Smittskyddsavlivning för att värna om svensk livsmedelsproduktion

ASF. 71 dagar efter att Sverige fick sitt första fall av afrikansk svinpest (ASF) summeras antalet fall till 60, och myndigheterna rapporterar att bekämpningen går mycket bra. 

Vid utbrottets start fanns det mellan 500 och 1 000 vildsvin i restriktionszonen varav cirka 100 i kärnområdet, allt enligt Svenska Jägareförbundets och de lokala jägarnas bedömning. Nu ska antalet reduceras kraftigt via så kallad smittskyddsavlivning med jaktliknande metoder. Foto: Mostphotos

Sedan 6 september har det pågått ett intensivt arbete med att leta efter kadaver och definiera smittans utbredning i det drabbade området utanför Fagersta. I dagsläget har man sökt igenom hela det som kallas kärnområdet minst en gång, vissa delar till och med två gånger. Man har även sökt igenom stora delar av restriktionszonen som helhet. Än så länge har smittan bara påvisats inom kärnområdet, vars ytterpunkter ligger knappt sex kilometer från varandra.

Karl Ståhl, statsepizootolog, SVA. Foto: Göran Ekeberg

– Det ser väldigt bra ut, mycket bättre än vi någonsin kunnat hoppas på, sa statsepizootolog Karl Ståhl, SVA, under en pressträff på torsdagen. 

Ingen aktiv spridning

Under helgen som passerat hittades en del rester av döda vildsvin i kärnområdet och SVA har försökt bestämma åldern på kadavren, det vill säga hur lång tid som passerat från dödsfall till att kadavret hittats.

– När man gör en sådan bedömning ser det ut som att det inte dött något vildsvin sedan slutet av september, och det skulle betyda att det inte finns någon aktiv smittspridning i området för tillfället, vilket i sådana fall är fantastiskt. Vår bedömning är också att kontaminationsgraden i miljön är låg, vilket också är positivt, berättade Karl Ståhl. 

Avlivning i gång

Stängslingen av kärnområdet pågår för fullt tillsammans med Trafikverket och arbetet beräknas bli klart under november månad. 

Lena Hellqvist Björnerot, chefsveterinär på Jordbruksverket. Foto: Jordbruksverket

Likaså har den så kallade smittskyddsavlivningen påbörjats. Målet är att avliva alla vildsvin i kärnområdet och att reducera stammen kraftigt i övriga delar av restriktionszonen. Myndigheterna uppskattar att det rör sig om cirka 50 vildsvin i kärnområdet och några hundra utanför, som kommer behöva avlivas. 

– Vi har målet att vi ska genomföra den här smittskyddsavlivningen på ett väldigt lugnt, systematiskt sätt och med djurvälfärdshänsyn, poängterade chefsveterinär Lena Hellqvist Björnerot, Jordbruksverket. 

Viktigt för alla

Smittskyddsavlivningen kommer bland annat ske med hjälp av fällor och åteljakt och initialt är det ett begränsat antal jägare som är inblandade. Syftet med avlivningen är att begränsa smittspridning. 

– Det är viktigt för alla som bor i zonen. Ju tidigare vi kan få kontroll på smittan, desto tidigare och snabbare kommer vi kunna lätta på olika restriktioner och få till en friförklaring. Det är förstås också viktigt för grisnäringen, för ju lägre risk för smittspridning det är ut från zonen, desto lägre risk är det för de tamgrisbesättningar som finns utanför zonen. På så vis värnar vi om enskilda grisproducenter, näringen som helhet och vår svenska livsmedelsproduktion, förklarade Lena Hellqvist Björnerot. 

Undgår plågsam död

Smittskyddsavlivningen är även ett sätt att värna om djurvälfärden, eftersom vildsvinen slipper riskera att dö av ASF, vilket är plågsamt. De vildsvin som avlivas kommer provtas för ASF och åtminstone initialt kommer köttet från djuren inte att gå till konsumtion. 

Tidpunkten för en framtida friförklaring hänger samman med tidpunkten för när det senast smittade kadavret i området hittats. I dagsläget finns det inga planer på att minska restriktionszonen eller göra lättnader i restriktionerna, men övervägningar kring det hela görs kontinuerligt. 

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 16 november 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera