Hur kan kommunerna ta större ansvar för livsmedelproduktionen?

Krönika: Vad har egentligen kommunerna för roll i en livskraftig livsmedelsnäring lokalt och på vilka sätt kan de bidra till att främja företagen och skapa en mer robust livsmedelskedja? Det är ett område som har blivit alltmer aktuellt, inte minst då kommunerna föreslås få ett utökat ansvar för livsmedelsberedskapen. 

Det handlar om analys, lagring, logistik och mycket mer – men vad kan kommuner egentligen göra för att bidra till den grund som behövs för en förbättrad livmedelsberedskap? Nämligen bidra till livskraftiga lantbruks- och livsmedelsföretag. I en studie jag är med i tittar vi nu på just detta - vilka verktyg kommunerna har för att främja lokala livsmedel? 

I studien intervjuas en mängd olika personer och de flesta vi frågar tänker först på tre olika områden - nämligen att inte bygga på åkermark (eller i alla fall ha ett tydligt förhållningssätt runt det), att upphandla lokal mat och bedriva en företagsfrämjande myndighetsutövning. Det är föga förvånande att just dessa områden nämns då det är områden som det jobbats mycket med och som det finns många bra exempel inom. Många kommuner visar ett tydligt ledarskap när det kommer till att prioritera lokalt i det offentliga köket, där det finns ett tydligt politiskt ledarskap har också tjänstepersonerna mandat att jobba mot de mål som finns. Och kreativa sätt att upphandla lokalt och på olika sätt lyfta de lokala råvarorna i det offentliga köket finns det riktigt gott om. Några framgångsfaktorer vi sett är att det, utöver en tydlig politisk vilja, handlar om är att det finns tjänstepersoner som brinner för sitt arbete och känner att de har mandat att driva på i frågan, och självklart handlar det om att de har tid och resurser till sitt arbete. Tillsyn och annan myndighetsutövning är mer känsliga områden – men positiva berättelser vi hört kommer från kommuner där man lyckats ha en företagsfrämjande approach, utbildat medarbetarna i serviceinriktad myndighetsutövning och har korta handläggningstider.

Utöver detta finns det långt fler områden som kommuner kan stötta livsmedelsproducerande företag inom. Det kan exempelvis handla om att man på näringslivsavdelningarna jobbar för att skapa goda relationer och bygga nätverk. En näringslivsutvecklare berättade för oss att hen fått en potatisodlare att utveckla sitt företag istället för att avveckla, för att kommunen hjälpte till att hitta ett bra samarbete med ett annat företag de kommit i kontakt med. Det kan handla om att inom kommunikationen lyfta fram de livsmedelsproducerande företag som finns i kommunen. Det kan tyckas vara en liten sak, men signalvärdet är desto större och även de möjligheter som kommuner har till att bedriva folkbildning kan vara viktiga för livsmedelsproducerande företag. Naturbruksskolorna drivs i flera fall av kommuner och många vittnar om hur otroligt viktiga dessa är för att klara av kompetensförsörjningen i näringen och att det är viktigt att kommunerna värnar dem. 

Kommuner har en relativt stor verktygslåda för att främja lokal livsmedelsproduktion, men saknar ofta kompetens både om våra näringar och om vad de faktiskt kan göra för att stötta våra näringar. Med kommunernas förmodade utökade ansvar för livsmedelsberedskapen kommer denna verktygslåda behöva användas till det yttersta och kompetensen behöva öka rejält. Många kommuner har inte alls börjat jobba med detta och vet inte hur de ska börja. Den kunskap och kompetens som vi sitter på är otroligt värdefull och förhoppningsvis tas den emot med öppna armar så att vi tillsammans med kommunerna kan stärka deras arbete för att bidra till en robust lokal livsmedelsproduktion.

Och - har du bra exempel på kommuner där man gjort något riktigt bra (eller dåligt), hör gärna av dig!

Beatrice Ramnerö
Lantbruksföretagare, Älvsbyn Norrbotten