Är det ett gymnasiearbete jag läser?

Utredningen om en ny livsmedelsberedskap har överlämnat sitt betänkande till regeringen, Livsmedelsberedskap för en ny tid. Efter knappt två års arbete för att utreda förstärkt livsmedelsberedskap i Sverige presenteras självklarheter blandat med otippad, tilltrasslande ansvarsfördelning. Det här duger inte.

 

I betänkandet skrivs ”Den enskilt viktigaste åtgärden för att säkerställa livsmedelsförsörjningen är att så långt som möjligt upprätthålla den inre marknaden och handeln.” Vi har i dag ett extremt importberoende i svensk livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning. Det är det vi ska ändra på.

Den enskilt viktigaste åtgärden för att säkerställa livsmedelsförsörjningen är i stället att minska beroendet av EU:s inre marknad och internationell handel. Det är ett scenario med brutna internationella handelskedjor som är det scenario vi ska jobba utifrån.

Betänkandet ägnar stort utrymme åt att definiera självklarheter som ”Vi föreslår att målet för livsmedelsberedskapen ska vara att säkerställa att hela befolkningen över tid har tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i livsmedelsförsörjningen.” Att definiera självklarheter bör inte utredningen ägna sig åt. Det ska vara givet av uppdraget.

Planeringen av livsmedelsberedskapen och stora delar av ansvaret föreslås ligga på kommunerna. Tillsynsmyndighet över kommunerna föreslås vara Livsmedelsverket. Att göra den nationella livsmedelsberedskapen till en kommunal fråga är ett säkert sätt att inte komma framåt och att inte nå en likvärdig nivå över hela landet.

Arbetet ska regleras i en ny lag, lagen om livsmedelsberedskap. I den nya lagen om livsmedelsberedskap åläggs kommunerna att analysera de behov som kan uppstå för befolkningen.

Livsmedelsverket föreslås samordna arbetet med att identifiera sårbarheter och kritiska beroenden som påverkar förutsättningarna för livsmedelsberedskapen, inklusive livsmedels­transporter, fungerande elförsörjning och robusta betalningssystem. Att lägga ansvarsområden på Livsmedelsverket som vi tydligt har andra myndigheter för skapar merarbete, mer byråkrati och otydlighet i ansvarsfördelningen i samhället. Det är också ett säkert sätt att inte komma snabbt framåt i beredskapsarbetet.

Lite vid sidan av Livsmedelsverket föreslås det inrättas ett nationellt livsmedelsberedskapsråd; Livsmedelsberedskapsrådet. Det ska bistå Livsmedelsverket. Det kan behövas. Bättre vore att inte lägga uppgifter på Livsmedelsverket som andra myndigheter redan har ansvar för.

Utredningen låser fast sig vid dagens situation med enormt importberoende i stället för att fullt ut greppa tillfället att skissa på en annan beredskapsstruktur. Genom att köpa insatsvaror och maskiner från fler olika länder tänker de att vi ska minska vår sårbarhet. Det kan göra viss, minimal skillnad om hotet är exempelvis en regional naturkatastrof eller ett terrorattentat. Men om vi talar om en militär konflikt i vårt närområde så är haven sannolikt stängda. Då kommer mycket lite in, oavsett ursprungsland.

Även avseende biodrivmedel spänns inte bågen. Ökad användning av biodrivmedel sägs gynna vår livsmedelsberedskap, om biobränslena produceras i EU. Vid en militär konflikt är haven som sagt stängda. Det finns dessutom en mycket begränsad solidaritet inom EU i en krissituation. Det visade sig tydligt vid Covid-pandemins utbrott. Redan vid ett hot från en smittsam, för den absoluta majoriteten icke allvarlig sjukdom så stängdes gränserna inom EU och exportförbud för medicinsk utrustning infördes. Biodrivmedlen behöver produceras helt i Sverige om det ska göra någon verklig skillnad.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades tisdag den 13 februari 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste