ges till att det gick att finna svensk fläsk- och kycklingfilé på de första sidorna i de mindre lokala utskicken.

På Coops hemsida kan man läsa om hållbarhet. Det är en ökad efterfråga på svenskt kött, en efterfråga som de vill behålla och påstår sig vilja höja, genom att bland annat satsa på fler kvalitéer. Coop presenterar flera anledningar till att efterfrågan på svenskt kött ökat hos deras kunder. Det beror bland annat på, som säkert är känt av denna tidnings läsare, att vi har de strängaste djurskyddslagarna och den lägsta antibiotikaanvändningen i världen. Samt att svenskt kött bidrar till fler miljömål, som minskade miljöutsläpp, jämfört med importerat kött.

Jag har hört argumenten om att runt högtider räcker inte svenskt kött till för då ökar trycket på nötköttsdetaljer. Jag köper inte det argumentet. Det är också mycket annat som är ironiskt, irriterande och ignorant av en butik som gör reklam på det sättet. Jag förstår att de vill hålla priserna nere och sälja mer, speciellt i svåra tider, även om uttrycket ”det drabbar ingen fattig” kan platsa här. Jag vet att många av dessa butiker säljer lokala råvaror, men var de med i reklambladet? Icke! Det kanske i stället handlar om att ta ansvar som en stor koncern och göra reklam för det lokala. Gör som de skriver på deras hemsida, visa andra kvalitéer och skriva recept som de annars ofta gör, eller tipsa om andra svenska delikata råvaror som kan avnjutas på nyårsafton. I stället för att locka med en oxfilé från Brasilien.

Jag pluggar till agronomekonom på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, och innan jul avklarades kursen ”Leadership & Sustainability”. Där läste vi bland annat om kritiska perspektiv, där det till exempel togs upp att företag kan säga en sak och agera på ett annat sätt. De kan hantera hållbarhetsfrågor, men lägger ansvaret på konsumenterna när det gynnar dem, vilket i sig inte kan ses som en ledare i hållbarhet. Är det inte dags att vår stora dagligvaruhandel tar ett större ansvar över vad som köps? Det är inte så att våra svenska bönder och fiskare inte kan leverera, det krävs ett större ansvar hos konsumenter men också hos de som sänder ut budskap. Där har dagligvaruhandeln ett stort inflytande, och det grämer mig att se sådana utskick på en av året sista dagar, den där veckan som är svår att minnas även om detta förblir ett tydligt ihågkommande.

Amanda Larsson
Ekonomagronomstudent