Ingen möjlighet att välja svenskt
Krönika: Under sommaren jobbar jag i en mindre stad som blomstrar till liv under semestertider. Gatorna fylls av turister och glada människor ute på båtsemester. Även parkeringen utanför mataffären är full efter att ha ekat tom hela vintern. Trots att mataffären är av den mindre sorten har jag ändå tyckt att utbudet tidigare år varit relativt bra. I år möts jag dock av en monokultur, det flesta varor på hyllorna är av butikens eget märke.
För att butiken ska få plats med sitt eget märke på hyllorna måste varor av andra märken försvinna, något som egentligen låter rätt så självklart. Det var dock inget jag reflekterat över förrän jag i sommar inte längre kunde köpa svensk pasta, den enda pastan som fanns på hyllan var butikens egna. Ville jag ha pasta skulle jag alltså vara tvungen att köpa den som var producerad i Italien. Denna reflektion fick mig sedan att inse att samma tema följts i resterande del av butiken, det ekade tomt på svenskproducerade matvaror.
För mig, och för många andra, är svenskproducerad mat väldigt viktigt. När butiker runt om i Sverige plockar bort varor från hyllorna försvinner inte bara dessa viktiga svenskproducerade varor, kundens valmöjlighet försvinner också. Kundens möjlighet till att göra aktiva val och ta ställning till vilken typ av matproduktion denne vill premiera försvinner. Varje år läggs allt för många svenska lantbruk ner, denna trend måste stoppas. För att svenskt lantbruk ska kunna leva kvar måste de svenska varorna få synas på hyllorna, kunden måste få möjligheten till att premiera svenskt lantbruk.
Inte nog med att butikens egna märkesvaror ofta leder till högre vinstmarginal för dem, butiken har även makten att placera dem fördelaktigt på hyllan. Ofta placeras de marknadsledande produkterna bredvid butikens egna. När kunden då ser två likvärdiga produkter där enbart priset skiljer dem åt är det lätt att den billigaste varan slinker ner i varukorgen. Kunden borde i detta fall stanna upp och fundera över hur det kommer sig att prisskillnaden på två likvärdiga produkter kan vara så stor. Det rätta svaret är enkelt, det är för att produkterna i själva verket inte alls är likvärdig.
Det kan inte undgått någon att priset på matvarorna i butik har ökat den senaste tiden. Frågan är dock, är maten verkligen dyr? I förhållande till vad den kostat tidigare så är maten absolut dyrare. Men är den dyrare i förhållande till vad det kostar att producera den? Jag skulle svara nej på den frågan. En av anledningarna till att svenskproducerade varor är dyrare på hyllan är för att de väldigt ofta också är dyrare att producera. Är det inte så att vi egentligen sakta börjar närma oss att betala det som varorna faktiskt kostar att producera? Har vi inte tidigare betalat alldeles för lite? Priset på svenska varor jämförs ofta med priset på varor från andra länder. Det är en jämförelse som det egentligen inte går att dra några rimliga slutsatser av eftersom varornas väg upp på hyllan ser så olika ut.
För mig är inte pasta producerad i Italien likvärdig med pasta producerad i Sverige och det är inte enbart på grund av prisskillnaden. Såklart kan inte de mindre affärerna ha samma utbud som stormarknaderna, men för mig är det i alla fall en självklarhet att även de som bor på mindre orter ska kunna ha möjligheten till att köpa svenskproducerad mat. Svenskt lantbruk är värt så mycket, det hårda arbetet måste få synas på hyllorna.
Cecilia Olson
Husdjursagronomstudent
