En dag ur Britt-Inger Larssons liv som husdjurstekniker

Britt-Inger bestämde sig redan i tonåren att hon skulle bli seminör. Idag har hon över 40 års erfarenhet av att arbeta som husdjurstekniker. Ett yrkesval hon är väldigt nöjd över.

Hur kommer det sig att du blev husdjurstekniker?

– Mina föräldrar hade en gård med kor och då fick man se seminören som kom farandes emellan åt. Jag tyckte det såg så spännande ut, så på något sätt växte intresset fram och jag hade siktet inställt på att jag skulle bli seminör redan när jag var 14–15 år. Nu har jag arbetat som husdjurstekniker sedan 1980, berättar Britt-Inger.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Ibland händer det att en ko seminerats flera gånger utan att det lyckas. Och när man då kommer till en gård och gör ett sista försök och kommer tillbaka senare och då få se att hon blev dräktig, ja det är extra roligt!  Sedan brinner jag lite extra för kokontrollen som fyller 125 år i år, det är grunden till allt. Nu är jag också inne på att arbeta med tredje generationen på vissa gårdar, så man känner ju väldigt mycket för det här jobbet.

Vilken är den största utmaningen?

– Vissa dagar känns det svårt att räcka till. Gårdarna blir ju bara större och större med fler djur vid varje besök. Utmaningen är att kroppen måste orka med de långa besöken. Och där talar jag nog även för de yngre i branschen. Jag tror också att det kommer bli färre kor i framtiden och färre men större gårdar, men jag tror ändå att behovet av husdjurstekniker kommer att finnas kvar.

Berätta om något extra minnesvärt som hänt på jobbet.

– Vi husdjurstekniker gjorde semineringsplaner förut där vi bestämde vilken tjur som skulle semineras till vilken ko. Något jag minns som extra roligt är när jag lyckades välja en tjur till en ko som fick en tjurkalv som i sin tur blev uttagen till semin. Det är ett kvitto på att man lyckats i hela steget! En annan gång seminerade jag en fjällko med en väldigt speciell dos. Pajetten gick sönder men jag lyckades ändå rädda den, kon blev dräktig och fick sen en tjurkalv som blev uttagen till semin.

Finns det någonting du skulle vilja att andra kände till om det du arbetar med?

– Att det i dag finns ett jättestort behov av husdjurstekniker över hela Sverige. Jag brukar skämta om att vi nästan skulle behöva klona oss. Nu står vi också inför en generationsväxling då många av oss som anställdes på 70 och 80-talet snart går i pension. Jobbet är väldigt omväxlande och ingen dag är den andra lik. Så är man nyfiken på yrket så pågår det en rekrytering nu till höstens kurs.