“Food is an important part of a balanced diet”
Krönika: I september startade Skolmatskommissionen sitt arbete med målet att lämna förslag om hur skolbarnen ska erbjudas en hälsosam och näringsriktig kost i skolan. Som förälder till tonårsbarn inser jag vikten av nyss nämnda saker samt att maten dessutom är god, annars kvittar det hur nyttig den är. Alternativa ”näringsintag” finns ständigt lättillgängliga och alla, inte bara ungdomarna, behöver inse det som den amerikanska författaren Fran Lebowitz sa; mat är en del av en balanserad diet.
Skolverket gjorde tidigare i år en studie kring vad skolmaten kostar. Skolmåltiden för en elev i grundskolan kostar i genomsnitt 6 800 kronor per år medan motsvarande belopp för gymnasieeleverna är 5 500 kronor. Beloppet innebär att en skolmåltid kostar cirka 30 kronor per dag. Man förstår utmaningen att skapa nyttig och god mat i tider då livsmedel blivit allt dyrare. I studien lyfts några exempel på hur man hanterat de ökande kostnaderna; mindre andel ekologiskt, mer vegetariskt och minskat matsvinn.
En viktig hållbarhetsfaktor är att minska matsvinnet. Det gynnar både miljö och ekonomi. Enligt en kartläggning från Livsmedelsverket kastas en av sex skolmåltider, vilket innebär att ca 11 000 ton mat kastas varje år. Orsaken är inte att det lagas för mycket mat, utan en stor del beror på måltidsmiljön. Stressigt och hög ljudnivå. Det finns således fler utmaningar än att bara höja kvaliteten på maten. Det behövs ett helhetsgrepp där maten bara är en del. En lunchrast på 20 minuter skapar inte den matro som många behöver.
Vad betyder skolmaten för svenskt lantbruk? Att framställa bra råvaror måste få avspeglas i priset. Ur ett långsiktigt hälsoperspektiv finns flera fördelar med att välja svenskt, jag tänker främst på det låga antibiotikaanvändandet. I det arbete som Skolmatskommissionen gör behöver de svenska mervärdena beaktas. En del i utredningen bör även omfatta ökad kunskap kring hur måltiden blir till och var råvarorna den baseras på kommer ifrån. Här kan det svenska lantbruket bidra på både lokal- och riksnivå i ännu större utsträckning än idag.
Men även inramningen av skolmåltiderna behöver ses över. Hur skapas intresse för måltiderna? Likväl som att företag från lantbrukets förädlingsled sponsrar kocklandslaget, skulle flera kunna sponsra skolmåltiderna i någon form som inte stöter sig med den offentliga upphandlingen. På temat kockar, varför inte ha skolmåltider komponerade av kända influensers med koppling till mat för att skapa intresse hos barnen. Om ungdomarna väljer att prata om maten i mer positiv mening borde det öka intresset för måltiden och inte minst viljan att äta den. Kanske dags för en ny slogan: Låt maten öppna mun!
Rolf Åttingsberg
Handelsbanken
