Eric lever sin dröm som grisuppfödare

Eric Jakobsson är 26 år gammal och har redan två grisgårdar. Det kunde ha blivit ännu fler, då han var nära på att köpa ett nav och två tillhörande satelliter i höstas. Men med en liten bebis på ingång och oroligt världsläge insåg han att det skulle bli för mycket och valde att endast köpa en av satelliterna.  

Eric Jakobsson är uppväxt med grisar och växtodling på Rotarve gård på Gotland. Han säger själv att han har varit intresserad av lantbruk så länge han kan minnas. Att han skulle ta över föräldragården var givet. 

– Jag sa att jag ville ta över när jag fyllde 18 år. Men så blev det inte riktigt. Utan årsskiftet 2020-2021 tog jag över. Då hade jag varit involverad i företaget ganska många år. Jag hade bra koll på den ekonomiska biten, så det kändes inte så läskigt att ta över ansvaret. Jag har mina föräldrar kvar som stöd om det är något. Men jag äger allt själv och tar alla beslut själv nu, berättar han. 

Dubblad omsättning

På föräldragården finns det en smågrisproduktion med 200 suggor som ger 4 500 smågrisar om året och en växtodling på 200 hektar.  

– Det gick väldigt bra första året och det var kul att kunna visa upp för banken att man gjort ett bra resultat och hade en bra snurr på företaget. Sedan kom 2022; då blev det upp och nedvänt för alla i hela världen i och med kriget. Ungefär i samma veva blev den här gården till salu, berättar Eric där vi sitter i fikarummet på hans andra gård i Hejde på mellersta Gotland.  

Stallet är ett satellitstall som hänger samman med ett nav i Eskelhem. Till samma nav hör ytterligare fyra satelliter. Eric tog över stallet i februari i år. Men från början var tanken att han skulle köpt mycket mer.  

– I oktober fick jag lånelöfte på 60 miljoner för att köpa navet med 1 000 suggor och fem satelliter. Men jag insåg att det skulle bli för mycket, inte ekonomiskt men arbetsmässigt, så då tog jag mitt förnuft till fånga och så köpte jag bara en av satellit­gårdarna. Det är jag glad för i dag! Det blev ändå en utökning med nästan dubbelt så många grisar och mer än dubblerad omsättning, bara med det här köpet, säger Eric. 

Nöjd med beslutet

Samtidigt som de höll på att räkna som bäst på affären fick Eric reda på att han skulle bli pappa för första gången. Det var också en stor bidragande orsak till att han drog sig ur stor­affären, för att kunna prioritera familjen.

– Jag mådde skitdåligt i höstas, jag kunde inte sova på nätterna när jag låg och funderade på hur jag skulle göra. Jag tänkte dels på de gamla ägarna och på de andra satelliterna som är inblandade, slakteri och banker. Sedan var det en på Tillväxtbolaget som att ”du ska inte känna så, det är bättre att du drar dig ur medan du kan”. I dag är jag jätteglad för att det blev som det blev.

Eric berättar att ägarna förstod hans val och att de har ett fortsatt gott samarbete. 

– När man är ung så vill man bara se positivt och framåt och skaffa mer och mer. Men jag har insett att det kanske inte alltid är det bästa. Man får försöka att förbättra det man har. Det här blir ändå en större utveckling för min del. Så jag är helt klart nöjd med det här. Samtidigt tänker jag inte sluta att utvecklas för det, men för stunden var det här en bra grej. Det blev ett lyft för mitt företag och en trygghet för min framtid. Och jag behöver inte bygga något nytt inom den närmsta tio-årsperioden om jag inte verkligen vill. 

Bra med nav

Till satellitstallarna hör 1 750 slaktgrisplatser, vilket kommer ge 6 000 slaktgrisar om året till slakteriet Protos i Visby. 

Att hyra in dräktiga suggor från navet som man gör som en satellitgård tycker Eric är väldigt bra. 

– De kommer hit sju veckor in i dräktigheten och sedan när de har grisat färdigt, så skickar jag tillbaka dem till navet. 

Förr var detta vanligt för att alla skulle slippa ha alla delar i produktionen. Då var det också mindre besättningar. Men i dag är det ingen som bygger för detta koncept. 

