”Det var min innersta önskan att ta över”

Mimmi Olsson är femte generationen på Hageby Lantbruk utanför Borghamn i Östergötland. För tre år sedan tog hon och maken Mats Nilsson över familjeföretaget som är inriktat på gris och växtodling. 

– Jag har alltid känt mig väldigt förknippad med den här platsen. Det är här jag är uppvuxen och jag har en stor känslomässig förankring till gården. Och jag har alltid älskat djur och natur, säger 33-åriga Mimmi Olsson. 

Vad har du för utbildning? 

– Jag gick natur-natur med idrottsprofil på gymnasiet i Motala. Där hade jag ridning som specialsport. Efter studenten läste jag vidare till husdjursagronom på SLU i Uppsala. 

Vad tyckte du om utbildningen på SLU?

– Det var bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Inte bara just plugget. Jag var nog inte den bästa i klassen. Men jag var minst lika duktig på att ha kul inom studentlivet, skrattar Mimmi och fortsätter:

– Jag fick ett jättestort kontaktnät och mer kött på benen. Man kan säga att jag växte både genom det sociala och rent kunskapsmässigt. 

Efter skolan jobbade Mimmi först som produktchef för grisfoder på Swedish Agro i ungefär fem år. 2021 tog hon och Mats över föräldragården.  

Hur kändes det?

– Det var min innersta önskan att ta över, berättar Mimmi.

Generationsskiftet tog två år och såhär tre år senare är hon nöjd över hur det blev. 

– Det har gått bra. Men jag hade inte klarat av det här om jag inte hade haft min man vid min sida. Så det är vi två som driver gården tillsammans. Jag har grisansvaret och Mats har ansvar för reparationer och växtodling. Men vi hjälps också åt mycket med allt. 

På gården finns det en besättning på knappt 700 suggor helintegrerat. De producerar cirka 12 500 slaktgrisar per år. Dessutom förmedlas 3 000 30-kilos grisar. 

– Det går bra. Redan i dag producerar vi mer kilo kött/antal grisar än innan vi tog över! Vi blickar framåt och försöker sätta vår egen prägel på företaget. Vi känner ett stort ansvar att vi verkligen ska se varje gris varje dag och se till att alla verkligen mår bra. Vi vill känna oss stolta och stå för vår djurhållning och på samma gång få den lönsam.   

Inre och yttre zon

I början av september 2023 upptäcktes Sveriges första fall av afrikansk svinpest i ett dött vildsvin i Fagersta. Något som påverkat grisbranschen i hela landet. 

Har ni förändrat verksamheten sedan ASF-utbrottet, och i så fall hur?

– Ja, absolut! Direkt dagen efter det första fallet upptäcktes i Sverige hade vi ett möte med våra anställda. Vi påtalade ännu mer hur viktiga våra egna smittskyddsrutiner här på gården är och hur de kan bli ännu bättre. Vi har gått från grund till spets inom smittsäkrad besättning. Vi har också börjat kolla på inre och yttre zon mycket mer noggrant. Dessutom tittar vi på att skaffa en egen kadaverbränning i stället för att kadaverbilen ska komma här en gång per vecka och hämta döda djur. 

Enligt Mimmi handlar det om en total ”uppshapning”. Man tittar mycket på flödena på gården och för att minska smittspridning i stallarna har man också köpt in ordentligt med skor som kan användas av elektriker, snickare och andra som besöker gården regelbundet, i deras egna storlekar. 

– Afrikansk svinpest kommer aldrig försvinna. Det finns alltid en risk att det kommer att drabba en. Vi har Omberg nära som är en stor turistattraktion där det finns många vildsvin och det finns vildsvin som går i närheten av vår gård. Så vi känner oss inte lugna i båten. Men samtidigt nu när vi tillsammans med vår besättningsveterinär har pratat allt mer om det här, så börjar vi bli bättre på att se hur vi kan förändra vår gårdsbild så att vi på ett enklare sätt kan vara mer förberedda om det skulle bryta ut i närheten. Utbrottet i Fagersta medförde en liten push i branschen att ta tag i det här. Jag tror det här var på både gott och ont, om man uttrycker sig så. 
 

Hur ser du på framtiden?

– Den ser vi ljust på! Det finns ett starkt intresse för att köpa svenskt griskött. När det gäller branschen i stort ser jag också den som ljus. Men jag tror att djurhållningen ändå kommer minska lite. För det sker tyvärr lite för få nybyggnationer och renoveringar av stallar. 

Vad har du själv för framtidsdrömmar?

– Vi vill gärna vara i framkant inom grisproduktionen, och gärna anamma nya tekniska idéer. Vi är till exempel nyfikna på vad AI kan erbjuda de kommande åren. Det kanske låter lite flummigt i dag, men det där kommer ändå komma mer och mer. Det kommer att bli spännande, säger Mimmi.

Hon berättar att de även vill utöka växtodlingen för att kunna bli ännu mer självförsörjande när det gäller spannmål till grisarnas foder. 

– Vi skulle även vilja få in åkerböna i växtföljden för att kunna få ett ännu större miljötänk kring fodret. Och kanske öppna en gårdsbutik i framtiden. Det finns massor att göra, och det är det som är så roligt. 

Hur tror du man kan locka fler unga in i branschen?

– Jag vet inte riktigt. Det är en svår fråga. Men om man väl får upp ögonen för vad det faktiskt handlar om, inte bara det här att man går runt och skrapar skit, så är det ett väldigt attraktivt liv och företagande. Men samtidigt det finns nog många som skulle vilja driva lantbruksföretag, men det är inte alla som har möjligheten att ta över eller köpa en gård.