Spelar det någon roll (exakt) var köttet kommer ifrån?

Krönika: Det är klart att ursprung spelar roll och det vet vi alla som läser denna tidning! Svenskt kött ger jobb och öppna landskap i Sverige. Vi har en bättre djurvälfärd än många andra länder och därutöver finns det en rad andra skäl. 

Jag är närmast militant svegan och har mer än en gång bytt restaurang för att kunna få svenskt kött på tallriken. Ändå är jag lite skeptisk till den ursprungsmärkning som nu föreslås även på restaurang. Hur kan det komma sig? 

Jag tycker att det räcker med ”Från Sverige”-märkningen för restaurang. Den finns redan nu för ”Kött från Sverige”. Det skulle kunna utökas med att det som kan vara svenskt ska vara det. Kött, rotfrukter, mjölk och mejeriprodukter (För frukt och grönsaker blir det svårare – skulle restaurangen inte få servera tomater på vintern när det inte finns några svenska?). Lika intresserad som jag är av att kolla om det kött som erbjuds på restaurang är svenskt, lika ointresserad är jag av vilket land det kommer ifrån om det är importerat. 

Jag är väl bekant med att all import inte är likvärdig, men jag väljer ju ändå bort allt icke svenskt så det spelar i praktiken ingen roll. Jag tror att det är likadant bland ”vanliga” konsumenter som bryr sig om ursprung. De tänker förmodligen inte att thailändsk kyckling nog är ett ännu sämre val än danskt fläskkött, de vill inte ha någotdera. Det är det ena skälet till att obligatorisk ursprungsmärkning är att krångla till det i onödan. Nästa skäl är att det kommer att vara otroligt svårt och krångligt för restaurangerna att själva veta var allt kommer ifrån. De som inte fokuserar på närproducerat kan ju ha skinka på pizzan från Danmark ena gången och från Polen nästa gång. Salamin kan komma antingen från Tyskland eller Italien. Hur ska detta hållas uppdaterat? I den bästa av världar skulle det göra att man för enkelhetens skull valde svenskt men jag tror dessvärre snarare att det leder till fusk hos de ohederliga och en massa merarbete för de ärliga.

Undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill veta var köttet kommer ifrån när de beställer hämtmat eller äter ute. Varför frågar de inte då? Jag brukar göra det på för mig nya ställen och det märks hos de flesta att det är en fråga de inte är vana vid att få. Kommer de som idag inte frågar men påstår sig vilja veta att faktiskt avstå om det är kuperad gris-skinka på pizzan eller näbbtrimmad kyckling i lunchbufféns Flygande Jakob? Det är ju inget självändamål att få reda på ursprunget om den informationen inte påverkar ens val, menar jag.  

I kölvattnet av den utredning som nyss presenterat förslag på ändrad lagstiftning avseende bete för mjölkande kor har debattens vågor gått höga. Många säger att utan beteskrav kommer konsumenterna inte längre att välja svenska mejeriprodukter. Faktum är att många för länge sedan övergett den svenska osten, vars marknadsandel nu bara är 50 procent, trots att det är väldigt lätt att se på ost var den kommer ifrån. Med all respekt för de undersökningar som gjorts – jag betvivlar inte att en stor andel konsumenter hellre äter svenskt och ganska många kan dessutom tänka sig att betala extra för det, men merparten kommer att äta den brasilianska oxfilén om det är det som finns. 

Vi är många som är priviligierade i Sverige. Vi är vana att få det vi vill ha, något som bara lär öka i on demand-samhället där det mesta är tillgängligt alltid. Att betala lite extra svider kanske, men inte på långa vägar så mycket som att helt avstå något man gärna vill ha. Handen på hjärtat, frågar du alltid om ursprung på restaurang? Och, går du till ett annat ställe om de inte har svenskt kött? 

Jessica Olsson
Veterinär och lammproducent