Självförvållat kaos om näringsrekommendationer

Ett återkommande debattämne under våren har varit NNR 2023, de nya nordiska näringsrekommendationerna. Det är en infekterad debatt utlöst av Nordiska ministerrådet själva. Ännu en organisation har gått vilse i pannkakan och vill med de nordiska näringsrekommendationerna ta ett självpåtaget ansvar att lösa upplevda samhällsutmaningar utanför kärnområdet. Det är en usel idé, som förtar uppmärksamheten från näringsrekommendationernas extremt viktiga uppgift: att få folk att äta för kroppen bättre mat. Sannolikt har det dessutom blivit kontraproduktivt.

Människans näringsbehov är vetenskap. Människan förändras inte snabbt och därmed inte heller vårt näringsbehov. Vår kunskap om både människa och mat förbättras ständigt, i likhet med alla vetenskaper. Således är det motiverat att ibland uppdatera näringsrekommendationerna.

Samtidigt som kunskapen om nutrition ständigt utvecklas tycks många människor alltmer okunniga, oförmögna eller ointresserade av att nyttja ens den mest elementära kunskapen om nutrition för sitt välmående. Den ögonblickliga njutningen tillåts för ofta trumfa det långsiktiga välbefinnandet. Här kan kloka, väl kommunicerade näringsrekommendationer fylla en viktig funktion.

När Nordiska ministerrådet nu bestämt sig för att i NNR även baka in kostråd som de anser vara för miljöns och klimatets bästa, kör de i diket. Det finns oceaner av institutioner som arbetar vetenskapligt med miljö- och klimatfrågor. Det är inte ett försummat eller under-kommunicerat område.

En sammanvägning av vetenskapliga näringsrekommendationer och andra hänsyn kan ge kostråd. Livsmedelsverket utformar Sveriges nationella kostråd. De kan ses som ett försök till politisk styrning av vad vi svenskar av rikets ledning rekommenderas eller förväntas äta. I ett kostråd kan olika vetenskaper beaktas och Livsmedelsverket anför att de nya svenska kostråden som kommer 2024 ska beakta ”…mattraditioner, hälsoproblem i befolkningen och hur maten produceras. Så även om den vetenskapliga grunden är densamma kan kostråden i de nordiska länderna skilja sig åt.”.

För oss i de gröna näringarna är det välkänt att för var ny egenskap vi lägger till i avelsmålet, får vi ge avkall på framsteg i de tidigare egenskaperna i avelsmålet.

Detsamma gäller här. Svensken i gemen äter idag kost som kraftigt avviker från det biologiskt optimala. Det är grunden för extremt mycket negativa hälsoeffekter. För dagens svenskar trumfar dessa negativa hälsoeffekter sannolikt alla de miljö-och klimatproblem som vi här står inför.

När Nordiska ministerrådet i NNR 2023 tycker sig ta ett större ansvar går de vilse på så många sätt. Allvarligast är att de flyttar diskussionen från det viktiga i deras uppdrag, nutritionen. De äventyrar även sin trovärdighet med svepande kostrekommendationer utanför sitt kärn­kompetens­område.

I inledningen av NNR 2023 skriver Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann att inkluderandet av miljöhänsyn är gruppens modigaste steg någonsin och det ligger i linje med deras globala åtagande:“We cannot, and will not, turn a blind eye to the scientific evidence of how our consumption impacts our planet.”

Ingen förväntar sig att Nordiska ministerrådets ledamöter ska vara blinda för hur konsumtion påverkar vår planet, men vi är många som förväntar oss att de nordiska näringsrekommendationerna ska vara just näringsrekommendationer.

Slaget om NNR är tyvärr förlorat för denna gång. Det återstår att få Livsmedelsverket att i arbetet med de svenska kostrekommendationerna förstå vikten av att hålla isär nutrition och andra intressen, för både folkhälsans, civila beredskapens och miljöns skull. Våra barn, sjuka och äldre ska inte utsättas för de starka vuxnas experiment, utifrån upplevda globala åtaganden.

Stefan Ljungdahl