”Sverige behöver fler lammproducenter”

Fårskötsel och lammproduktion passar många. Djuren är lätta att hantera och investeringskostnaden för att komma igång är låg. Det menar Einar de Wit och Marie Augustsson-de Wit som driver en fårgård i Skaraborg. Vi har fått ta del av deras tankar om hur lammproducenter i Sverige kan öka sin lönsamhet.

Att undvika att hamna i vargfrågan är i princip omöjligt när Einar och Marie berättar om sin verksamhet. Den 23 maj 2023 råkade de ut för en allvarlig vargattack, där 26 får och lamm antingen dog direkt, fick avlivas eller aldrig hittades. Dessutom blev 20 lamm moderlösa. De fyra veckor gamla lammen fick lära sig att äta kraftfoder och ensilage och klarade sig.

Vid den här tiden hade det funnits varg i närheten i flera år. Brängenreviret mellan Ulricehamn och Mullsjö var officiellt etablerat i januari 2021. Några månader in på 2023 konstaterades reviret Ripelången etablerat.

− Epicentrum för Ripelångenreviret var bara ett par kilometer på det hållet, säger Einar och pekar med handen.

Han och Marie gick redan före den stora vargattacken ut i media och pratade om sin oro för vargen. Efter angreppet bestämde de sig snabbt för att fortsätta att vara öppna med vad som hänt för att uppmärksamma problemet.

− Vi hoppas att andra ska bli hjälpta av det, säger Einar.

− Vi har försökt vara väldigt öppna och ärliga hela tiden, utan att vara några varghatare för det är vi inte. Men vargen är en av de främsta anledningarna till att lammproduktionen i Sverige idag inte går framåt som man skulle önska, säger Marie.

Minskad besättning

En följd av vargattacken i maj 2023 blev att alla vargar i Ripelångenreviret utom en sköts under vinterns licensjakt. Vargen som blev kvar har sedan dess stått för två angrepp, inte långt från de Wits gård.

En annan konsekvens är att Einar och Marie minskade sin besättning från 350 till 250 tackor. De har inte heller längre betesdjur på det mest avlägsna området, där attacken skedde.

− Ett vargangrepp drabbar inte bara den besättning där djur dödas, det drabbar hela omgivningen. Alla djurägare i trakten blir oroliga. Flera grannar har slutat att beta bitarna närmast Ripelången, så där kommer det ju att växa igen. Här har varit flera incidenter med utskrämda nötkreatur. En jakthund har också blivit dödad, säger Einar.

Numera gör de den dagliga tillsynen av betesdjuren på morgonen i stället för på kvällen, när det tidigare oftast skedde.

− De flesta vargangrepp sker på natten eller tidig morgon. Därför är det är säkrare att titta till betesdjuren på morgonen, säger Marie.

Sex miljoner för RAS

En fråga som ständigt kommer upp i samband med vargangrepp är vilken typ av stängsel som fanns där angreppet skedde. Einar och Marie hade inte RAS (rovdjursavvisande stängsel) när vargen slog till och kommer i praktiken inte att kunna skaffa det heller.

− Vi har ungefär tre mil stängsel. I huvudsak bra fårnät och det som är lite sämre håller jag på att byta ut nu. Vi bor i skogsbygd, marken går upp och ner, det är mycket berg och vi har utspridda betesbitar. Underhållet för RAS är helt omöjligt att klara för en fårbonde med tre mil stängsel, säger Einar.

Att byta ut allt stängsel till RAS hade kostat cirka sex miljoner kronor, berättar de. Efter bidrag hade de fått betala fyra miljoner. Arbetsinsatsen att plocka ner det gamla stängslet och att underhålla det nya tillkommer.

− Skrattretande – den lönsamheten finns inte, säger Marie. För att få bidrag för RAS måste stängslet dessutom sitta uppe och underhållas i fem år annars måste man betala tillbaka bidraget. Vi närmar oss pension och det är inte säkert att vi jobbar på samma sätt om fem år. Hade vi varit runt 30 hade vi nog funderat på någon sorts lösning med RAS.

De tillägger att flera vargangrepp, bara i år, på olika platser i landet har inträffat innanför perfekt uppsatta och underhållna RAS.

− RAS är mycket säkrare än vanligt fårnät, men absolut inte helt säkert. Varg kan både krypa under och hoppa över ett RAS om den bara vill, säger Einar.

Låg investeringskostnad

På frågan om Einar och Marie, trots vargproblematiken, rekommenderar intresserade människor att skaffa får svarar de utan att tveka:

− Absolut! Får är trevliga, lätthanterliga djur och man kan starta upp en fårbesättning utan att det blir en stor kostnad. Har du 15 tackor och sköter det bra så kan du tjäna in vad det kostar dig att ha dem, säger Marie.

− Jag kan också lägga till att lammproduktion är en väldigt etisk produktion. Jag har jobbat med andra djur i lantbruket och fåren är det jag har absolut bäst samvete för. Lammproduktion är effektivt, men det går inte ut över djurens välbefinnande, säger Einar.

Hur många tackor behövs för att kunna försörja sig på lammproduktion?

− Ska du bara producera slaktlamm behöver du komma upp i 600-700 tackor, men då behöver du antingen sprida ut lamningen över hela året eller anställa folk under lamningen. Det finns de som lever på 250 tackor också om man säljer köttet själv, förädlar skinn, säljer livdjur och så vidare. Det finns många ben att stå på i fåruppfödning, säger Einar.

Sveriges självförsörjningsgrad på lammkött är bara 28 procent idag. Hur ska vår konkurrenskraft bli bättre?

− Sverige behöver fler lamm­producenter. Det krävs fler stora som satsar på lammproduktion. Och om varje befintlig lammproducent skaffar tio tackor till så ökar vår totala produktion ganska mycket, för det finns många som har får. Vi skulle kunna fördubbla den svenska lammproduktionen och ändå ha avsättning för den på den svenska marknaden, säger Marie.

Avräkningspriset på lammkött har stigit avsevärt de senaste åren, men enligt Einar och Marie ligger Sverige ändå i botten jämfört med övriga Europa.

− Ett höjt pris och lägre priser på insatsvaror skulle stärka lammkalkylen, säger Marie, som också efterfrågar regelförenklingar och en större förståelse för lantbrukets situation från myndigheterna.

− En del av svaret är också att vi behöver en lägre vargstam och en effektivare skyddsjakt. Vi säger inte att man ska utrota vargen, men det behöver hända mycket för att vi ska kunna samexistera, säger Einar.