Dina lån är för små
Svenska staten ryggar inte för någon nivå av risk i den gröna omställningens namn. För enorma projekt under grön flagg ligger manegen krattad. Definiera din verksamhet som industri, tänk STORT, skaffa gärna en före detta minister till ledningen, lägg investeringen i aktiebolag, belåna allt vad tygen håller så garanterar staten upp 80 procent av lånet och tar risken.
För de enda verkligt gröna verksamheterna i samhället, jord- och skogsbruket tar de tillgängliga investeringsstöden regelmässigt slut och statliga kreditgarantier är för de flesta en utopi.
För industrisatsningar som beskrivs som ”gröna” finns under 2024 kreditgarantier om 80 miljarder kronor att söka från Riksgälden.
Jordbrukets ersättningar från skattefinansierade källor ser i sammanhanget små ut. Det kan sägas att ersättningarna är en kostnad för skattebetalarna och EU medan kreditgarantier inte är en kostnad.
En kreditgaranti kan dock snabbt bli en kostnad. Bland de senast beviljade kreditgarantierna märks de omdebatterade jättesatsningarna Northvolt och H2 Green Steel, båda med förre energi- och näringsministern Ibrahim Baylan i truppen. Enligt Dagens Industri (25/8 -24) har Riksgälden aldrig sagt nej till en ansökan. Lägsta ansökningsbelopp är 500 miljoner kronor.
Samhällets bristande intresse för de naturliga, fotosyntesdrivna processerna är ett val. Det är uppenbarligen inte en resursfråga.
”Grönt” stål, extremt miljöovänliga batterier i en aldrig tidigare skådad omfattning och infångningsanläggningar och djuplager för koldioxid lockar mer och prioriteras framför att ens producera så mycket mat vi äter eller att hålla skogsnäringen i gång.
Logiken är obefintlig, men hemläxan är solklar. De gröna näringarna misslyckas med att förklara och motivera, paketera och sälja.
Många i-länder tycker sig idag ha råd med nästan vad som helst bara det presenteras under ett grönt paraply. Nya pengar skapas i en takt som historiskt aldrig visat sig uthålligt och kreditlöften strösslas utan realism. Satsningar med grön logotyp prioriteras, men de enda naturliga näringarna, de gröna, nedprioriteras.
Hur paketerar vi vårt erbjudande till samhället så att det blir intressant att satsa på? Måste det vara enorma projekt för att attrahera eller kan vi ”sampacka” våra verksamheter för att bättre visa det enorma jobb och den miljönytta vi gör och vill göra mer av? Med fotosyntesen som motor.
Vår samlade skuldbörda är 300-400 miljarder kronor. LRF uppskattar att jordbrukets gröna omställning skulle kräva investeringar om 20 miljarder.
Statlig lånegaranti för hela branschens skuldberg och omställning vore ett lågriskalternativ jämfört med de ”gröna” industrisatsningarna.
Det är inte resursbrist, det är dina lån och dina löften som är för små för att attrahera.
Stefan Ljungdahl
