Vem ska sätta lönen i Sverige?

Inom gröna näringar, liksom i många andra sektorer, har det länge varit svårt att hitta kompetent arbetskraft inom landet. Fram tills nu har många lantbruksföretag löst det genom arbetskraftsinvandring.

 



Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, gör upp om lönenivåer och anställningsvillkor inom olika branscher i Sverige. Modellen har funnits i decennier. Den svenska modellen bidrar till lugn, flexibilitet och ger möjlighet till praktiska och verksamhetsnära lösningar. Modellen skapar goda villkor för de anställda samtidigt som den värnar om företagens konkurrenskraft. Och förhandlingarna sker utan att staten lägger sig i.

Regeringens förslag med krav på medianlön för arbetskraftsinvandring för personer utanför EU riskerar nu att kullkasta detta. Krav på en minimilön, som i dagsläget ligger på 34 200 kronor, får allvarliga konsekvenser inom många olika sektorer. Inte minst påverkas lantbrukets möjligheter att hitta kompetent arbetskraft, vilket slår mot svensk livsmedelsförsörjning, som i dagens oroliga omvärld är viktigare än någonsin. Risken är stor att det även påverkar Sveriges ekonomi och arbetsmarknad negativt.

Kravet att betala arbetstagare en minimilön motsvarande medianlön i Sverige innebär ökade kostnader och påverkar företagens konkurrenskraft och överlevnad. Många, särskilt små och medelstora företag, kommer ha svårt att klara de ökade lönekraven och hitta kompetent inhemsk arbetskraft, vilket kan innebära att man tvingas minska sin produktion eller avveckla.

Självklart ska vi lantbruksföretagare betala skälig och avtalsenlig lön oavsett om man är född i Sverige, har flyttat hit eller är här som arbetskraftsinvandrare. Men regeringens förslag på minimilöner långt över kollektivavtal inom flera bristyrken riskerar att slå sönder den svenska modellen, samtidigt som företag inte har råd att anställa kompetent arbetskraft från länder utanför EU till bristyrken i Sverige.

För den nationella arbetskraften kan ett krav på medianlön för arbetskraftsinvandring också påverka löneutvecklingen för den befintliga arbetskraften, vilket kan leda till ökad ojämlikhet och missnöje på arbetsmarknaden. Att möta det med kraftigt höjda inhemska löner skulle drabba både företagens lönsamhet, riskera att inflationen i landet ökar och driva upp medianlönen ytterligare – det blir en negativ spiral som inte är bra för vare sig arbetstagare, företagare eller Sveriges ekonomi.

Sammanfattningsvis är det tydligt att regeringens krav på medianlön för arbetskraftsinvandring i Sverige ger negativa konsekvenser för både företag, invandrade arbetstagare, den nationella arbetskraften och den ekonomiska tillväxten.

Så vem ska sätta lönen i Sverige? Är det regeringen och migrationsminister Maria Malmer Stenergard? Eller är det arbetsmarknadens parter och den svenska modellen, utan påverkan från stat och regering?

För mig som ordförande i en av lantbrukets viktigaste produktionsgrenar är svaret givet. Lantbruksnäringen och företagen i Sverige behöver inte mer pålagor och fördyringar.

Det finns bara en plats för regeringens förslag om krav på minimilön för arbetskraftsinvandring – i pappers­korgen.

Johan Eriksson
Ordförande i Sveriges Grisföretagare

Artikeln publicerades fredag den 12 april 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Intensiv period för landets superhjältar

Krönika: När jag får frågan vilken årstid som är min favorit har våren alltid varit mitt självklara svar. Våren är den årstid som alltid legat mig närmast hjärtat. De som känner likadant gör säkert det på grund av att dagarna blir längre, att fågelsång kan höras från tidig morgon till sen kväll och på grund av att naturen återigen börjar ta färg. Men även fast jag också uppskattar fågelsång och långa, soliga dagar så är inte det anledningen till att jag tycker att våren är extra speciell. 

 

Kommentera