Bovaer: När det bästa blir det godas fiende
Plötsligt, från ingenstans exploderade det i sociala medier. Arla står återigen i bulls eye när någon ska hängas för den globala storpolitiken. Det är inte lätt att vara ett globalt aktivt, godhetsvurmande lantbrukarkooperativ. Ofta får man oförskyllt bära hundhuvud för något, som Muhammed-karikatyrerna. Men denna gång har Arla sig självt att skylla. Och de är inte ensamma.
I Storbritannien blev Arlas försök att manipulera den mikrobiella fodersmältningen i kornas våmmar viral stornyhet i början av december. Mejeriets varor bojkottas. Varumärket och mejeriprodukter i allmänhet tar stor skada.
Men det är inte Arla som tagit fram något nytt. De köper dock miljörörelsens problembeskrivning av korna som orsak till global uppvärmning, en skev problembeskrivning som satt sig även hos politiker och allmänhet. Fossilindustrin jublar åt dumheten. I nästa steg köper Arla ett kemiföretags lösningsförslag och ger den patenterade kemikalien, Bovaer (3-NOP, 3-nitrooxipropanol) till korna. Här tillstöter problem.
Bovaer tillverkas av DSM Firmenich, ett kemiföretag i livsmedels- och skönhetsbranschen som omsätter 150 miljarder kronor och har 30 000 anställda. Liksom Arla blir de på grund av sin storlek lätt måltavla för kritikers kategoriska missnöjesyttringar.
I Sverige röner försöken att manipulera matsmältningen i våmmen genom utfodring med Bovaer också kritik, men hittills i mildare form än i Storbritannien. Här har bland annat Arla gjort försök och Norrmejeriers konceptleverantörer inom Norrlogiskt ska använda medlet.
I Danmark har politikerna och branschen gått mycket längre, som jag tog upp i ledaren i förra Jordbruksaktuellt. Där har mjölkproducenterna strax att välja mellan att betala hög skatt för gaser från kornas matsmältning eller att utfodra med Bovaer och betala hög, men lite lägre skatt.
Konsumenternas reaktion är sund. Trenden mot mer naturlig mat är stark och växande. Kanske är det inte vad de inkonsekventa, komplexa konsumenterna i praktiken trycker i sig, men det är vad de vill signalera att de bryr sig om.
Svenska mejeriprodukters image är och ska vara ”Bregott-fabriken”. Sunda, naturliga livsmedel för hälsosamt liv i fin miljö. Sånt som man vill ge barnbarnen. Det hindrar inte att man utifrån den utmärkta råvaran också tar fram hippare produkter och varumärken än Bregott.
Jag är stark motståndare till att manipulera matsmältningen i våmmen hos idisslare med kemikalier. Mitt motstånd börjar långt tidigare än vid våmmen och Bovaer.
Korna är inte problemet!
Metan från korna är inte problemet!
Idisslare tillhör det mest naturliga vi har. De äter gräs, omvandlar det mirakulöst bra till mjölk och kött, till vår fromma. De ger oss på miljövänligt, hållbart, uthålligt vis högvärdiga livsmedel med för människan väl anpassad proteinkvalitet.
Korna ger oss naturens energidryck av foder vi simpla, enkelmagade djur inte ens kan smälta. Korna ger oss motsatsen till det som i dagens samhälle kallas energidryck. Ironiskt nog ger korna även råvaran till de flesta så kallat funktionella protein-livsmedlen. Vilket många hippa konsumenter inte tycks förstå.
Avgång av koldioxid och metan från kor är en konstant faktor. Med ett visst antal kor med en viss produktion får vi en viss avgång av koldioxid och metan. Som båda ingår i ett naturligt kretslopp. Det saknar fullkomligt betydelse om koldioxidens eller metanets kretslopp är ettårigt eller tioårigt. Kretsloppet är konstant och varken halten av koldioxid eller metan i atmosfären ökar till följd av kornas ämnesomsättning. Ämnena ackumuleras inte. Ökad halt av koldioxid och metan i atmosfären har andra källor, som bör adresseras och problematiseras.
Börjar du veckan med tio mjölkpaket, dricker ur ett och köper ett nytt så har du vid veckans slut tio mjölkpaket. Precis samma matematik som för metan från idisslare.
Därmed spelar Bovaers eventuella giftighet för människor och/eller kor ingen som helst roll för min slutsats: att kemiska fodertillsatser för att manipulera den mikrobiella aktiviteten i idisslares våmmar är fel. Den slutsatsen gäller oavsett.
Även av kommersiella skäl borde branschen vara extremt försiktig i att lovorda Bovaer. Att som i Danmark hamna i en situation där konventionella mjölkproducenter bara har att välja mellan att oavsett pris utfodra med ett företags patenterade kemikalie eller betala högre skatt, är en kommersiell mardömssits.
Att ”medicinera” friska djur för att jaga illusionen av ett problem är dessutom kommersiellt farligt. Det riskerar imagen för mejeriprodukter och kött från kor och får. Det tror jag Arla i Storbritannien börjar förstå.
Stefan Ljungdahl
