Många är rädda för att göra fel

Okunskapen kring dikesunderhåll och rädslan för att göra fel gör att mycket underhållsarbete skjuts på framtiden. Men nu arbetar flera aktörer inom de gröna näringarna aktivt för att väcka liv i kunskapen. 

 

Under den drygt timmeslånga fältvandringen tittade man närmare på ett eftersatt dike i närheten av bygdegården. Ett så kallat halvtäckt dike med ett rör i botten. Men med tiden har röret korkats igen och nu har vattnet hittat sin egen väg över röret istället. Foto: Madeleine Rapp


Att underhålla sina diken är en viktig åtgärd för att öka avkastningen och motverka risken för översvämning, både på sin egen mark och andras. Grunden för de markavvattningsföretag som finns i dag lades redan på 1800-talet, men på många håll runtom i Sverige har kunskapen om hur viktigt det är och vad som gäller rent juridiskt fallit i glömska. Men när man väl ska påbörja sitt underhåll och starta upp ett gammalt markavvattningsföretag finns det mycket att tänka på för att det ska bli rätt från början. 

För att hjälpa några lantbrukare och markägare en bit på väg anordnade Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillsammans med Greppa Näringen, LRF, Agroväst Gröna Möten och Vara kommun nyligen en temadag med rubriken ”Underhåll av diken – har du koll?”, där de informerade om vad som gäller och hur man kan komma i gång med sitt underhållsarbete. 

Enligt en undersökning som LRF gjort nyligen är det många som avvaktar med underhållet just på grund av okunskap och rädslan att göra fel. Att underhålla diken är även kostsamt, men ju längre man drar ut på det, desto mer förlorar man på skördebortfallet och riskerar dessutom dyrare underhållsarbete ju större behovet blir. 

Fullsatt evenemang

Evenemanget var helt fullbokat och omkring 70 intresserade lantbrukare och markägare samlades först i Tumleberg Bygdegård utanför Vara för lite praktisk info och begav sig sedan ut i fält, där man kikade på ett närliggande dike i stort behov av underhåll. 

– Det spelar ingen roll var vi har varit egentligen. Det har alltid kommit mycket folk på den här typen av träffar, säger Kristian Jochnick, projektledare för Mark och vatten på Agroväst och rådgivare på länsstyrelsen som höll i träffen tillsammans med Åsa Käck även hon rådgivare på länsstyrelsen och Christer Jansson, vattenexpert på LRF. 

I dag brukas marken inte på samma sätt som när markavvattningföretag bildades och med generationsväxlingar, arrendatorer som kanske inte alltid har lika god koll på marken och nya markägare utan koppling till jordbruket har underhållet över tid blivit eftersatt, menar Kristian. 

– Förr hade du bara din egen mark och skötte den. Du hade koll på brunnar och visste precis var utloppen fanns, säger han och konstaterar att nya markägare ofta inte har koll på att de ansvarar för att underhålla sina diken. Han får medhåll av Åsa som hoppas att den här typen av träffar ska ge ringar på vattnet:

– Man måste börja någonstans. Och vi märker ju ett ökat intresse, bara på de här 1,5 åren som jag varit involverad. Och intresset för frågor kopplat till vatten kommer bara att fortsätta öka framöver tror jag, säger hon. 

Både Åsa Käck rådgivare på länsstyrelsen, Kristian Jochnick, projektledare för Mark och vatten på Agroväst och rådgivare på länsstyrelsen och Christer Jansson, vattenexpert på LRF hjälper lantbrukare och markägare med råd om hur de ska gå tillväga med underhåll av diken och väcka liv i gamla markavvattningssamfälligheter. 

Stora kunskapsluckor

Att det finns stora kunskapsluckor och frågeställningar att bena ut, visade sig tydligt under dagen när deltagarna frågade om allt mellan himmel och jord; ”Hur ofta ska man göra underhåll? Får man jämna ut dikeskanterna? Vad får man göra fritt och vilket underhåll måste anmälas? Och får man gå in på en grannes mark och göra underhållsarbete för att skydda sin egen?” Åsa konstaterar att det finns lika många frågor som det finns diken. 

– Ett dike är ett dike, men det finns många infallsvinklar och man stöter alltid på nya frågor när man kommer ut.

Innan man underhåller ett dike är det viktigt att ta reda på vad som gäller för det specifika diket. Exempelvis vilket djup diket har från början, om det finns fiskar eller andra biotoper att ta hänsyn till och att utloppen ligger på den nivå som de ska. 

Problemet rör hela samhället

Under dagen ställdes även många frågor kring vilket ansvar olika myndigheter har och hur man ska kommunicera kring detaljplaner med exempelvis kommuner, länsstyrelsen eller Trafikverket. Flera deltagare påpekade att ett nyligen genomfört arbete vid E20 ställt till det för markägarna i området. 

Christer Jansson, sakkunnig på LRF Väst, är projektledare i regio­nen för Jordbruksverkets projekt som handlar att öka underhållet av diken. Enligt honom upplever många lantbrukare kontakten med berörda myndigheter som krånglig. Hans råd är att man måste ligga på och ibland hitta rätt person att vända sig till med en del ärenden, för att få saker att hända.

– Det finns större möjlighet att prata om de här frågorna i dag, men jag upplever ändå ofta att varken kommuner eller Trafikverket så gärna vill prata om de här frågorna. Men får man inte gehör för sina synpunkter på kommunnivå kan man försöka hitta en intresserad tjänsteman inom kommunen. Exempelvis en klimatsamordnare eller en kommunekolog som kan hjälpa en. För det blir ju en miljö­belastning när kommunerna trycker på för mycket vatten till våra anläggningar. Och det leder till skador, säger Christer.

Kristian, Ann och Christer konstaterar alla att ett av dagens problem är att alltmer landyta blir asfalterad och att det i sig leder till att mer vatten samlas i dikena, eftersom den asfalterade marken inte tar upp regnvatten. Det i sig gör att dikesföretagen i dag får hantera mer vatten än vad som var tänkt från början, och att bygget av en ny parkering eller väg kan ställa till med en hel del skada om det inte görs med detta i åtanke. Och därför är det viktigt för både enskilda lantbrukare och markavvattningsföretag att aktivt bevaka sina intressen när det görs nya detaljplaner. 

– Det är viktigt att man är med och ställer krav på exempelvis fördröjningsdammar. Det är lite svårt att ställa krav efteråt, när en väg väl har byggts. Det måste vara med i planeringen från början. Var ska vi lägga fördröjningsdammar och hur ska vi släppa vatten och så vidare, säger Kristian. 

Finns det redan ett etablerat dikesföretag går allt mycket enklare, både med finansiering och ansvarsfördelning. Det finns hjälp att få för att komma i gång från både LRF, Greppa Näringen, länsstyrelsen och andra aktörer. 

 

Det är även viktigt att sköta dikeskanterna, genom att ta bort träd och förebygga risken för ras. 

 

Vad säger lagen?

Alla diken har inte varit slingrande vattendrag. Många har grävts nya eller så har befintliga vattendrag breddats och fördjupats för att möjliggöra odling. Att gräva i ett vattendrag är ett exempel på vatten­verksamhet. Om vattendraget har fördjupats eller rätats är resultatet en vattenanläggning. Ett dike som är en vattenanläggning, där är ägaren skyldig att underhålla det så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vatten­förhållandena. För ett naturligt vattendrag finns ingen underhållsskyldighet för markägaren. Ska man göra ett arbete i ett naturligt vattendrag blir det fråga om anmälan/tillstånd av vattenverksamhet.

Ta reda på om ditt dike är ett enskilt dike som ägs och förvaltas av dig som fastighetsägare. Eller om det ingår i en markavvattningssamfällighet och ägs av flera, exempelvis ett dikningsföretag. Verksamhetsutövaren är i första hand ägaren till vattenanläggningen. Har du anlagt ett dike på en annan fastighets mark tillhör diket dig, och ligger det på gränsen mellan flera fastigheter delas ansvaret mellan grannarna. Om ditt dike inte ingår i en markavvattningssamfällighet är det ett enskilt dike.

Ett dike är en vattenanläggning och ägaren är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Exempel på skada kan vara någons källare, en väg eller någons dränering. 

Rättigheten att underhålla:

Underhåll behövs för att säkerställa dränering av sin egen mark, och för att undvika skador på annans mark och egendom. Underhåll av diken är en vattenverksamhet men det är inte markavvattning. Rätten att underhålla ett dike ges i miljöbalken och lagen om särskilda bestämmelser för vattenverksamhet, LSV. 

”Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp. Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, ska fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjar. Om fisket kan skadas, ska anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.”

Ta reda på mer info:

Det finns lika många frågor som det finns diken och det är viktigt att det blir rätt från början och att skaffa sig kunskap om vad som gäller. För att komma igång kan du ta hjälp av Jordbruksverkets checklista:

Tänk efter före:

  • Behövs ett underhåll? Inventera problem och behov för att veta vad du behöver göra.
  • Vem har ansvaret för underhållet? Är det du själv, någon annan eller är ni flera tillsammans?
  • Hur mycket får du underhålla? Till vilket djup får du underhålla utan att göra en förändring som skulle kräva tillstånd?
  • Vilken hänsyn behöver du ta förutom de allmänna hänsynsreglerna?
  • Om du har konstaterat att underhåll behövs ska du planera omfattning av insatsen. Du skaffar dig kunskap om den bästa möjliga tekniken, rimliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått.
  • Finns det risk för skada?

Källa: Handboken: Äga och förvalta diken av LRF 

 

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 13 april 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Intensiv period för landets superhjältar

Krönika: När jag får frågan vilken årstid som är min favorit har våren alltid varit mitt självklara svar. Våren är den årstid som alltid legat mig närmast hjärtat. De som känner likadant gör säkert det på grund av att dagarna blir längre, att fågelsång kan höras från tidig morgon till sen kväll och på grund av att naturen återigen börjar ta färg. Men även fast jag också uppskattar fågelsång och långa, soliga dagar så är inte det anledningen till att jag tycker att våren är extra speciell. 

 

Kommentera