Friskare potatis med bortklippt gen
Genom att använda gensaxen, har SLU-doktoranden Milla Karlsson tagit bort gener som gör potatis mottaglig för bladmögel, vilket minskade sjukdomsangreppen i fältförsök.
Genmodifieringen av potatisen har visat sig vara effektiv utan att påverka skörden negativt, och den ökar även resistensen mot flera andra sjukdomar. Studien, som utfördes över fyra år med potatissorten King Edward, har nyligen publicerats i tidskriften Horticulture Research, skriver SLU i ett pressmeddelande.
– Ett sådant långt fältförsök med gensaxen finns inte tidigare från någon annan gröda. Genetik är häftigt, det är ett så konkret sätt att förbättra en gröda, säger Milla Karlsson.
Minskning av bladmögelangrepp
Genom att ta bort en potatisgen för så kallad susceptibilitet, en s-gen, minskar risken för att potatisplantan ska utveckla bladmögel. Efter fyra års fältförsök har Milla Karlsson bekräftat en generell minskning av bladmögelangrepp på potatis där genen tagits bort, utan att skörden försämrats. Skademinskningens storlek varierar dock.
– Det är svårt att säga exakt, för det är så många olika parametrar som skiljer sig åt, men angreppsminskningen är tydlig. Vi kanske inte når hela vägen fram, men i alla fall en bit. Den ökade sjukdomsresistensen är också bredverkande mot fler sjukdomar än bladmögel, säger hon.
Införa resistensgener
En annan metod att skydda potatis på genetisk väg är att införa resistensgener. Dessa ökar växtens förmåga att stå emot angrepp. Ett problem är att resistensgener inte finns för alla sjukdomar, men tillsammans skulle dessa två metoder kunna ge god effekt, tror Milla.
– Det är också någonting som lyfts fram inom EU - integrerat växtskydd - vilket betyder att flera tillgängliga tekniker används samtidigt, säger Milla, som ser fram emot att fortsätta jakten på s-gener.
Mer info:
Milla Karlsson är doktorand vid institutionen för växtskyddsbiologi. Studien som utfördes över fyra år är medfinansierad av SLU Partnerskap Alnarp och SLF.