Stödutfodring av älgar verkar öka betestrycket

En studie ledd av SLU visar att älgar som ätit sockerbetor eller potatis också äter mer kvistar från gran. Teorin är att älgarna kompenserar med gran för att balansera maginnehållet. 

Vissa skogsägare stödutfodrar älgar med exempelvis sockerbetor eller potatis för att de ska klara vintern bättre. Den nya studien från SLU visar att älgar som har ätit sockerbetor eller potatis har ett ökat intag av granskott. 

− Det är överraskande. Älgar äter vanligtvis väldigt lite gran, vilket förmodligen hänger samman med granens försvarskemikalier, säger Annika Felton, SLU i Alnarp. 

SLU skriver i ett pressmeddelande att det inte handlar om stora mängder gran och att det därför är oklart om detta betande har någon praktisk betydelse för skogsbruket.

Vill balansera kosten

Annika Felton och hennes kollegor har med hjälp av jägare samlat in prover av våmvätska och avföring från 248 djur som sköts under älgjakten. Forskarna såg ett tydligt mönster – djur med avföring som innehöll DNA från de socker- och stärkelserika grödorna sockerbeta och potatis, hade också högre halter av DNA från gran i våmmen.

En teori om varför det ser ut så här, är att älgarna instinktivt försöker skapa en fodermix som gör kosten näringsmässigt balanserad. Balansen de är ute efter motsvarar det som finns i sälgens kvistar. En älg som äter kolhydratstinna rotfrukter måste kompensera med mer vedartade växter, tror man.

Kan störa våmfloran

En annan teori är att älgens våm, den första magen hos idisslare, är extra känslig på vintern när våmfloran är specialiserad på vedartad kost. Att då äta sockerbetor eller potatis kan störa våmfloran och ge en signal om att snabbt kompensera med kvistar. 

Att forskarna hittar högre andel gran och inte tall, tror man helt enkelt beror på att gran ofta finns nära till hands i de områden som det handlar om. Att älgarna äter rotfrukter, trots att det inte är det bästa för magen, tror man beror på ett behov av att få energi för att hålla värmen på vintern.

Det ökade granintaget är statistiskt säkerställt, men ökningen av DNA i våmmen är bara upp till sex procent. Forskarna är därför osäkra på om ökningen av den här sortens betande påverkar granens livskraft.