Från Macro till Micro
Krönika: Det är en föränderlig värld vi lever i. Det pågår ett fullskaligt krig i Ukraina, inte mer än 127 mil fågelvägen från där jag bor (till Kiev). Skulle jag ta ett inhemskt flyg norrut skulle jag med samma avstånd hamna i Karesuando. Visst, 127 mil är en respektabel sträcka men ändå otäckt nära när det handlar om närheten till Europas värsta väpnade konflikt sedan andra världskriget.
Det pågående kriget påverkar oss naturligtvis ingenting i jämförelse med hur det påverkar alla ukrainare. Men om man försöker bortse från alla krigets fasor och hemskheter och zoomar ut lite för att förstå vilken påverkan kriget har på Europa och övriga världen så inser man snart att det ligger som en blöt filt och påverkar snart sagt alla världens ekonomier i någon mån.
Låt mig ge två exempel:
- Gas- och oljepriser har drivits upp av det faktum att EU:s nationer inte längre köper dessa produkter från Ryssland. Det påverkar alla inom EU (oavsett storlek på skatter och reduktionsplikter) men drabbar oss i Sverige hårdare än de flesta just på grund av skattetrycket. Det har blivit en stor och ökande minuspost för de flesta skogs- och lantbruksföretagares bokslut.
- Priser på råvaror som virke har även de drivits upp av samma skäl. Trots att vi fortfarande har bland de lägsta priserna på de olika rundvirkessortimenten i Europa så börjar trots allt priserna komma upp i nivåer som är mer skäliga. Det påverkar de skogsägare som har möjlighet att avverka deras bokslut positivt på intäktssidan.
Dessa är två exempel på vad som händer på den globala nivån men som direkt påverkar oss på vår lokala nivå. Det enda vi kan göra för att minimera/maximera påverkan i just dessa två exempel i vår företagsekonomi, är att försöka minimera bränsleåtgången så mycket som möjligt och kanske passa på att föryngringsavverka eller gallra något bestånd om vi har möjlighet.
På vår gård försöker vi sprida riskerna så mycket det går. I skogsbruket kan det handla om att försöka se till att åldersfördelningen är så jämnt spridd som möjligt. Att ståndortsanpassa så långt det är går, dvs. plantera gran på högre boniteter och tall på områden med tunnare jordmån och lägre boniteter. Men det kan också handla om att plantera och satsa på andra träslag än de traditionella. Jag och min hustru planterade till exempel ett och ett halvt hektar hybridlärk 2009 som vi i vintras gallrade igenom för första gången. Ett bestånd som nått en övre höjd på 14 meter på 13 år.
I vårt lilla jordbruk försöker vi sprida riskerna genom att ha flera olika djurslag med olika behov och förutsättningar. Vi har en liten besättning på ett par hundra lohmanhöns för äggproduktion. Vi byggde om ett rum i lagården till äggpackeri så att vi kan sälja våra ägg inte bara direkt till konsument utan även till närmaste lanthandel och restaurang.
Det senaste tillskottet på gården är en besättning under uppbyggnad med angusdikor. Det är en ras som passar väl in på våra naturbetesmarker och ett djurslag som inte kräver alltför stora investeringar i befintliga byggnader (åtminstone inte till att börja med).
Ska man bo på och leva av landet och naturen måste man vara lite av en tusenkonstnär. Det gäller att försöka hejda sig och alla sina vilda idéer ibland och tvinga sig att se saker pragmatiskt. Men skam den som ger sig. Så länge det finns folk finns det behov av att äta och bygga och vi gör vårt bästa för att kunna vara en (om än liten) del i produktionen av råvarorna som krävs för detsamma.
Christian Johnsson
Skogsingenjör
