Var inte rädd för ny teknik

Krönika: Regnet faller sakta ner över hälsinge­skogarna men avbryts då och då av något muller och enstaka blixt. Äntligen. Rädslan inför att fjolårets försommartorka skall upprepa sig. Men samtidigt den olustiga känslan över om det kommer att sluta regna när det väl har börjat. Trots ovissheten så känns det ganska bra. Alla frön är satta i jorden och gräset har aldrig sett grönare ut! Är det vårkänslorna som ligger kvar mån tro? Eller kanske glädjen efter att ha tagit oss igenom ännu en lång kall vinter? 

Efter att ha vridit mig sömnlös de senaste två nätterna över om jag ska kasta på er ännu mer om beteslagstiftningens vara eller icke vara, så tog jag mitt förnuft till fånga. Nu ska vi prata automatisering och ny teknik!

När du läser detta, sätt dig till rätta, ta en slurp kaffe och ställ dig själv frågan: Var i min verksamhet kan jag spara tid och pengar? 

Genom alla mina år som ung och nyfiken bonde, som kanske ställt fler frågor till andra bönder än vad som faktiskt går att få svar på, så har jag fått ett återkommande svar som ständigt varit lika aktuellt. ”För vi har alltid gjort så” eller ”Det går inte att göra på något annat sätt”. Är det verkligen så? Är det att branschen är ständigt ekonomiskt pressad som styr våghalsigheten hos oss bönder? Jag vet verkligen inte. Men om vi försöker bena ut delar av detta; vad får tid kosta och vad får bortprioriteringar för effekter på verksamhetens ekonomi?

Oavsett vilken gren du tillhör så finns det alltid något man kan göra för att förenkla sin egen vardag. Men detta har självklart sitt pris, teknik kostar pengar. Kanske tar utfodringen av kalvarna för lång tid så att det blir svårt att hinna med det andra på gården. Eller blir stresspåslaget påtagligt när man ”bara” ska göra klart sista åkern men man hör nästan nötterna ropa hela vägen ut i fält att det börjat sina på matkontot. Kalvar vill ha mjölk och kor vill ha foder, detta är något som också pågår 24 timmar om dygnet 365 dagar om året.

Lösningar på detta kan enkelt vara att anställa personal som sköter detta åt dig, när du ändå inte har några som helst problem att fylla en 40 timmars arbetsvecka i god tid innan onsdag lunch. Men det har också ett pris; löner. Men det kanske är sunt, man hinner inte göra allt själv. Men finns det personal att tillgå överallt? Personal med kompetens, eller djuröga? Kan någon utan denna vetskap acceptera en lägre ingångslön för att komma in och lära sig yrket? Nej, det tror inte jag heller faktiskt. 

Men om vi istället leker med tanken att man installerar den där kalvamman eller automatiserade foderanläggningen. En amma för 200 000 med en avskrivningstid på fem år är fortfarande väldigt mycket pengar. ”Det är bara för de stora gårdarna” låter det. Men kan du hitta en F-skattare eller anställd som kan göra detta jobb för strax under 3 500 kronor i månaden, motsvarande amorteringen? Eller om du slår på stora trumman och investerar i en foderanläggning för 1,5 miljoner med en avskrivningstid på åtta år? En teknik som ser till att damerna eller herrarna där hemma alltid har foder på foderbordet i rätt mängd, blandning och innehåll för runt 16 000 i månaden. 

Så vad blir facit av detta? Det fina i kråksången är att det bestämmer du själv. Alla har vi olika förutsättningar för att bedriva våra verksamheter och jag tänker inte sitta med piska och spökäpp och tala om för dig om du gör rätt eller fel. Men vad jag dock vill belysa är att framtiden är här och möjligheten att låta ny teknik sköta delar av vårt slitsamma arbete kan vara något att fundera på. 

Innan jag lägger locket på för denna gång så vill jag dela med mig av min egen favoritpryl här hemma på gården. Mjölktanken! Om vi pratar teknik så måste vi också prata lite ny grön teknik. Detta är en sådan kallad CO2-tank. Eller en jättestor sodastreamer som vi säger här hemma, minus den delen att den inte kolsyrar mjölken vill säga, eftersom det är ett koncept Arla inte har nappat på än så länge. 

Utöver att den är väldigt energisnål och faktiskt gör ett formidabelt jobb med att kyla mjölken så återvinner den varmvatten som sedan hjälper varmvattenberedaren med förvärmt vatten. Upphettningen blir således billigare. Kossorna får även sin beskärda del av värmeåtervinningen då vatten också går ut till dryckesbarerna i ladugården och kossorna får dricka förvärmt vatten. Kossorna slipper lägga energi på att värma upp vattnet själva och har också börjat dricka mer. Vilket också har märkts av på en ökad mjölkmängd. 

Var den billig? Nej, det var den inte. Var den dyrare mot en vanlig mjölktank? Absolut. Ekonomisk? Utan tvekan.

Vissa gånger kan det löna sig, andra inte. Men min önskan till dig: Värdera din egen tid, du ska hålla länge om Svensson ska få någon mat. Och våga vara den som svarar nästa unga bonde som ställer en konstig fråga: ”Det var så förr, nu investerar vi för framtiden”.

Erik Ohlsson
Mjölkbonde