Unik anläggning är inkörd - nu ska kapaciteten utökas

För drygt fem år sedan driftsattes bröderna Nils och Sven Svenssons tork- och lagringsanläggning, den första i sitt slag i Sverige. Nu planerar nästa generation för en utbyggnad av lagringskapaciteten.

På sensommaren 2019 drog bröderna Nils och Sven Svensson igång sin nya spannmålstork för första gången. Torken, en Alvan Blanch DF 15200, var den första i sitt slag i Sverige. Till spannmålsanläggningen, som levererades av Groba Systems, byggdes också tre konsilos med en total lagringskapacitet på 1 800 ton. 

Idag drivs växtodlingsgården och Svenssons Maskinstation & Verkstad AB utanför Trelleborg av Nils son Ruben Svensson och hans svåger Fredrik Löfvall. Efter drygt fem år med spannmålsanläggningen har det blivit dags att bygga ut lagringskapaciteten. Förhoppningen är två eller tre nya planbottensilos och en utlastningsficka.

− En planbottnad silo rymmer 70 ton mer spannmål på samma yta, säger Ruben. 

Lång handläggningstid

Investeringsstödet på 40 procent av kostnaden för utbyggnaden är beviljat men har inneburit en hel del frustration under processen. Ansökan skickades in till Länsstyrelsen Skåne för snart två och ett halvt år sedan och inte förrän i slutet av sommaren i år kom beslutet.

− Handläggningstiderna varierar något enormt mellan olika länsstyrelser. Vi känner till andra som sökte samtidigt som vi och som kör sin andra säsong nu. Sedan vi skickade in vår ansökan har priserna stigit 20-25 procent och kronkursen har inte precis blivit bättre. Offerterna stämmer ju inte alls längre. Och söker man pengar för att bygga tre silos, men pengarna bara räcker till två när man får beslutet, är det då okej att bara bygga två? Det är en av alla frågor som ingen kan svara på, säger Ruben. 

Kan Sälja i rätt tid

Trots osäkerheten är projekteringen igång och nya offerter tas in. Vad investeringen kommer att landa på är därför inte klart.

− Lagringen får i alla fall inte kosta mer än 120 kronor per ton. Då blir det billigare att lämna spannmålen till Lantmännen och lagra i deras depå. Vi behöver komma ner till under 100 kronor per ton, så någonstans där blir det, säger Ruben.

På gården har man i år tröskat 670 hektar korn, vete och raps. Man odlar även betor och lin. Att kunna torka och lagra spannmålen själva gör skördearbetet mer flexibelt. Den stora fördelen är givetvis ekonomin – man levererar när efterfrågan är som störst. 

− Priserna stiger minst tio procent bara du kan lagra till oktober. Generellt är priserna som högst i maj, men mycket beror på tillfälligheter. När ryssarna gick in i Ukraina dubblerades priserna till exempel. När vi har handlat med BM Agri har det hänt att de har haft en båt i Trelleborgs hamn som har saknat 200 ton. Då har vi snabbt kunnat trolla fram 200 ton till rätt pris, säger Ruben.

− Höst och vinter går alltid snabbt. Det är nästan så att när den första kärnan för skördesäsongen kommer in i silon, så lämnar den sista från föregående år, säger Fredrik.

Små justeringar

Anledningen till att det från början blev en tork från brittiska Alvan Blanch var främst priset och flexibiliteten. 

− Vi har kört allt i den känns det som. Vi har kört igenom säd som har legat ute i flera månader och det har blivit bra, säger Ruben.

Anläggningen drivs av direktverkande gas, vilket är möjligt tack vare att gården ligger nära naturgasledningen som kommer in i landet i Bunkeflo och sedan slingrar sig norrut längs med västkusten. 

Ruben och Fredrik har haft en del problem med slitage på fallrören, byggt om ett spjäll i toppen, kompletterat med en skruv för rens och monterat fler silofläktar, men överlag ger de anläggningen högt betyg. 

− När gammalt möter nytt blir det alltid lite kiv för att få ihop det, men vi är nöjda, säger Fredrik. 

− Vi bestämde på förhand att vi skulle hållas inomhus för att tippa och för att lasta. Så här i efterhand vet jag inte om vi hade gjort likadant. Kanske hade vi byggt en utlastningsficka och haft gropen utomhus, säger Ruben.

Söker maskinförare

Årets tröskning, som förutom 25 hektar lin, avslutades den 26 augusti, gav lyckat resultat.

− Vi fick 7,8 ton korn per hektar i snitt. Vetet blev mellan sju och tio ton per hektar. Proteinet blev perfekt på kornet och på vetet klarade vi basvillkoren men där var det inte stor marginal nedåt, säger Ruben. 

Svågrarna lägger ungefär 80 procent av sin arbetstid på den egna gården och resten till maskinstationen. De hade gärna jämnat ut arbetsfördelningen en del, men problemet är att hitta personal som fungerar. Idag finns en lastbilschaufför och en allt-i-allo i personalstyrkan.

− Vi hade lätt kunnat ha en kvalificerad maskinförare till i företaget. Som det är nu får vi tacka nej till jobb för att vi inte hinner. Det vi söker är en person som är något sånär självgående, har sprutcertifikat och en del erfarenhet. Det funkar liksom inte om vi behöver åka ut till en som till exempel harvar, flera gånger om dagen för att se hur harven går. Då är det lättare att göra det själv. Så om någon känner sig träffad är det bara att höra av sig, säger Ruben.