30 år senare – vad händer?
Krönika: Säg 1994 och jag tror att de flesta tänker på att gräva guld i USA och en viss målvaktsräddning som gått till världshistorien, åtminstone i Sverige. Några kanske tänker på den långvariga sommarvärmen likt den 2018. Vi njöt av våra sportsliga framgångar och genom fotbollslandslaget blev vi enade som nation. Lite senare samma år blev det betydligt allvarligare frågor där vi inte var lika enade, vi skulle folkomrösta om EU-medlemskapet.
I år är det 30 år sedan folkomröstningen gjorde oss till medlemmar i EU. Livsmedelsberedskap och självförsörjning står idag högt på prioriteringslistan hos många beslutsfattare. Vid den tiden var tonläget ett annat. Några år tidigare hade det svenska jordbruket avreglerats. Det hade producerats för mycket och det blev kostsamt. När vi nu lever i en orolig omvärld börjar allt fler fundera på vad som händer med livsmedelsförsörjningen i händelse av en kris och eftertankens kranka blekhet gör sig gällande i den utveckling som varit. EU-inträdet medförde en hård konkurrens och självförsörjningsgraden sjönk kraftigt, samtidigt som det innebar att vi överhuvudtaget kunde ha kvar ett svenskt lantbruk.
Omställning 90 kom till för att minska överskottet inom livsmedelsproduktionen. Stora arealer togs ur bruk för att i stället producera energi eller inte användas alls. Men även efter 1995 har cirka 230 000 hektar tagits ur produktion. Detta påverkar möjligheten till ökad självförsörjningsgrad, även om nya tekniker för växtförädling kan komma att höja avkastningen. Förändringen sker från norr till söder och av olika skäl, inte sällan ekonomiska. Olönsamt att bruka eller för lönsamhet att inte bruka på traditionellt vis. Med nuvarande pris på massaved har intresset för odling av snabbväxande lövträd kommit på tapeten igen och kalkylen för utarrendering till solcellsparker är lockande för många. Frågeställningarna om åkermarkens återställande vid dessa alternativa nyttjanden är dock desamma som för 30 år sedan.
Säkerhetsläge och klimatförändringar gör att det blir allt viktigare att värna om den svenska åkermarken. Vid COP28 i slutet av förra året nämndes för första gången matsäkerhet i förhandlingarna. Världens ledare har förstått att det finns en tydlig koppling mellan både klimatanpassning, biologisk mångfald och produktion av mat till en allt större befolkning i en utmanande omvärld.
Så vad hade detta med EU-omröstningen att göra? Egentligen bara att det behövs ibland stora beslut för att göra en förflyttning i någon riktning. Vad blir nästa stora avgörande beslut som kommer påverka det svenska lantbruket de kommande 30 åren? Jag vet inte, men jag är ganska säker att det på ett eller annat sätt kommer handla om matsäkerhet.
Rolf Åttingsberg
Handelsbanken