En rättvis fördelning av resurserna vid utbrott

Debatt: Länge verksam i branschen har jag sedan lång tid förundrats över varför mina medlemmar särbehandlas när våra medlemmars kycklingar drabbas av salmonella?

Varken myndigheter eller regering har kunnat svara på frågan och äldre medlemmar hänvisar tillbaka till 80-talet då bekämpningen av salmonella såg annorlunda ut. Men tiderna förändras och branschen har utvecklats enormt sedan dess, likaså förutsättningarna. Idag finns våra medlemmar på en gemensam EU-marknad där konkurrensen är stenhård.

Även kraven från myndigheter och bransch är mer strikt idag i jämförelse med 80-talet. Svenska kycklingbönder är idag bland dom främsta i världen när det gäller hållbarhet och djurens välbefinnande, också när det gäller livsmedelssäkerhet där vi tillsammans med myndigheter och experter sedan många år framgångsrikt arbetat för att minska risken för olika typer av smitta, tex. salmonella. 

Som medlem i Svensk Fågel och för att kunna teckna en dyr försäkring, som är det enda som står till buds för våra medlemmar, krävs det stora investeringar för att stallarna och bonden ska godkännas som medlem. Investeringarna innebär därmed minskad risk för smitta och utbrott av salmonella. Resultatet innebär att antalet besättningar som smittas, på tio års basis ligger på en mycket låg nivå. Men det innebär trots allt kostnader i premie och kostnader för försäkringsbolaget som ersätter vid utbrott, eftersom det inte går att skydda sig till 100 procent. Det är inte fallet för övriga kött-, ägg- och mjölkbönder i Sverige som tvingas avliva sina djur vid fynd av salmonella. Redan här finns det en snedvridning i konkurrensen mellan bönderna i Sverige. Men även på EU-nivå finns det skillnader, och här förlorar Sverige och svenska staten en 50 procentig ersättning från medel som vi skattebetalare skickar till Bryssel, eftersom det krävs en nationell motprestation för att få delfinansiering vid utbrott – en prestation som Sveriges regering inte medger, varken när det gäller kycklingflockar eller för avelsdjuren om salmonella påvisas.       

Vi motsätter oss inte en effektiv och strikt hantering för att bekämpa salmonella men bör dock bäras av flera och likvärdigt på en i övrigt öppen marknad inom EU. Vad vi noterar tyvärr är att ping-pong argumentet fortsätter mellan myndighet och regering. Jordbruksverket menar att det är regeringen och därmed Zoonosförordningen som måste ändras för att mina medlemmar ska få någon ersättning. Och regeringen hänvisar till Jordbruksverket att utreda som svar på frågan varför våra bönder inte erhåller motsvarande ersättning. Och i kläm kommer som vanligt bonden och företagen. Hos Jordbruksverket regleras varken vem som har rätt till ersättning eller hur mycket ersättning som lagligt ska betalas ut, det gör Regeringskansliet.

Bollen ligger därför hos landsbygdsminister Peter Kullengren och finansminister Elisabeth Svantesson att ändra i Zoonosförordningen så att även kycklingbönder samt bönder som föder upp avelshöns och som inte bedriver hobbyverksamhet, har rätt till statlig ersättning så att de får rätt till samma ersättning som övriga bönder i Sverige, i likhet med bönder i övriga EU-länder då djurbesättningar avlivas på grund av salmonella.

Oftast skylls konkurrenssnedvridningen på andra förutsättningar i EU, men här skapas snedvridningen enbart av våra politiker med olika ersättningsregler. Vi vill säkra den svenska livsmedelsförsörjningen, skapa en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion och fortsätta vara i topp när det gäller god djurhälsa, djuromsorg och säkra livsmedel. Det kräver att regeringen skapar likvärdiga förutsättningar och sopar framför egen dörr innan man skyller på omvärlden. 

Maria Donis
Vd för Branschorganisationen Svensk Fågel