– På Gotland är det ganska många små besättningar. Så det passar väldigt bra med ett nav. Jag hade gärna haft mina suggor som jag har på den andra gården i det här navet också. Men det finns ju ingen som vill köpa och driva det vidare. Det är där skon klämmer. De som äger navet nu är 70 och 73 år och kan inte sälja det.

Hur känns det?

– Jag klarar mig. Jag skulle kunna stänga ner min andra gård och ha egna suggor här. Då blir jag helt integrerad. Då skulle jag kunna seminera dem hemma på min andra gård och sedan köra dem till satellit­stallet. Det är min plan B om det händer något med navet. 

Golvbeläggning gav lyft

Att ta fram smågrisar är ett stort pyssel.

– Man kan gå hos dem dygnet runt om man vill. Jag har väl inte som mål att vara bäst. Utan jag vill att det ska fungera och att djuren har det bra och att jag ska klara av det här nu. 

Och det går bra. 

– Det är skitkul! Jag lever drömmen. Även om en stor del av tiden kan vara jobbig och tuff, så är den lilla tiden som är kul skitkul! Det överträffar allting. Så jag är nöjd! 

Sedan Eric tog över stallet har han fixat lite i stallarna där de tidigare ägarna inte hunnit med. 

– Vi har flytspacklat golven i grisningsboxarna. Betongen slits efter några år och blir vass, när smågrisarna ligger och diar får de skavsår och så kan det bli ledinflammation. Det har gjort en jättestor skillnad. Vid första avvänjningen avvande vi 12,2 har jag för mig, och nu sist avvande vi 13,2, så det har blivit en gris till per kull. Det tror jag till stor del handlar om att vi har fått ordning på golven.

Vilka är dina framgångsfaktorer?

– Jag är extremt driven har jag förstått, det har folk sagt i alla fall. Ger jag mig på något så går jag in för det helhjärtat. Det är inte så att jag väntar, jag har nästan lite för bråttom ibland. 

Vad har du för mål framåt?

–  På kort sikt är det att få tag i lite mer egen mark. Nu brukar jag 290 hektar. Jag har fått tag i ganska mycket mer mark sedan jag tog över min föräldragård. Men jag behöver ha ännu mer för att bli självförsörjande. Mycket av marken jag har i dag är arrenderad. Det hade varit kul att kunna köpa till mark som trygghet för framtiden. 100 hektar till hade varit bra. På lång sikt är det väl att kunna bygga egen lagringskapacitet till allt foder. Jag kan lagra in en ganska stor del i dag men det behövs lite till. Sedan att bli självförsörjande på energi, med solceller till att börja med. 

Hur ser du på framtiden?

– Mitt företag känner jag mig ganska trygg i. Så oavsett vad som händer kommer jag nog att klara mig på ett eller annat sätt. Men det gäller att man är driven och villig att lägga ner ganska mycket tid. Jag tar emot praktikanter, skolklasser och vem som helst som vill komma och titta. Det vi gör måste visas upp, säger Eric och fortsätter:

– Vad gäller grisproduktionen på Gotland så är den extremt hotad om ingen köper navet. Det är ju inte hållbart att ägarna ska gå där och jobba hela sitt pensionärsliv och slita bara för att ingen vill köpa. Det är ett väldigt fint företag och de är jättetrevliga. Och skulle älska att lära upp någon ny. 

Hur kan man locka fler unga till branschen, tror du?

– Kunskap om lantbruk behövs in tidigare i grundskolan och gymnasiet. Hur ska man få upp intresset för något man bara ser på tv, reklam på mjölkpaketen, eller i media och det är inte direkt alltid positivt heller. Så jag förstår varför det är som det är. Men det är en katastrof, säger Eric, som gärna erbjuder praktikplats på gården. Det har hans föräldrar också alltid gjort.

Alla behöver mat

Att livsmedelsproduktion kommer att behövas i framtiden är ett som är säkert, menar Eric: 

– Vi behöver mat! Och grisen är ett bra djur för att förädla fodersäden som inte duger till humanföda. Ska vi äta kött så ska vi äta bra producerat kött, och det har vi i Sverige. Sedan vad som händer om 50 år vet jag inte men just nu finns det ett behov av fläskkött. Då vill jag vara med och ta fram det på ett hållbart sätt!