”Låt dem äta brädor”

”Qu’ils mangent de la brioche” (”Låt dem äta brioche”) är ett mycket känt citat som på väldigt lös grund tillskrivits Marie Antoinette. Länsstyrelsernas märkliga värderingar av ansökningar om skyddsjakt motiverar en omformulering av citatet. Flera Länsstyrelser har i år tillämpat en egen, mycket restriktiv tolkning av jaktförordningen. De vill se upprepade vargattacker på husdjur innan de beviljar skyddsjakt. Det är en absurd tolkning som orsakar väldigt mycket onödigt lidande för både djur och människor.

 

I Stockholm har Länsstyrelsen samtidigt beviljat skyddsjakt på större hackspett, då den allvarligt skadat både bräda och lite isolering på ett bostadsrättshus i staden. Till Länsstyrelsen i Stockholms försvar ska nämnas att angreppen på brädan varit återkommande. Därmed kan det påhittade frekvenskravet för beviljande av skyddsjakt kanske sägas vara uppfyllt?

Den restriktiva tolkningen av jaktförordningen har bland annat LRF opponerat sig emot och ville driva process mot Länsstyrelsen i Västra Götaland. Då vände Länsstyrelsen i det fall LRF ville driva till prejudikat.

I denna fråga har vi i jordbruket för närvarande politiken med oss. Landsbygdsministern signalerar tydligt att han står mer på husdjurens än på brädornas sida. Kanske vurmar han rent av för båda.

Känslan att både Naturvårdsverket och vissa Länsstyrelser obstruerar i vargfrågan, är inte ny. Det är av yttersta vikt att regeringen är hårdhudade och skyndsamt ser till att det inte bara är majoriteten i riksdagen som hanterar rovdjursfrågan med omtanke om husdjur och människa, utan även myndigheterna.

Tills dess kan stockholmarna äta brädor.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades tisdag den 29 augusti 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera