När ska vi prata klarspråk med konsumenterna?

Krönika: Många konsumenter upplever i dag maten som otroligt dyr, kanske för att priserna på det mesta har höjts under de senaste två åren. När bönderna sedan knorrar över att kalkylerna trots allt inte går ihop, förstår inte konsumenten att den ökade prishöjningen i butik aldrig nått ut till primärproduktionen.

 



Vi kan uppleva att saker är dyra utan att varan i sig egentligen kostar vad den kostar att producera. Det är ju inte ett nytt problem. Vi kan fundera över när konsumenterna ska vara villiga att betala vad det kostar att producera en vara, om den dagen någonsin kommer. För så länge staten och EU behöver gå in med stöd, så är ju priserna för låga.

Sen kan vi diskutera hur vettigt det är med stöd, eller hur det hade påverkat marknaden om stöden inte funnits. Det hade spontant inte gett en positiv förändring för svenska aktörer, då våra varor ändå skulle vara dyrare än utländska. Utan endast gynnat oss ifall det applicerades på hela Europa.

När maten blir dyrare blir konsumenten snålare. Det letas varor med billigare pris och då hamnar vi ofta på lågprismärken och EMV. Det ska inte sopas under mattan med att EMV-produktionen är en viktig del för många av våra svenska bönder, men vi måste också komma ihåg att i dessa förhandlingar har bondekooperativen väldigt lite att säga till om. De stora matjättarna sätter priserna och vill ingen svensk aktör acceptera det, kommer produktionen mest troligt att flyttas utomlands där det är billigare.

Många konsumenter tror fortfarande att det är bönderna själva som sätter priserna på maten i butikerna. Det är enkelt att analysera att klyftan mellan konsument och producent har blivit för stor. Den svårare frågan är hur vi får dem att närma sig varandra igen.

Om vi inte kan prata med matjättarna för att de redan är för stora, måste vi kanske prata klarspråk med konsumenterna. Visa en transparens om den svenska livsmedelsproduktionen och visa exakt varför det alltid är ett bättre val att handla av böndernas egna märkesvaror.

För de stora matjättarna kommer inte att hjälpa oss. De tjänar nämligen ingenting på det.

 

Ina Holmgren

Ålder: 27 

Bor: Gunsmark i Robertsfors kommun, Västerbotten 

Yrke: Arbetar i dagsläget på två mjölkgårdar. En uppbunden gård med 42 platser och en robotgård med två robotar. 

Hjärtefrågor inom lantbruket: Min absolut viktigaste fråga är nog att det ska gå att få lönsamhet på gårdarna. Det ska gå att både bli och vara bonde i hela Sverige i dag.


Ina Holmgren

Artikeln publicerades fredag den 09 februari 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste