Lantbrukskunskapen ska inte vara en fråga om uppväxtförhållanden

Krönika: Barn och ungas relation till lantbruk har förändrats. Jämfört med ett sekel sedan har majoriteten av Sveriges ungdomar kommit längre ifrån lantbruket. Hur ska barn som inte är uppväxta med lantbruk få kunskap om de gröna näringarna?

Jag är ett typiskt stadsbarn, uppväxt centralt i en mellanstor stad. Första erfarenheten av lantbruket var när jag som tonåring kom i kontakt med Svenska Blå Stjärnan. Det är en frivillig försvarsorganisation som utbildar personer att hjälpa till vid samhällskatastrofer där djur är iblandade. I organisationen fick jag bland annat lära mig att mjölka kor, vaccinera grisar och köra traktor. 

Svenska Blå Stjärnan är en bra ingång för alla med intresse av djur och lantbruk men som inte har fått med sig det sedan barnsben. Många i min omgivning var förvånade av mitt nyvunna intresse och jag har fått frågan flera gånger hur jag som stadsbarn intresserar mig för lantbruk. Jag märkte tidigt att det är svårt att komma in i lantbruksvärlden utan erfarenhet eller en gymnasieutbildning inom lantbruk. Alla eftergymnasiala utbildningar krävde lantbrukserfarenhet och jobben jag sökte krävde utbildning. 

Under ett seminarium på Almedalsveckan på Gotland berättade föreläsaren att de har svårt att få in personer på eftergymnasiala lantbruksutbildningar. Jag som 20-åring räckte upp handen och frågade: “Jag är intresserad av att arbeta inom lantbruk, hur kommer jag in på utbildningarna?”. De svarade att jag var tvungen att ha gått lantbruksprogrammet på gymnasiet och om jag inte har lantbrukserfarenhet eller gymnasieutbildning kommer jag inte in på en eftergymnasial utbildning - samma dilemma som tidigare alltså. 

Backar vi bandet till min grundskoletid hade vi ingen koppling till lantbruket. Min skola var en av de mest centrala och majoriteten av barnen var uppväxta där omkring. Jag hade önskat att jag fick möjlighet att besöka lantbruk tidigare i livet. Då hade jag kunnat välja mer aktivt till gymnasiet och fått den erfarenhet som efterfrågades under föreläsningen på Almedalen. När jag som vuxen hittade agronomutbildningen kände jag att jag äntligen hamnade rätt, en utbildning där jag kunde ta mig in utan lantbrukserfarenhet. På senare år har jag också förstått att det finns vuxenutbildningar inom lantbruk som personer utan lantbrukserfarenhet kan gå, vilket är fördelaktigt för alla som inte valde lantbruk under sin gymnasietid. 

Ett sätt att ge kunskap till barn utan koppling till lantbruket har Lantbrukarnas Riksförbund försökt lösa. För några år sedan lanserade organisationen “Bonden i skolan” som ska få elever på skolor att få kunskap om lantbruk. Där finns filmer, spel och quiz som lär barnen om olika produktioner inom lantbruk och hur arbetet är på en bondgård. Många skolor besöker också olika lantbruk. Det här initiativet är positivt och gör att unga får upp ögonen för lantbruket. Om detta hade funnits under min skoltid är jag övertygad om att jag hade börjat med lantbruk tidigare. Jag hoppas att lantbrukskunskap blir ett obligatoriskt ämne på alla grundskolor i landet i framtiden. 

Sammanfattningsvis är det viktigt att det inte blir ett glapp mellan barn som är uppväxta med lantbruk och de som inte har några kopplingar alls. Då fler och fler lantbruk läggs ner behöver kunskapen komma från ett annat håll i samhället och grundskolan är ett ypperligt tillfälle att lära sig. Vi måste säkra framtidens livsmedelsförsörjning och få våra barn och unga intresserade i tidig ålder. Inte bara för att främja framtidens livsmedelproduktion, utan för att alla som vill ska få möjlighet att få arbeta i denna fantastiska bransch. 

Isabel Tikka 
Husdjursagronomstudent