Vill se mer skogsbete med tamboskap

På WWF arbetar man med flera naturbetesprojekt där man vill använda kor och får till att beta landskapen och främja biodiversiteten.

Regelverk och kontrollerna för miljöersättningarna av skogsbete måste utgå mer från en hållbarhetssynpunkt. Det viktigaste måste vara att bedömma om skogsbete gynnar biologisk mångfald och inte om det finns tillräckligt med gräs per hektar, anser Jenny Jewert på WWF. Foto: Emelie Olsson

Jenny Jewert är jordbruks­expert och talesperson inom jordbruksfrågor på WWF. Enligt henne skulle mer skogsbete i Sverige vara vär­defullt av flera anledningar.

– Korna är ju fantastiska. De kan omvandla sådant som vi inte kan äta, till mat för oss människor. Och vi har stora arealer skog i Sverige som har betats tra­ditionellt under lång tid. Och om vi får ut mer djur i skogen igen skulle vi både kunna bevara biologisk mångfald och få en väldigt hållbar köttproduktion. Det är också ett sätt att diver­sifiera vår användning av skogen, att man kan får en annan typ av intäktskälla från skogen, säger hon.

– Om en bonde bedömmer att det är värt att stängsla
och ha djuren i de här markerna så finns rimligen ett fodervärde, säger Jenny Jewert, jordbruksexpert och talesperson inom jordbruksfrågor på WWF. Foto: Madeleine Rapp

Hur kommer det sig att man gått ifrån det?
– Det är ekonomiska driv­krafter som gjort att vi har lämnat skogsbetet. Det lönar sig mer med skogsbruk, än att ha djur på skogen. Det är en magrare typ av bete och tillväxten blir långsammare. I dag har vi i stället en hel del djur på åkermark. Och en fjärdedel av allt svenskt nöt­kött som säljs i butik kom­ mer från djur som aldrig fått beta. Men tjurar som föds upp i stall, skulle kunna beta på skogen eller andra natur­betesmarker som stutar, säger Jenny.

Skogsbete kanske inte passar alla lantbrukare. Alla raser passar inte heller för den typen av bete. Men för den som vill släppa djur i skogen finns både ekono­miska och praktiska utmaningar att överbrygga.

– Det kan vara dyrt med stängsling i skogsmiljö. Och många lantbrukare ser kra­vet på daglig tillsyn som ett hinder. Här kan kanske vir­tuella stängsel och modern teknik för tillsyn förbättra förutsättningarna för skogs­betet.

För att hantera utma­ningar med rovdjur kan också nya tekniker och metoder behöva utvecklas.

Fler är intresserade

Efter torkan 2018 upple­ver Jenny att fler lantbrukare än tidigare fått upp ögonen för skogen som en betes­ resurs.

– Det är en lite skuggigare miljö, där det i alla fall växte någonting. Så jag tror det är mer aktuellt för lantbru­karna nu än det var innan 2018.

Inom EU förhandlas nu den nya restaureringslagen, och när den träder i kraft kan det innebära att Sverige ska res­taurera stora arealer natur­ betesmark. Men dagens regelverk och myndighe­ ternas egna tolkningar av reglerna riskerar att hindra utvecklingen, enligt Jenny. En del länsstyrelser kan vara väldigt ”stränga” när de gör sina bedömningar av vad som ska klassas som skogs­bete.

– Vi skulle gärna se att man inte hade en sådan fyr­kantig syn på hur ett skogs­bete ska se ut. De har ju traditionellt sett väldigt olika ut över tid, och bero­ende på var i landet och hur nära ägorna skogsbetena legat, och det är synd om en strikt tolkning gör att mar­ker med höga biologiska värden faller utanför jord­bruksstöden.

Bra ur beredskapssynpunkt

Enligt Jenny skulle en satsning på mer naturbe­tekött också vara ett sätt att klimatanpassa köttpro­duktionen, eftersom den här typen av marker inte lika snabbt blir torra och brända som åkermarken. Det är även en bra satsning ur beredskapssynpunkt.

– Betesbaserad djurhåll­ning är nog det mest robusta system vi har för att produ­cera kött i Sverige. Och om vi får strömavbrott eller om leveranser av foder upphör så kan man släppa ut idiss­lare i skogen. De kanske inte blir feta men de skulle åtminstone överleva.

För att det ska satsas mer på skogsbete/naturbete krävs det, enligt Jenny, även bättre finansieringsmöj­ligheter. Det gäller att både politiken och marknaden måste sluta upp kring produktionsmodellen.

– Vi vill gärna se att fler från dagligvaruhandeln skickar en tydlig signal om att de vill köpa det här köt­tet av slakteriföretagen och att man kommunicerar vär­det av det i butikerna. Sedan några år går Coop i brä­schen genom sin satsning på Coop Naturbeteskött, vil­ket är fantastiskt bra, men det finns utrymme för fler. Betalningen måste också trilla hela vägen ner till lantbrukarna så att de kan skala upp detta, säger Jenny, men poängterar också att det även behövs en jordbruks­reform som mer tydligt styr mot naturbetes baserad kött­produktion.

Delaktiga i restaureringsprojekt

WWF är själva aktiva i flera restaureringsprojekt och satsar egna medel på att restaurera marker och finansiera stängsling.

Bland annat koordinerar WWF ett stort projekt finansierat av Konsumentföreningen Stockholm där naturbetesmarker i Uppland och Södermanland restaureras. Projektet arbetar också för att öka intresset för certifierat naturbeteskött.

Läs gärna mer här: https://q.ja.se/zy-TT

En butikskedja som arbetar för att lyfta segmentet i köttdisken är Coop som lanserat Coop Naturbeteskött
ihop med HKScan. Jenny vill gärna se fler liknande initiativ från dagligvaruhandeln och att politiken också mer tydligt premierar betesbaserad produktion.

Källa: WWF

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@ja.se

 

Artikeln publicerades fredag den 17 november 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste