Många är rädda för att göra fel

Okunskapen kring dikesunderhåll och rädslan för att göra fel gör att mycket underhållsarbete skjuts på framtiden. Men nu arbetar flera aktörer inom de gröna näringarna aktivt för att väcka liv i kunskapen. 

Att underhålla sina diken är en viktig åtgärd för att öka avkastningen och motverka risken för översvämning, både på sin egen mark och andras. Grunden för de markavvattningsföretag som finns i dag lades redan på 1800-talet, men på många håll runtom i Sverige har kunskapen om hur viktigt det är och vad som gäller rent juridiskt fallit i glömska. Men när man väl ska påbörja sitt underhåll och starta upp ett gammalt markavvattningsföretag finns det mycket att tänka på för att det ska bli rätt från början. 

För att hjälpa några lantbrukare och markägare en bit på väg anordnade Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillsammans med Greppa Näringen, LRF, Agroväst Gröna Möten och Vara kommun nyligen en temadag med rubriken ”Underhåll av diken – har du koll?”, där de informerade om vad som gäller och hur man kan komma i gång med sitt underhållsarbete. 

Fullsatt evenemang

Evenemanget var helt fullbokat och omkring 70 intresserade lantbrukare och markägare samlades först i Tumleberg Bygdegård utanför Vara för lite praktisk info och begav sig sedan ut i fält, där man kikade på ett närliggande dike i stort behov av underhåll. 

– Det spelar ingen roll var vi har varit egentligen. Det har alltid kommit mycket folk på den här typen av träffar, säger Kristian Jochnick, projektledare för Mark och vatten på Agroväst och rådgivare på länsstyrelsen som höll i träffen tillsammans med Åsa Käck även hon rådgivare på länsstyrelsen och Christer Jansson, vattenexpert på LRF. 

I dag brukas marken inte på samma sätt som när markavvattningföretag bildades och med generationsväxlingar, arrendatorer som kanske inte alltid har lika god koll på marken och nya markägare utan koppling till jordbruket har underhållet över tid blivit eftersatt, menar Kristian. 

– Förr hade du bara din egen mark och skötte den. Du hade koll på brunnar och visste precis var utloppen fanns, säger han och konstaterar att nya markägare ofta inte har koll på att de ansvarar för att underhålla sina diken. Han får medhåll av Åsa som hoppas att den här typen av träffar ska ge ringar på vattnet:

– Man måste börja någonstans. Och vi märker ju ett ökat intresse, bara på de här 1,5 åren som jag varit involverad. Och intresset för frågor kopplat till vatten kommer bara att fortsätta öka framöver tror jag, säger hon. 

Stora kunskapsluckor

Att det finns stora kunskapsluckor och frågeställningar att bena ut, visade sig tydligt under dagen när deltagarna frågade om allt mellan himmel och jord; ”Hur ofta ska man göra underhåll? Får man jämna ut dikeskanterna? Vad får man göra fritt och vilket underhåll måste anmälas? Och får man gå in på en grannes mark och göra underhållsarbete för att skydda sin egen?” Åsa konstaterar att det finns lika många frågor som det finns diken. 

– Ett dike är ett dike, men det finns många infallsvinklar och man stöter alltid på nya frågor när man kommer ut.

Problemet rör hela samhället

Under dagen ställdes även många frågor kring vilket ansvar olika myndigheter har och hur man ska kommunicera kring detaljplaner med exempelvis kommuner, länsstyrelsen eller Trafikverket. Flera deltagare påpekade att ett nyligen genomfört arbete vid E20 ställt till det för markägarna i området. 

Christer Jansson, sakkunnig på LRF Väst, är projektledare i regio­nen för Jordbruksverkets projekt som handlar att öka underhållet av diken. Enligt honom upplever många lantbrukare kontakten med berörda myndigheter som krånglig. Hans råd är att man måste ligga på och ibland hitta rätt person att vända sig till med en del ärenden, för att få saker att hända.

– Det finns större möjlighet att prata om de här frågorna i dag, men jag upplever ändå ofta att varken kommuner eller Trafikverket så gärna vill prata om de här frågorna. Men får man inte gehör för sina synpunkter på kommunnivå kan man försöka hitta en intresserad tjänsteman inom kommunen. Exempelvis en klimatsamordnare eller en kommunekolog som kan hjälpa en. För det blir ju en miljö­belastning när kommunerna trycker på för mycket vatten till våra anläggningar. Och det leder till skador, säger Christer.

Kristian, Ann och Christer konstaterar alla att ett av dagens problem är att alltmer landyta blir asfalterad och att det i sig leder till att mer vatten samlas i dikena, eftersom den asfalterade marken inte tar upp regnvatten. Det i sig gör att dikesföretagen i dag får hantera mer vatten än vad som var tänkt från början, och att bygget av en ny parkering eller väg kan ställa till med en hel del skada om det inte görs med detta i åtanke. Och därför är det viktigt för både enskilda lantbrukare och markavvattningsföretag att aktivt bevaka sina intressen när det görs nya detaljplaner. 

– Det är viktigt att man är med och ställer krav på exempelvis fördröjningsdammar. Det är lite svårt att ställa krav efteråt, när en väg väl har byggts. Det måste vara med i planeringen från början. Var ska vi lägga fördröjningsdammar och hur ska vi släppa vatten och så vidare, säger Kristian. 

Finns det redan ett etablerat dikesföretag går allt mycket enklare, både med finansiering och ansvarsfördelning. Det finns hjälp att få för att komma i gång från både LRF, Greppa Näringen, länsstyrelsen och andra aktörer.