Djupt oroande utveckling för svenskt jordbruk
Förra året var sannolikt det mest lönsamma för svenskt jordbruk sedan EU-inträdet. Detta år ser lönsamheten ut att bli sämre, men ändå historiskt sett god. Likväl är investeringsviljan inte minst i djurhållningen låg och vi går mot minskad produktion av gris, fågel och mjölk. Hesa Fredrik bör ljuda över stad och land. Den svenska naiviteten om mervärden för hela produktionsvolymen och bibehållen produktion trots nationella särregler och nationella merkostnader, måste få ett slut.
I detta läge uppmanade i intervju med Svenska Dagbladet Riksbankens nya chef Erik Thedéen konsumenterna: ”Acceptera inte de högsta priserna utan gå till dem som erbjuder lägre priser”. Med detta menar han att konsumenterna kan hjälpa till att bekämpa inflationen. Som exempel tog han smör och grädde.
En man är ingen befolkning, men jag vågar påstå att han demonstrerade den vitt spridda kvarvarande svenska naiviteten. Givetvis kan det minska prisökningarna om konsumenterna i stället för svensk mat väljer finsk mjölk, tysk kvarg, dansk grädde och brasilianskt kött. Men det är katastrofalt för Sverige, det land som Riksbanken i högsta grad är en väsentlig del av. Man ska kunna förvänta sig mer av riksbankschefen vilket år som helst, men i synnerhet i spåren av det världsläge vi nu har.
Klas Eklund, känd seniorekonom på advokatfirman Mannheimer & Swartling beskrev nyligen i intervju med Sveriges Radio vår samtid som en ”Förkrigstid”. Smaka på det ordet. Han ser med extremt stor oro på Kinas ambitioner i Taiwan och den konflikt det kan utlösa.
Det finns inte en enskild faktor bakom att svensk animaliesektor utvecklas så uselt, till och med nu med ganska god lönsamhet och en högre medvetandegrad (?) om behovet av civil beredskap.
Myndighetssverige måste göra helt om och arbeta tillsammans med företagarna FÖR en utveckling av svenskt jordbruk. Alldeles för många känner sig idag motarbetade.
Våra stora branschföretag måste också göra helt om. Idag upplever många producenter att de motarbetas av ökad administration och krav på efterlevnad av branschpåhittade regler och dokumentationskrav, som de inte ser motivet för.
EU borde också göra helt om i jordbrukspolitiken och inse att alla reformer bör villkoras av att de oavsett syfte måste bidra till det övergripande målet att ÖKA jordbrukets produktion av livsmedel och bioenergi.
Vi landar i att det måste bli kul och uppskattat att utveckla sitt jordbruksföretag. Vi ska vara stolta över, stödja och peppa dem som vill, kan och vågar satsa. Det gäller oavsett om ”vi” är allmänhet, myndighetsperson eller tjänsteman i branschen.
Utvecklingen förskräcker. Vi kan så mycket bättre än så här!
Stefan Ljungdahl
