Avloppsverk bör betraktas som resursverk

EasyMining vill använda restströmmar från exempelvis avloppsreningsverk som råvaror, och tillverka fosfor för att skapa både gödningsmedel och foderfosfat. 

– Vårt huvudfokus på EasyMining är att återvinna näringsämnen för att skapa cirkulära värdekedjor, säger Sara Stiernström, produktchef på EasyMining.

Sedan 2014 ägs företaget av Ragn-Sells, och man har flera projekt på gång. Samtliga handlar om att ta vara på restströmmar från exempelvis avloppsreningsverk och hushållsavfall. I Stockholm har man redan en fabrik igång, som tar emot ungefär en tredjedel av Sveriges totala flygaska från förbränning av hushållsavfall för att sedan utvinna kalium och andra salter. Redan nu tittar EasyMining på att bygga fler likadana fabriker runtom i Europa. 

Och vad gäller utvinningen av fosfor från aska från avloppsslam, så har man två fabriker på gång, en i Tyskland och en i Helsingborg. 

– Fabriken som är på gång i Tyskland kommer etableras tillsammans ett företag som bränner avloppsslam. Kapaciteten för den anläggningen är 30 000 ton aska per år, vilket motsvarar cirka 300 000 ton slam. Där kommer vi kunna producera 15 000 ton kalciumfosfat per år, säger Sara och berättar att fabriken som planeras för i Helsingborg kommer att ha samma kapacitet. 

Kalciumfosfaten som tas fram kommer kunna användas som gödningsmedel och har enligt Sara även, med framgång, testas som foderfosfat till gris och fjäderfä.

Krångliga tillståndsprocesser

Sara anser att det görs för lite i Sverige idag för att ta vara på de näringsrika restströmmar som finns och menar att man borde se på avloppsreningsverk som resursverk i stället. Behovet av mer närproducerade gödningsmedel är stort både för landets egen del och på EU-nivå. Men tillståndsprocesserna för att få starta en fabrik av det slag som EasyMining vill göra i Helsingborg är alldeles för krångliga och tar för lång tid menar Sara.

– Tidsplanen nu för anläggningen i Tyskland är 2026-2027 och ett år senare i Helsingborg. Det har tagit mycket längre tid än vad vi hoppats på, på grund av tillståndsprocesserna, säger Sara och fortsätter:

– Processerna är inte transparenta. De är svåra att förutsäga och tar alldeles för lång tid. Vi har gjort samma resa i Sverige och Tyskland samtidigt och det är helt olika processer, och den svenska har varit väldigt frustrerande.

Enligt Sara är det mycket olyckligt att Sverige och våra myndigheter inte har gemensamma mål för att öka återvinningen av näringsämnen och därmed den egna produktionen av gödselmedel. Myndigheterna har inte alltid samma synsätt och mål. Exempelvis när Naturvårdsverket gav fabriken i Helsingborg investeringsstöd via Klimatklivet, så säger Länsstyrelsen nej. Men efter en rad rundor och överklagande i domstolen fick man slutligen grönt ljus. 

Just i det här fallet så finns det en dom som heter Weserdomen som säger hur kvalitetsnormer i vatten ska hanteras. Och man får inte försämra statusen i vattenförekomsten. Även om det är tydligt att våra utsläpp kommer vara försumbara var vi tvungna att vänta flera år på att få grönt ljus i mark och miljööverdomstolen. Sverige behöver se över hur vi hanterar tillståndsprocesserna för att underlätta för nya gröna innovationer. 

Man har även demonstrerat en process för kväveåtervinning från rejektvatten från avloppsreningsverk i Köpenhamn. Av det skapas en ammoniumsulfat som också kan användas som gödningsmedel.

Gemensamma mål

Sara efterfrågar en tydligare lagstiftning och gemensamma mål, inte bara i Sverige utan på EU-nivå, så man vet vilka kvalitetskrav som gäller för de produkter man återvinner. 

– Idag är det mycket lagstiftning som inte hänger ihop, trots att de olika delarna är beroende av varandra för att skapa cirkulära näringskedjor, säger Sara och fortsätter:

– Det finns ingen gemensam strategi med mål för att öka näringsåtervinningen i Sverige, därför kommer vi heller inte kunna mäta oss mot något. Det är ju skönt, säger Sara med glimten i ögat. Men det kommer heller inte bli någon direkt framfart i frågan.