Satsning på djurhälsa och högt ställda mål har ökat Ralsgårds lönsamhet

När Svante och Hanna Ralsgård, båda 36 år, blev mjölkbönder 2016 stakade de snabbt ut riktningen för sitt nya lantbrukarliv. Förbättrad djurhälsa och att arbeta efter givna förutsättningar är några grundprinciper för ökad lönsamhet. – Att påverka mjölkpriset är svårt, så vi har hela tiden tittat på vilka kostnader vi kan påverka på gårdsnivå. Många bäckar små leder till bra saker, säger Svante.

Gården är Svantes föräldrahem och ligger mellan Osby och Verum i norra Skåne. Efter ett komplicerat generationsskifte köpte Svante och Hanna gården 2016. De gick båda in i verksamheten på heltid och så har det fortsatt. 

− Jag skulle bara hjälpa till med att få företaget på fötter i ett par år tills det fanns pengar att ta in en anställd, säger Hanna och skrattar. 

De första åren blev minst sagt tuffa för paret. Mjölkpriset sjönk som en sten och läget utvecklades till en nationell mjölkkris. Gården, varken byggnader eller djur, var i ett skick som Svante och Hanna ville bygga vidare på, utan de tvingades börja om från början på flera sätt. Ovanpå allt detta var de småbarnsföräldrar med en fyraåring och en ettåring i familjen. 

Starkare kalvar

Det första de tog tag i var kalvhälsan. 

− Vi begär så mycket av mjölkkorna idag så vi måste skapa förutsättningar för att de ska hålla länge. Allt måste stämma hela vägen, säger Svante. 

När paret tog över fanns det omkring 180 mjölkande och totalt runt 500 djur på gården. Svante och Hanna köpte 120 mjölkande plus rekryteringsdjur, totalt omkring 200 djur, av den förre ägaren.

− Ända sedan vi började har djuren alltid varit prio ett. Från början var här jättemånga grindar och väldigt styrda flöden i stallen. Det gillade inte djuren som hade mycket hältor och sår på klövar och ben. Där formades tanken om att långlivade djur betalar sig i längden och det arbetet börjar när djuren är små. Ger du kalven en optimal resa fram till hon är mjölkko, är hennes chanser betydligt större att klara sig i många år, säger Hanna.

Mindre grupper

Man började föda upp kalvarna på helmjölk, inte pulver, tills de var redo att gå över till foder. 

− När vi började med det blev vi ifrågasatta av folk som påpekade att det är dyrare än pulver. Det är det också, men en kalv är gjord för att dricka mjölk och vi upplevde att det blev färre sjuka djur och därmed mindre veterinärkostnader, säger Hanna. 

Satsningen på kalvhälsa betalade sig genom att i princip alla kalvar överlevde. Plötsligt blev det för många kalvar på för liten yta och för stor konkurrens mellan dem.

− Vi fick tänka om och ha mindre grupper och se till att kalvarna säkert är redo när de är avvanda, säger Hanna.

De avvanda kalvarna håller ihop i sina små grupper tills de är redo att flytta ihop med en annan grupp och sedan till en ännu större grupp och så vidare. 

− Det blir gradvisa omställningar, men ursprungsgruppen är alltid densamma. Vi hade inte den möjligheten tidigare, utan då hamnade enskilda kalvar med större som konkurrerade ut dem direkt, säger Hanna.

Låg rekryteringsprocent

Idag görs tolv köttrassemineringar och fem könssorterade semineringar i månaden. Alla kalvar utom mjölkraskvigorna säljs till en annan gård via ett mellangårdsavtal som är uppskattat av båda parter. Kalvhälsan är god och målet för årlig rekrytering är satt till låga 20 procent. 

− Vi är på väg dit. Målet är att alla ska bli femtekalvare, alltså sju år gamla. Det vi stoppar in som rekrytering ska vara kanon. Ligger du på 35 procent rekrytering ska du byta ut jättemånga kor varje år. Kon har dessutom bara haft en laktation som du har tjänat pengar på. De två första laktationerna täcker bara uppfödningskostnaden. Att byta ut så många kor varje säsong är helt katastrofalt om du frågar mig. Jättemycket pengar bara kastas bort. Du kan inte bara skylla på att slaktpriserna är bra, säger Svante.

Han berättar att de snabbt efter flytten till gården satte en nollvision om döda djur – alla djur ska lämna gården levande. 

− Ingen trodde på det, inte rådgivare eller veterinärer heller, men vi är väldigt nära att lyckas. Poängen är att ha höga mål och att sikta högt, säger han. 

Flera investeringar

2018, innan torkan och foderbristen slog till, bytte de ut en hel del inredning i stallet och la in nya madrasser i liggbåsen. Det yngsta stallet på gården är 25 år, men att bygga nytt har aldrig varit ett realistiskt alternativ.

− Vi har ändrat och fixat med det vi har, säger Hanna.

2019 installerades de två DeLaval VMS V300-robotar som används idag. Samma år anställde Svante och Hanna även en heltidsarbetare för första gången. Om de egentligen hade råd, kom i andra hand när beslutet togs.

− Vi hade inget val. Det var mycket vi inte hann med, inte minst aktiviteter med barnen. Det fick vara värt det att anställa helt enkelt, säger Hanna.

− Svallvågor efter 2018 gjorde att vi var rätt slut mentalt, säger Svante. 

Idag är Maja, som ersatte den först anställda 2022, heltidsanställd och hon har minst sagt varierande dagar på jobbet. 

− Grundtanken är att vi alla tre ska kunna göra samma saker för att inte bli beroende av någon. Jag och Hanna får gå på en halv lön var för att kunna ha en heltidsanställd, säger Svante. 

Minska utgifterna

Paret Ralsgårds strategi för att öka lönsamheten går ut på att prioritera djurhälsan, sätta höga och konkreta mål och att utveckla verksamheten efter givna förutsättningar. 

− Det finns otroligt mycket man kan göra på gårdsnivå för att minska utgifterna. Man kan inte bara se till vad man får per liter mjölk, utan vad man har betalat för kadaverhämtning, mastitbehandling och annat. Vad har den där litern mjölk egentligen kostat, säger Hanna.

− Ett annat råd jag kan ge till unga bönder är att inte lyssna alldeles för mycket på rådgivare. Vi har ibland känt att för att kunna ta nästa steg i utvecklingen har vi fått byta rådgivare från någon som under en viss period kan ha fungerat bra. Du måste vara på samma plan, ha samma mål för gården. Du själv ska ta kommandot, rådgivaren ska inte lösa alla problem. Ta råd, testa dig fram, men svälj inte allt de säger med hull och hår, säger Svante. 

Parets första mål för gården, att förbättra kalvhälsan, har gett tydliga resultat.

− Nu är mjölkkorna de djur på gården som vi fokuserar minst på, de är i stort sett självgående. Har korna det bra, så kommer det betala sig. Så har vi alltid tänkt, säger Hanna.