Lyckad satsning på eget musteri
År 2019 flyttade Sebastian och Annika Remvig in på Remmarlövs Gård i Skåne, och tätt därefter väcktes idén om att starta ett eget musteri. Nu är de inne på fjärde säsongen.
Det hela tog fart när paret flyttade in på gården och insåg hur mycket äpplen de hade, men som de inte hann ta hand om. Ett ciderkit i födelsedagspresent och en säsong med manuella maskiner senare, så valde de att satsa.
– Vi hade bara lyckats ta hand om frukten på ungefär tio procent av träden vi har. När vi gjorde allt manuellt så gick det väldigt långsamt, så där någonstans insåg vi att ska vi göra det här behöver vi riktiga maskiner, säger Sebastian.
De började undersöka vad det fanns för utrustning, men tyckte att det skulle bli en för dyr investering för en hobby.
– Men vi insåg att vi skulle spara mycket tid. Den tiden som blev över kunde vi väl musta äpplen åt andra, tyckte jag, säger Sebastian och berättar att det var han som drog i idén.
Sagt och gjort så valde de att investera. Totalt landade kostnaden för utrustningen på cirka 30 000 kronor.
– Vår stora fördel är att vi redan hade en lokal som var kaklad och hade golvbrunn. Så lokalen kunde vi ställa i ordning i stort sett gratis. Annars är ju det den stora investeringen, säger Sebastian och berättar att det är ett gammalt personal- och omklädningsrum som nu huserar musteriet.
Stort intresse
Sebastian och Annika annonserade på sociala medier och gensvaret blev stort. De är nu inne på sin fjärde säsong, och produktionen har ökat för varje år.
– Första året mustade vi cirka 1,5 ton äpplen, andra året 3,5 ton och förra året 8,3 ton. Vi får se var vi hamnar i år, säger Sebastian och berättar att det mestadels är kunders äpplen som de mustar nu.
– Så de där stackars äpplena vi tänkte att vi skulle rädda i vår egen trädgård, har det inte blivit något med, skrattar han.
Mustningssäsongen pågår från mitten på augusti till mitten på november. Största delen av äpplena kommer från närområdet, Eslöv och Kävlinge, men de har tagit emot äpplen från i stort sett hela Skåne.
– Vi tar emot, väger in och tvättar äpplena. Därefter går vi igenom och rensar bort alla som är dåliga – maskätet och så är helt okej men om äpplena är ruttna bildas det ett gift i äpplet så de slänger vi, berättar Annika.
Sedan krossas äpplena till småbitar, och därefter häller de äpplebitarna i pressen. Nästa moment är att pastörisera musten, och när det är klart hälls den varma musten i tre-liters plastpåsar.
– Sen får det svalna över natten och sen lägger vi påsarna i bag-in-box-lådor, säger Annika.
Skapar mervärde
Men arbetet är inte klart där, utan därefter ska kunderna hämta musten. Sebastian berättar att det krävs mycket planering för att varje kund ska få tillbaka musten av just de äpplen som han eller hon lämnat in, något som de löst med ett nummersystem.
– Direkt när äpplena kommer in får de ett nummer, mellan 1-76. Sen använder vi det numret genom hela processen.
Att kunden får tillbaka must som är tillverkad av sina egna äpplen menar Sebastian och Annika skapar ett mervärde.
– Det är det kunden betalar för. Det går att få lika hög kvalité till ett billigare pris, men då får du inte ditt eget, säger Sebastian.
Dock gör detta att de inte kan vara hur effektiva som helst i musteriet.
– Vår press tar runt 80 till 90 kilo, vilket gör att om personer lämnar in mer än det så måste vi dela upp det i två delar. Men lämnar de bara in 40 kilo så måste vi ta det som en individuell sats, säger Annika.
– Så det blev 54 centiliter på ett kilo äpplen, vilket innebär att vi måste tillverkat runt 4 500 liter must förra året, säger Sebastian. Foto: Jonas Holme
Tiden största utmaningen
Att hitta tiden till att musta har varit största utmaningen enligt dem båda, delvis eftersom intresset och mängden äpplen de fått in har varit mycket större än de förutspått, men också för att de båda två har andra jobb.
I år lägger de i snitt en veckodag plus helgen på att musta, och sedan paketerar de och har utlämning av must under vardagskvällar. Annika är nu föräldraledig men var under förra säsongen tjänstledig en dag i veckan för att musta. Sebastian använder flextid för att även han kunna musta under veckodagarna.
– Det började ändå som en hobby, när vi la en dag i veckan på att musta. Nu är det mycket mer och när vi mustar håller vi ofta på till sju eller åtta på kvällarna. Men vi hade inte fortsatt om vi tyckte det blev för jobbigt heller, säger Annika och Sebastian tillägger:
– Och vi har bra timpeng på det vi gör.
I år har familjen utökats med ytterligare en familjemedlem, vilket gjort att de behövt effektivisera arbetet i musteriet ännu mer.
– Vi har anpassat så att en av oss kan musta själv, berättar Annika.
Titta på större
Planerna för framtiden är att fortsätta utveckla musteriet, och en grundtanke de har är att de ska kunna jobba mer i musteriet och på sätt kunna vara lediga mer under resten av året.
– Att vi båda kan gå ner i tjänst, kanske en dag i veckan hela året, men att vi då jobbar igen det under mustningssäsongen, förklarar Annika.
De berättar också att de hittills varit rätt nöjda med storleken på maskinerna de använder, men att de nu börjat snegla på större. Annika tillägger att det också skulle vara ett sätt att effektivisera arbetet ytterligare.
– Nu är vi rätt begränsade eftersom det bara är en person i taget som kan musta om vi inte har barnvakt, så vi skulle vilja göra det enklare för en person att komma upp i samma effektivitet som när vi jobbar tillsammans. Vi har stor hjälp av familj och vänner, men vi kan inte förlita oss på att de ska vara barnvakt varje höst.
Har ni något tips eller medskick till andra unga som kommer på en idé, och inte vet om de ska satsa eller inte?
– Testa, men testa på ett sådant sätt så man inte ruinerar sig själv eller blir bunden. De här 30 000 kronorna som vi investerade, vi såg ju att vi själva skulle få värde för de pengarna även om vi inte fick en enda kund. Men nu sitter vi och tittar på en investering som kanske är tio gånger större, den kan man inte göra utan att veta att det fungerar. Så testa i liten skala och låt det växa, snarare än att gå på full gas från början, säger Sebastian och får medhåll av Annika.
Vad har varit roligast med musteriet?
– För mig har det varit väldigt spännande att se hur vi kan fixa processen och bli lite effektivare hela tiden. Hitta hur kan vi göra större mängd per timme. Att hitta de små förbättringarna tycker jag har varit väldigt kul, säger Sebastian.
– Jag tycker det är roligt att det börjar komma lite produktion till gården igen. Att man försöker förvalta och få en inkomst på byggnaderna, så att de tjänar sin renoveringskostnad, svarar Annika.






.gif)






