En dag ur Cecilia Kähäris liv som bonde

Bonde, det är ett fint ord enligt Cecilia. Och det är något som hon stolt titulerar sig. Tillsammans med sin man och barnen driver hon släktgården Espelund Gård.

Espelund Gård 1 är ett levande lantbruk med anor från 1800-talet. I snart 6 generationer har gården drivits som ett familjeföretag. Cecilia har jobbat på gården sedan 2013.

– Min man Arne har ett lönejobb utanför, men han jobbar på gården kvällar och helger. Han och hans föräldrar hade mjölkdjur här fram till 2005. Sen fanns det inga djur på gården fram till 2013 när jag köpte några slakttjurar, berättar Cecilia.

Hur många djur har ni på gården nu?

– Det är drygt hundra köttrasdjur. Det är lite blandade raser, hereford, några belted galloway, limousine och simmental.

Hur kommer det sig att du blev bonde?

– Jag kommer inte från en bondesläkt men jag växte upp mellan två mjölkgårdar. Sen så flyttade vi till stan en period när jag var tonåring. Men så fort jag fyllde 18 så flyttade jag tillbaka till landet och startade ett företag. Samma år så träffade jag min man som var mjölkbonde. Han jobbade ett stenkast från mitt företag, så det var så det gick till. Och det är min mans familjegård som vi driver nu.

Vad var det för företag du hade då?

– Jag köpte och sålde antikviteter. Så jag var antikhandlare i nästan 20 år! Då hade jag två butiker som jag drev och så sålde även lite på nätet.

Vad är det roligaste med ditt jobb i dag?

– Det är ju korna! De är mysiga, ger mig energi och positiva vibbar. De dömer en inte, har egna personligheter och jag tycker det är spännande att lära mig mer om dem varje dag. Jag tycker också att det är jättekul att köra traktor och lära mig nya redskap. Plöja, ploga snö, harva, och lasta balar. Jag kan göra det mesta och har lärt mig allteftersom, och jag tycker det är roligt att prova nya maskiner.

Vilken är den största utmaningen med att vara bonde?

– Den största utmaningen, både för mig och branschen generellt, är lönsamheten och likviditeten. Vi driver företag som alla andra företagare, men på ett speciellt sätt. Det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Vi kan inte bara sluta jobba när vi har djur att ta hand om. Vi är tacksamma att våra två barn kan hjälpa till när det behövs. Båda har lärt sig och är engagerade, vilket är kul att se.

Finns det något du skulle vilja att andra känner till om det du arbetar med?

– Jag är väldigt trött på att kor får så mycket skit från folk som inte riktigt vet vad de pratar om. Det är viktigt att uppmärksamma deras betydelse så att människor förstår att kor är oumbärliga för vår livsmedelsproduktion. Utan mjölkproduktion och alla deras grenar blir det tomt i matbutikerna.

Kan du dela med dig av en extra minnesvärd händelse på jobbet?

– Det var när jag själv hanterade en svår kalvning hemma. Det var en utmaning, och jag trodde inte att kossan eller kalven skulle klara sig. Veterinären kom inte i tid, men till slut gick allt jättebra, och det var en av de första kalvningarna jag själv genomförde. Det är en händelse som jag verkligen minns.

Hur kan en typisk arbetsdag se ut?

– En typisk dag börjar tidigt med att se till att min femtonåriga dotter kommer i väg till skolan. Därefter utfodrar jag tjurarna, gör rent skrapgången, kollar igenom korna och ger dem foder. När jag tar lunch kollar jag posten eller ringer några samtal om något behöver beställas. Senare fortsätter jag med olika arbetsuppgifter, det kan till exempel vara något som behöver repareras eller tvättas. På kvällen, när min man kommer hem brukar vi käka ihop. Sen går vi ut tillsammans för att ta hand om djuren, ströa och fixa. Kvällspasset avslutas vanligtvis runt 19:00, och ibland behöver jag göra lite skrivbordsarbete efter. Men man behöver inte stressa igenom dagarna även om det är massa saker som man måste göra varje dag.

Hur ser du på framtiden?

– Jag tänker att nästan alla lantbrukare inklusive jag själv försöker se positivt framåt. Vi är vana att vara med om upp- och nedgångar så jag ser en ljus framtid trots de utmaningar vi möter. Vi planerar att utveckla gården, bygga ett nytt stall och öppna en gårdsbutik i gamla kalvstallet som jag renoverar nu, vilket jag tror kommer hjälpa oss att fortsätta driva verksamheten framåt.