Sveriges största och viktigaste landslag
Krönika: Efter ett ungefär sju års uppehåll från handbollspelande har jag nu åter igen tagit upp träningen, nåja jag är åtminstone på träningarna, och börjat med denna fina lagsport igen.
Några spelare är kvar sedan jag senast spelade aktivt men stora delar av laget är personer som är bra mycket yngre. En ganska märklig känsla att i ett sammanhang räknas in bland de ”rutinerade tanterna” kontra valfritt komöte eller maskinvisning där jag nog i nästan tio år till kan ställa mig till det yngre gänget. Men det är ganska slående hur jag på handbollsplanen inte hinner med de yngre rent fysiskt och samtidigt i vissa fall kan bli irriterad på hur äldre bönder inte alltid hänger med i den digitala världen.
Det finns egentligen ganska många likheter mellan lagsport och seriespel under en hel säsong med lantbruk. Varje match är en ny chans till en vinst liksom varje sådd är chans till rekordskörd. Är man dåligt tränad ökar skaderisken markant och är förberedande moment innan sådd slarvigt utförda minskar chansen till rekord. Eller ska man kanske mer säga att hela odlingsåret är en hel säsong inom sportvärlden och varje moment är en match. Optimala förhållanden vid sådd, 1-0, men svampbehandling lite för sent, 1-1.
Hela serien består av många lag, nu menar jag väl inte att man bör se sina lantbrukarkollegor som motståndare, men visst konkurreras det till exempel en hel del om mark på vissa håll i landet så visst motstånd finns det ju. Utan att vara motståndare kan det ändå vara klokt att jämföra sig med sina jämlikar i samma serie, hur mycket går det att skörda på likvärdiga fält eller hur mycket kan man få tjurarna att växa.
Men oberoende av vilken division vi till vardags spelar i så finns det en viktig poäng. Tillsammans allihop bildar vi ändå till Sveriges största och viktigaste landslag - Sveriges bönder. Ett lag håller alltid ihop och visar en enad sida ut mot motståndare och publik. Oavsett de skillnader som naturligt finns när människor är inblandade eller hur olika vi tycker om odlingsmetoder, stallösningar eller beteslagen. För lösningar på situationer, det finns det lika många som det finns spelare i laget.
Någon liten tjänst och gentjänst grannar emellan utan gamla grannfejder och avundsjuka är saker som stärker lagkänslan i vårt team. Men vad vet jag, det kanske är någon gräns som är dragen lite snett sedan Hedenhös tid och 1954 kanske grannens dotters kompis kusin red över gårdsplanen, som gör att man i bygden inte håller sams. Men står vi inte enade som ett lag i diskussion med politiker och konsumenter blir vår match som att spela VM-final, varje dag.
Lisa Holmström
