”Grisbranschen är rolig att vara i”

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli väldigt bra ändå. Det vet 28-årige Erik Petersson på Kvarnhorva gård, som redan hunnit prova på flera ­olika produktionsinrikt­ningar inom gris och som gärna skulle se att fler unga får upp ögonen för branschen.

Mitt i den typiskt öländska byn Bläsinge ligger Kvarnhorva gård – en av Ölands 7-8 grisgårdar och den enda med integrerad produktion. Här håller Erik Petersson till, vars resa som grisföretagare startade redan i 20-års åldern.

2014 fick Eriks pappa Anders nämligen återfall i malignt melanom. Då hade Erik just hunnit avsluta sin gymnasieutbildning och jobba en säsong på en maskinstation. Tanken var att han skulle ha fortsatt att jobba borta några år och även vidareutbildat sig, men situationen krävde hans krafter på hemmaplan.

Gasade in i väggen

På gården fanns då 300 suggor i en smågrisproduktion.

– Det rullade på till en början med bra produktion. Men pappa hade gjort mycket själv och hade stenkoll på allt, så det var inte helt enkelt att komma in i det. Så ett tag tappade vi i produktion, men jag fick snurr på det igen, så pass att jag nog fick lite storhetsvansinne och tänkte att det är bara att gasa, minns Erik.

Resultatet blev för hög beläggning i stallarna, försämrat hälsoläge och därmed sänkt produktion. Mellangårdsavtalet sades upp och Erik hänvisades till osäker avsättning via små­grisförmedlingen, vilket ytterligare spädde på problemet med överbeläggning.

– Det var mer eller mindre katastrofläge, berättar Erik, som dragit lärdomar av det som hände:

– När jag kom hem var marknadsläget fördelaktigt med ett tryggt och stabilt mellangårdsavtal. Det var nog mitt största misstag, att jag blev lite överkaxig på den positionen. Men man inser att det är ge och ta. Man kan inte suga sista kronan i alla förhandlingar om man vill ha hjälp när det behövs. Det förstår jag i dag, men inte då, utan jag behövde gå på den käftsmällen.

Uppgraderat smittskydd

Där och då fattades beslutet att integrera produktionen och hälften av BB- och tillväxtplatserna byggdes om till 670 slaktgrisplatser med strikt sektionering. Under omställningen fick Erik stöttning av KLS för att kunna behålla de bästa suggorna, vilket han värderar högt.

– Jag ser fantastiska fördelar med att vara helintegrerad. Det är all in all out, vi har bara en BB-avdelning så vi kan inte backa några smittor, säger Erik, som uppgraderat gårdens bio­säkerhet rejält:

– Kläder som använts hos äldre djur används aldrig hos yngre. Vi har egna stövlar och skrapor till varje avdelning och är noga med tomtid, tvätt och desinficering.

Ett tillfälligt APP-utbrott i vintras har ytterligare belyst vad djurhälsa betyder, då slaktgrisarnas fodereffektivitet försämrades från cirka 22 till 25 MJ NE per kilo tillväxt.

Nybygge efter ombygge

Redan innan ombyggnationen ansökte familjen Petersson om att få bygga ett nytt slaktgrisstall. Tanken initialt var att den ursprungliga smågrisuppfödningen skulle försörja det stallet med tillväxtgrisar. Men eftersom ansökan stötte på patrull från ett par grannar och har varit i mark- och miljödomstolen i två vändor, hann produktionen i de äldre stallarna ställas om innan grävskopan kunde sättas i marken.

Men när tillståndet väl var klart valde Erik att bygga ändå. Resultatet blev ett klassiskt långtrågsstall med 2*483 platser plus en restavdelning med 50 platser. Samtidigt satsade Erik på ny tippgrop, två silos för gastät lagring av spannmål samt hammarkvarn och restlöst fodersystem.

Rolig bransch

Trots att starten för Eriks karriär som grisföretagare erbjudit både toppar och dalar råder det ingen tvekan om att han hamnat på rätt plats i livet.

– Jag drivs av möjligheten att påverka saker och ting, allt från resultat till arbetsmiljö. Jag gillar att räkna och har lätt för det, och att räkna är på något vis basen i företagandet. Sedan är lantbrukaryrket flexi­belt och jag är uppväxt i det, och på något vis är det självklart att hålla på med det. Det är dåliga dagar stundtals, men det är också riktigt roliga dagar, som driver en. Det är snabba förändringar inom gris och det går verkligen att påverka om man lägger manken till. Det händer mycket både inom foder, avel och slakteri. Grisbranschen är rolig att vara i, säger han.

Visa upp näringen

Erik brinner för att attrahera andra unga till branschen och menar att det är en stor miss att grundskolan inte allmänbildar eleverna kring hur maten på tallriken tas fram. Ökad transparens är Eriks recept för att råda bot på utmaningarna och han menar att det är hela branschens ansvar.

– Jag tror att det handlar mycket om att vara öppen och visa upp vad det innebär att jobba med grisar. Det är mer djurskötsel och teknik, mindre skrapa skit nu än för tio år sedan. Vi behöver synas i dagstidningar, på skolor, överallt, och visa att det är fantastiskt att jobba med djur, säger han och fortsätter:

– Det behövs inte bara personer som vill jobba i ett stall. Det behövs även personer med lantbruksanknytning som ska jobba på myndigheter eller i regeringen, för att vi lantbrukare ska kunna få förståelse och bra förutsättningar.

Våga prova

Till andra som är nyfikna på att jobba med grisar är Eriks budskap:

– Testa på det! Jobba på olika gårdar och försök få inblick i vad som händer på företaget. Nöj dig inte med att göra monotona sysslor utan försök att få komma in och ta ansvar och få inblick i produktionsuppföljning och så. Arbetsgivaren måste vara villig att släppa in och arbetstagaren måste visa intresse. Nappa på utbildningar, kurser och studiebesök som erbjuds och skaffa dig ett kontaktnät!