Norrmejerier: Nödvändigt beslut för att säkra mjölkproduktionen

Vikande mjölkproduktion är en trend inom det svenska samhället som pågått sedan 60-talet. Och som nu gått så långt att Norrmejerier måste lägga ner mejeriet i Luleå.

Beslutet att lägga ner mejeriet i Luleå kommer inte påverka vare sig mjölkbönderna eller konsumenterna, lovar Norrmejeriers vd Gerhard Bley. Foto: Carolina Wahlberg

– Färskvarudelen har minskat under lång tid, vilket gjort att utnyttjandegraden i Luleå och Umeå mejeri gått ner kraftigt år för år. Och nu har det nått sådana nivåer att det är väldigt kostsamt att hålla båda mejerierna i gång, säger Gerhard Bley, vd Norrmejerier till Jordbruksaktuellt och fortsätter:

– Vi måste ju också, med den situation som våra ägare har nu med kostnadsökningarna, göra allt vi kan för att förbättra det mjölkpris vi kan betala. Det är helt avgörande för den framtida produktionen och det här beslutet hjälper oss i detta.

Gerhard Bley, vd Norrmejerier, säger att avvecklingen i Luleå även kommer göra det möjligt att betala ut ett högre mjölkpris till sina ägare. Foto: Norrmerjerier

Svårt besked att lämna

Han säger att det varit ett svårt besked att lämna och inget man egentligen vill. Men att det krävs för att säkra mjölkproduktionen och livsmedelsförsörjningen i Norrland. Enligt Gerhard har man även fått in en del kritik mot att man satsar i Umeå i stället för Luleå. Och han betonar att det aldrig handlat om att ta ställning mellan de båda städerna.

– Det är ju naturligtvis olyckligt att arbetstillfällen går till spillo. Men det fanns ingen möjlighet att flytta allt till Luleå. Och om vi inte gör det här så äventyrar vi ju all norrbottnisk mjölkproduktion. Så vi måste göra det här.

Processen att genomföra flytten och avveckla i Luleå beräknas ta mellan 18–24 månader. Av de 60 anställda vid Luleå mejeri kommer ungefär hälften att få möjlighet att flytta med till Umeå och Gerhard lovar att man ska försöka hjälpa till med flyttbidrag eller vad som nu krävs för att underlätta flytten. Övriga anställda kommer man också försöka hjälpa till nya jobb. Beslutet om att lägga ner ett mejeri kommer enligt Gerhard varken påverka mjölkbönderna eller konsumenterna.

Satsar mer på ost

För att kompensera för den minskade efterfrågan på mjölk har Norrmejerier börjat satsa alltmer på ost, där man ser ett ökande intresse. Även efterfrågan på yoghurt och fil håller sig stabil. Men Gerhard menar att fler borde vurma för mjölkdrickandet i Sverige, särskilt i Norrland där betande djur och mjölkproduktion är en så stor del av livsmedelsproduktionen.

– Om man tittar på Norrland så är mjölkproduktion det allra bästa vi kan göra! Det är begränsat vilka grödor vi kan odla. Vi har ett annat klimat men också en större potential till kolinlagring. Vi behöver djuren för att hålla landskapet öppet. Mjölkproduktionen i Norrland är gynnsam klimat­mässigt men också helt avgörande för lant­bruket.

Priserna är för pressade

Han menar att Norrmejerier tar sitt ansvar och gör vad man kan för att säkra produktionen genom att lägga ner ett mejeri och på så vis kapa kostnaderna, men att mer behöver göras för att öka lönsamheten inom primär­produktionen.

– Det sägs att vi ska ha självförsörjning och livsmedelsberedskap, men å andra sidan är priserna så pressade från våra kunders sida, vilket gör att det inte är tillräckligt lönsamt. Enligt mig är det en effekt av både politikernas oförmåga att se det här och den prispress som finns inom handeln.

Gerhard säger att han blir lite orolig över framtidsutvecklingen på sikt, och menar att även politikerna har ett stort ansvar att värna om mjölkproduktionen.

– Vi måste prata mycket mer om vilket fantastiskt livsmedel mjölken faktiskt är. I dag finns det en ganska stark debatt kring att man ska äta andra livsmedel och att man ska gå över till vegetariska produkter och det är inget fel i det. Men mjölk är ju trots allt ett av våra mest näringsberikade livsmedel!

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@ja.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 07 september 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera